Sötebrödsdagarna dröjer

Det är bara att konstatera, den ekonomiska tillväxten i världen är nu inne på tredje året av rejäl kräftgång. Och det finns en del som tyder på att det här året kan bli det värsta hittills. För det tycks inte finnas någon ände på dystra nyheter.

Är det inte Irakkrig, så är det virus som orsakar dödliga lunginflammationer. Inte konstigt att både hushåll och företag börjat deppa riktigt ordentligt.
Och förra veckans statistikskörd var ingen munter läsning för den som hoppats på en snabb vändning för världskonjunkturen. Inköpschefsindexen över i stort sett hela den industrialiserade världen föll dramatiskt och arbetslösheten steg.

Det var visserligen väntat att kriget skulle sätta spår i företagens bedömningar av konjunkturläget, men pessimismen är betydligt större än väntat. Det hotar att ytterligare fördröja den uppgång i investeringarna som, enligt de flesta bedömare, ska bli den egentliga motorn i återhämtningen.

– Men fortfarande är kapacitetsutnyttjandet i amerikansk industri lågt, så det är svårt att räkna hem en snabb investeringsuppgång, säger till exempel en skeptisk Christer Tallbom på Penser fondkommission.

Hoppet om en ekonomisk vändning står därför till ett snabbt slut på Irakkriget och därmed sjunkande oljepriser, stigande börs och stabilare finansiella marknader. Då återvänder framtidstron hos både hushåll och företag – i alla fall i teorin.

Men räcker det för att efterfrågan ska stiga? Nej, men det finns i alla fall några omständigheter som inger hopp:

Än så länge är det främst de industrialiserade länderna samt Sydamerika som drabbats hårt av nedgången. I tillväxtländer i Asien och Östeuropa fortsätter ekonomierna att växa snabbt. Enligt investmentbanken Goldman Sachs väntas tillväxten i Asien, exklusive Japan, bli 6,3 procent i år och i Central- och Östeuropa 3,8 procent. Även om detta inte ensamt kan lyfta världsekonomin, så är det en stark grund att bygga vidare på.

Få törs ännu tänka tanken, men om oljepriset skulle falla ner mot 15 dollar per fat så skulle det ge världsekonomin en kick. Det betyder att hushållen faktiskt skulle få mer att spendera på andra varor och att företagens kostnader skulle sjunka.

Vinsterna i näringslivet har också ökat på sistone, i alla fall i USA. Och om företagen börjar tro på framtiden blir de också villiga att spendera. Faktum är att vissa typer av investeringar redan visat tecken på att vända upp.

Räntorna är redan rekordlåga, men det finns utrymme för ytterligare sänkningar, främst i Europa. Hushållen här är dessutom inte lika skuldsatta som i USA och det finns därför hyfsat med utrymme för att öka konsumtionen.

Men även för den amerikanska konsumenten finns det hopp. President Bush har lagt ett förslag om att sänka skatterna med 726 miljarder dollar. Går det igenom, och kanske får en något mer konsumtionsvänlig profil än tänkt, skulle det bli ordentlig fart på detaljhandeln. Att budget- och handelsunderskotten samtidigt skulle fortsätta att stiga snabbt, får väl i det här sammanhanget snarare räknas till strukturproblemen.

Förverkligades alla de ovanstående punkterna skulle världsekonomin få ett praktlyft. Så blir det förstås inte. Man får vara tacksam om någon besannas.

Grundtipset är alltså: Fortsätt att blanda bark i brödet.