”Skyll inte krisen på de nya reglerna”

Världens banker, i alla fall de största, håller som bäst på att anpassa sig till de nya reglerna för kapitalkrav, Basel II. Svenska banker har jobbar efter de nya reglerna sedan 1 januari förra året. Det ligger nära till hands att koppla ihop nya regler med kreditkrisen. Myndigheterna anser att de nya reglerna gör bankerna mer motståndskraftiga mot kriser, men vissa kritiker pekar på svagheter i Basel II.

– Skulden för dagens kreditkris ligger till en stor del hos överoptimistisk kreditgivning, jakten på avkastning, kombinerad med bristfällig riskbedömning, och övertro på rating. Inget av detta kan Basel II anklagas för, säger Göran Lind, rådgivare till Riksbankens direktion.

Om någon borde veta så är det Göran Lind. Han har sedan mitten av 1990-talet varit aktiv inom Riksbankens internationella arbete i finansiella stabilitetsfrågor, representerat Sverige i Baselkommittén för banktillsyn och i den europeiska motsvarigheten för centralbanker och tillsynsmyndigheter, CEBS. Han har också givit råd i finansiella frågor till många länder på uppdrag av Internationella Valutafonden, IMF.

Ett inslag som förvärrat problemen är att flera banker, särskilt i USA och Storbritannien, har ändrat sina affärsmodeller. Tidigare lånade bankerna ut pengar och behöll lånen i sina portföljer till dess att de återbetalts. Den nya bankidén handlar i stället om att ge krediter som sedan säljs vidare till andra investerare. Detta ökar sårbarheten hos bankerna som jobbar på detta sätt, bland annat när det gäller finansiering, och de riskerar även att drabbas av legala processer och förstört rykte om investerarna anser sig ha blivit pålurade dåliga krediter.

Extra knepigt är det när mycket av denna verksamhet ligger i specialföretag som SIV, Structured Investment Vehicles, eller så kallade Conduiter som ligger utanför bankernas balansräkningar. Specialföretaget investerar ofta i ABS, Asset Backed Securitites, obligationer med bostadslån, kontokortskrediter eller billån i botten. Specialföretagen finansierar i sin tur sina affärer genom att ge ut obligationer med olika löptid. När marknaden för vissa former av ABS-obligationer har torkat in, som nu har skett, blir det problem.

I Basel II regleras hur bankerna ska hantera sina specialföretag och när de måste plocka in dem i den egna balansräkningen. För att risken ska anses vara överförd från banken till företaget måste det ha skett en “verklig överlåtelse”. Till exempel gäller att om bankens namn finns med i namnet för SIV-företaget anses inte detta som självständigt även om det rent juridiskt tagit över ansvaret för riskerna. Däremot är det tillåtet att banken sköter administration och service. Lämnar banken lånegarantier till specialföretaget måste kapital sätta av för detta.

– I vissa fall har bankerna till exempel garanterat 10 procent av topprisken i specialföretaget. Då kräver Basel II att motsvarande pengar reserveras fullt ut i bankens balansräkning, säger Göran Lind.

De nya reglerna är också hårda om banken i efterhand ger kapitaltillskott till en SIV, något som skett i vissa fall under 2007. Då anses banken ha brutit mot antagandet om en “verklig överföring” och i princip måste hela engagemanget tas in i bankens balansräkning och kapitaltäckas.

Bokföringsreglerna, IFRS, säger att nästan alla tillgångar ska värderas till marknadspris. Men när det inte finns någon handel i vissa typer av strukturerade instrument blir det problem.

– Det finns regler för hur verkliga värdet ska beräknas även för icke likvida tillgångar. Ett problem i den aktuella situationen är att det är svårt att skilja på vad som är värderingsskillnader beroende på marknadsfluktuationer och vad som är verkliga försämringar i de underliggande tillgångarna, säger Göran Lind.

Ratinginstituten har fått klä skott för höga betyg på till exempel strukturerade kreditobligationer med inslag av amerikanska subprimeobligationer. När det inte finns några köpare till dessa papper kan man fråga sig om kreditbetygen har spelat ut sin roll.

– Investerarna har varit lata som inte satt sig in i vad rating innebär. Ratinginstituten bedömer förlustrisken, inte likviditetsrisken. Deras jobb är att göra kreditbedömningar, säger Göran Lind.

Även om ratinginstituten missbedömde vissa risker i de strukturerade produkterna, med snabba nedgraderingar som följd, är det köparnas jobb att göra resten. Att bedöma likviditets- och marknadsrisk är upp till investerarna själva. Men kanske behövs det lite hjälp på traven.

– Det vore lämpligt att myndigheterna ställer högre krav på att ratinginstituten tydligt visar hur bedömningarna görs. Men bortsett från bankernas interna riskklassificering har myndigheterna inte kunnat finna något bättre alternativ än kreditbedömning utförd av självständiga och kompetenta ratinginstitut, säger Göran Lind.

Det har framförts kritik mot att Basel II ökar de cykliska inslagen i bankernas kreditgivning. Det vill säga att de när det är goda tider och risken för kreditförluster är låg, lånar ut mer för att sedan hålla igen när konjunkturen sviktar.

– Som jag kan bedöma får fortfarande bra företag och kunder låna av svenska banker, men vi ser tecken på en viss åtstramning där kreditvärdigheten inte är fullgod, vilket är naturligt i detta konjunkturskede. Jag håller inte med kritikerna om att det generellt sett finns för låga riskvikter i Basel II, säger Göran Lind.

Det tar tid att införa Basel II. Här hemma har vi hållit på i drygt ett år och arbetet pågår fortfarande.

– Vi började med pelare ett och håller just nu på med pelare två och tre. Jag tror att vi i Sverige ligger rätt långt framme tidsmässigt, särskilt jämfört med USA och större delen av världen utanför EU, säger Göran Lind.