”Snuttsjuka i alliansen”

Politiker brukar klaga över mediernas snuttifiering. Över bristen på helhet och sammanhang.

Därför är det förvånande när regeringen nu själv satt fragmenteringen i system. Alliansens partiledare pytsar ut bit för bit ur den kommande budgeten, utan att ge möjlighet att se helheten.

De senaste veckorna har partiledarna levererat en veritabel bombmatta med “miljardsatsningar”, som det heter. Fram till i måndags hade de fyras gäng uppträtt tillsammans sex gånger på två veckor plus publicerat en gemensam debattartikel för att lova att nedskärningarna i försvaret är över.

Det är rekord i gemensamt uppträdande hittills, inte ens under slutskedet av valrörelsen 2006 var det så viktigt att visa upp en enad borgerlig allians.

Avsikten är naturligtvis att försöka vända de usla opinionssiffrorna genom att säga att här är gänget som levererar, som får något gjort till skillnad från den förra s-regeringen. Och vi gör det i samförstånd, efter en stunds förhandlande håller borgerligheten ihop.

Meningen är också att tydligt markera att från och med nu är det positiva besked som gäller. De tuffa besluten är fattade, nu kan det bara bli bättre. De positiva nyheternas tid är här och förhoppningen är att det ska rädda regeringen kvar vid makten om två år.

Alliansen blir mer och mer som ett borgerligt parti med en kvartett som partiledning. Regeringens övriga statsråd förvandlas till tjänstemän som får svara på detaljfrågor. De övergripande linjerna presenteras av partiledarna. Det ansvariga statsrådet Åsa Torstensson fick inte ens vara med när de 7,6 nya miljarderna till vägar och järnvägar presenterades i Göteborg.

Hittills har alliansoffensiven resulterat i nya miljarder till klimat och energi, forskning, psyk- och handikappvård samt sänkt arbetsgivaravgift, bolagsskatt och inkomstskatt, den här gången även för de flesta pensionärer.

“Miljardsatsningarna” står som spön i backen och medierna redovisar lydigt även sådant som sagts tidigare, miljarderna återanvänds i den politiska pr-kampanjen. Genom att kalla till presskonferens så fort alliansen enats har regeringen kontroll över publiceringen.

Den borgerliga regeringens konsekventa metod att pytsa ut budgetnyheterna i förväg är det senaste steget i en lång utveckling.

En gång i tiden, fram till 1980-talets andra hälft, fick redaktionerna ut hela budgeten en vecka i förväg mot en försäkran om att inte publicera något förrän “nådiga luntan” lagts fram för riksdagen.

Fack och allmänreportrar jobbade febrilt. Finansministern intervjuades, artiklar skrevs, tabeller och faktarutor ställdes i ordning till omfattande budgetbilagor. Allt i syfte att allmänheten skulle få en heltäckande bild av budgeten.

Systemet sprack slutgiltigt när socialdemokraternas egen tidning Aktuellt i Politiken (av alla!) råkade bryta embargot.

Sedan följde en period av mer eller mindre medvetna läckor som gjorde att det mesta i nyhetsväg i budgeten var känt när den väl presenterades. Inte minst när regeringen Bildt hade så gott som offentliga budgetförhandlingar, ett mönster som upprepades när socialdemokraterna kom tillbaka 1994 och skulle regera med hjälp av samarbetspartier.

Sedan 2006 har alliansregeringen lyckats ovanligt bra med att förhindra läckage. Antingen hålls de reella förhandlingarna i en väldigt liten krets, eller så är partierna så sams och stämningen så god i Kanslihuset som Maud Olofsson alltid säger. En tredje förklaring är att vi helt enkelt fått sämre medier.

Vi får i alla händelser veta mycket mindre nu än tidigare om hur det går till bakom kulisserna i regeringskansliet.

Det kan ju också vara så att drivkraften att ta reda på saker i förväg minskar när regeringen själv skyndar sig att berätta så fort de kommit överens.

Det betyder å andra sidan att allmänheten får en fragmenterad, eller snuttifierad om man så vill, bild.

Vem bryr sig nu om budgeten och helheten när den väl presenteras? Allt nytt är ju redan känt.

Marknadsföringen har tagit över från folkbildningen och den här gången är det faktiskt politikernas fel.

nullnullnullnull