Skrot: Lönsammare än en guldgruva

Av Sten Allans ursprungliga skrothandel har det blivit en jättekoncern inom miljö som omsätter 17 miljarder kronor. Stena Metall har gett sig in på allt som innebär återvinning: returpapper och plast, farligt avfall och restprodukter från industrier, sjukvård och grafisk industri, elektronisk utrustning och kylmöbler.

Det är en lönsam affär. Den justerade rörelsevinsten för räkenskapsåret 2003/2004 uppgick till 700 miljoner kronor. Det senaste räkenskapsåret har priserna på skrot och metall drivits upp av Kinas enorma efterfrågan på råvara.

På dryga 65 år har Stena Metalls järn- och skrotverksamhet blivit störst i Norden. I dag är de flesta stålverk i Sverige helt beroende av skrot. Av nio stålverk är det bara två (SSAB:s) som huvudsakligen använder malm. Men svenskarna är också extremt duktiga på att samla ihop skrot. EU har som mål att fyra kilo elektronikskrot per person och år bör återvinnas. Svensken samlar redan in nio och ett halvt kilo.

Stena har 66 skrotgårdar och fyra fragmenteringsanläggningar, som mal ner och sorterar skrotet. Stena har 70 procent av den svenska marknaden och sålde 630 000 ton skrot förra året och exporterade närmare 400 000 ton.

På 1930-talet började Sten Allan sin bana hos skrothandlaren Glücksmann i Göteborg. Flera av dagens stora amerikanska förmögenheter – och även svenska – bygger på skrothandel. Många av de familjer som varit salongsfähiga i generationer började med att samla in skrot, bland andra familjen Edstrand i Skåne som kallades för “Skrotstrand”.

En skrothandlare bör ha kapital för att kunna hålla ett lager, någorlunda kunskaper i kemi, bra kontakter och gott rykte och framför allt förmågan till wheeling and dealing. Hjärtat i varje skrothandel är vågen. Förr om åren kunde det fuskas redan vid invägningen, till exempel tankarna i bilen fylldes med vatten vilket tappades ut efter invägningen; skrot som vägdes in i en prisklass såldes vidare till kunden i en bättre prisklass. Det fanns stora möjligheter för den som ville förhandla om priser.

– Sten Allan var fräck och orädd, charmig och kanske inte så noga med sanningen alltid, säger en affärsbekant från skrotbranschen.

Sten Allan var en skicklig risktagare även om han struntade i spelreglerna ett antal gånger. Skrothandeln hade exportförbud fram till 1993. Skrotet var reserverat för den svenska stålindustrin. Det var inte lätt att bygga upp en verksamhet när både försäljning och priser i det närmaste var reglerade. Men Sten Allan lyckades och kunde även köpa upp samtliga familjeföretag som konkurrerade med honom. När han förvärvade det lönsamma företaget Gotthard Nilsson fick han i princip monopol från Stockholm och söderut. Nu kan bara finländska familjeföretaget Kuusakoski tävla med Stena.

Sten Allan tillämpade också det som i dag kallas för decentraliserat affärsmannaskap. Varje skrotgård drivs av en skicklig affärsman och gårdarna konkurrerar inbördes. Bilar och avfall från fordonstillverkningen ger mest skrot. Därmed är Volvo i Göteborg och Olofström viktiga leverantörer till Stena. Och vd för Stena Metall, Anders Jansson, har ett förflutet på Volvo och även en av Stenas styrelsemedlemmar, Lennart Jeansson.

Om Stena Metall utsätts för konkurrens från den stora europeiska bolagen på hemmaplan är det inte omöjligt att man ger sig ut på ännu en köprunda, och till exempel förvärvar Ragnsells eller liknande bolag.
Margaret von Platen