Staten värvar chefer från näringslivet

Chefskalabaliken i Sveriges Radio ger bilden av ett managementmoras. Bolaget visade sig ha en oklar affärsidé och dess politikersammansatta styrelse sa först ja och sedan nej till den tilltänkte vd:n Joachim Berner. Sedan har vi SL-ledningens vidlyftiga representation. Och SJ står som vanligt på randen till konkurs, samtidigt som kostnadsöverdragen stiger i ett stort antal kommuner. Den offentliga sektorn verkar vanskött.
Ändå är det här ingen entydig bild. Den är förmodligen inte heller, på det hela taget, sann. Stat och kommun är bättre än sitt rykte och har rationaliserat rejält under 1990-talet. Ökad effektivitet gör att jobb i statliga verk, kommuner och ideella organisationer allt mer framstår som alternativ för chefer i privat sektor.

Gott om kandidater
Det har visat sig när riksgäldskontoret rekryterat chefer. Myndigheten, som förvaltar den svenska statsskulden, har haft gott om kvalificerade kandidater. Chefsjuristen Anne Gynnerstedt kommer från SAS, personalchefen Sofia Almquist från ett it-företag och revisionschefen Inger Rost från en advokatfirma.
– Konjunkturen är väl huvudorsaken. Men väl så viktigt är att den statliga verksamheten har förändrats och blivit mer strukturerad och målinriktad, säger Sofia Almquist.
Trygga jobb är ett starkt lockbete i en tid när telekomföretag, mäklarhus, konsultfirmor och advokatbyråer rensar i sina ledningsgrupper. Men det är alltså inte den enda förklaringen. Det anses enklare och mer affärsmässigt att leda offentlig verksamhet i dag, och därför känner sig chefer från näringslivet mer hemmastadda.

Sköts bättre idag
– Det sköts mycket bättre i dag, säger Anders Milton, ordförande i Röda Korset och tidigare bland annat vd i Läkarförbundet.
– Tidigare fanns en tradition att politikerna gick in i verksamheten och överprövade besluten. Sådant är sällsynt nu.
På 1980-talet gjordes försök att sätta fart på den offentliga sektorn genom externrekryterade chefer. Akademiska sjukhuset i Uppsala leddes till exempel under några år i slutet av decenniet av Ragnar Beyer, tidigare vice vd på Alfa-Laval. Men särskilt vanligt var det inte med näringslivsfolk på offentliga chefsjobb.
I dag styrs däremot Danderyds sjukhus, ett aktiebolag numer, av Carola Lemne, tidigare forskningschef på Pharmacia. Dess marknadschef (en sådan finns!) kommer också från läkemedelsbranschen. Och chefen för Huddinge sjukhus, Cecilia Schelin Seidegård, har rekryterats från Astra Zeneca.

Skillnad från förr
På 1980-talet hade det varit otänkbart med bolagiserade landstingssjukhus. Det finns också andra skillnader mot förr:
För det första lade sig politikerna i överallt.
För det andra hade facket, läs LO-facken, större makt, exempelvis genom särskilda förmöten med socialdemokratiska politiker inför styrelse- eller nämnsammanträdena.
För det tredje skedde styrningen genom anslag i stället för genom produktionskrav.
För det fjärde var mycket mindre av den offentliga verksamheten konkurrensutsatt, vilket gjorde att affärsmässighet inte stod särskilt högt i kurs.
– Krisen i början av 1990-talet ändrade på allt det. När resurserna blev knappa började politikerna bättre förstå vikten av att hitta bra chefer och ge dem större frihet, säger Anders Milton.
En förvaltning som styrdes enbart efter budget upplevdes förstås som främmande för en chef från näringslivet. Verksamhetschefernas uppgift blev inte lättare av politisk detaljstyrning. Dagsläget ska inte idealiseras. Men det är inte längre så vanligt att ledare i stat, kommun och organisationer fungerar som rundningsmärken, i den meningen att politiker respektive fackföreningar kringgår dem.

Annorlunda krav
Ändå är rollen som chef i offentlig sektor annorlunda. Den ställer särskilda krav. Det är till exempel centralt att hålla koll på budgetprocess och vad som är ”politiskt möjligt” och inte. Det förklarar varför rekrytering från näringslivet alltjämt är en sällsynthet.
Affärsvärlden har tittat närmare på fördelar och nackdelar med att gå till chefsbefattningar i den offentliga sfären.
Vi börjar med det negativa. Ett minus är sammanblandningen av roller som fortfarande finns kvar på många håll. Effekten av detta blir lätt att chefernas auktoritet och förtroende undermineras. Politikerna är ju både ”ägare”, i den meningen att de är uppdragsgivare, och ”kunder”, eftersom de representerar allmänheten. Ofta ser de sig också som ”anställda” då de har nära kontakter med facket. De här rollerna måste hållas i sär.
– Det är viktigt att politiker, precis som ägare i näringslivet, har förtroende för de chefer som tillsätts, säger Fredrik Helin Lövingsson, strategikonsult på Karlöf Consulting.

Svårt med blandade roller
– Om ramarna för verksamhetens utveckling hålls för snäva kan motivation och handlingskraft ta skada.
Blandade roller är ett gissel. Otydliga mål är ett annat, som bland annat plågar Sveriges Radio. Att fastställa resultatmål är enkelt i näringslivet. I offentlig verksamhet måste politiker, styrelser och chefer tänka i andra banor. Det kan ske genom att specificera vart verksamheten syftar och hur uppnådda mål ska mätas. Exempel på sådana mål kan vara tillgänglighet (väntetid för patienter) eller kontinuitet (att få tala med samma handläggare).
En företagsledare kan mäta sitt bolags prestationer kontinuerligt genom aktiemarknaden och resultaträkningen. Det är mycket svårare i den offentliga sektorn. På en del myndigheter innebär ambitiösa besparingar bara att nästa års anslag krymps.
På de riktigt höga politiska nivåerna krävs stor fingertoppskänslighet när det gäller kontakter med regering, medier och särintressen. ”Att vara chef för ett privat företag är en sak. Att vara chef för ett statligt företag är hundra resor värre”, säger en generaldirektör i Kristina Genells studie ”Skilda världar – att vara direktör i staten”.
Incitamenten i offentlig verksamhet fungerar också dåligt ibland. Ett exempel är Stockholms läns landstings fastighetsbolag Locum, som tagit ut likartade hyror av sjukhusen oavsett byggnadernas skick.

Plusposter
Men det finns också plusposter.
– Skillnaderna mot privat sektor är att det är större kontinuitet. De mål som sätts upp genomförs oftast och man går inte in och ändrar fokus titt som tätt, säger Sofia Almquist på riksgäldskontoret.
En bild av verksamhet i stat och kommun är att det är stelt och tråkigt. De synpunkterna förs fram i en studie av Statens kvalitets- och kompetensråd, där 40 procent av en grupp privatanställda sade sig få mycket personlig utveckling i jobbet jämfört med bara 29 procent i en motsvarande grupp statliga handläggare. Många chefer i offentlig sektor talar dock om stor arbetsglädje, att jobbet förvisso är utmanande men också engagerande. Carola Lemne på Danderyds sjukhus säger att hennes arbete är ”oerhört roligt”.
Ann Peyron Östlund, vd för rekryteringsfirman Right Search & Selection som har många kunder i offentlig sektor, pekar på en annan skillnad.
– Kravprofilen på en chef i näringslivet fokuserar på att man är resultatinriktad. I offentlig sektor lägger man en annan innebörd i begreppet. Det handlar om att lösa uppgifter som inte alltid är kvantifierbara.
En annan fördel med att jobba i den icke-kommersiella sektorn är att man har större möjligheter att kunna gå hem klockan fem. I studien från Statens kvalitets- och kompetensråd säger en stor majoritet av de tillfrågade att arbetsbelastningen är klart större i privat sektor.
Lönerna har kommit upp på senare år. Röda Korsets generalsekreterare Christer Zettergren tjänar till exempel 74 000 kronor i månaden. Sådana nivåer motsvarar inte en vd-lön i ett börsbolag men gör ändå att jobb i offentlig sektor eller organisationer är tänkbara för fler än som var fallet för 10 år sedan.
Det finns också andra fördelar med jobb i offentlig sektor. En sådan är möjligheten att påverka och bidra till samhällsutvecklingen. En annan är chansen att skapa kontakter, inte minst internationellt, och lära sig det politiska systemet. Det är därför inte minst många yngre ekonomer och jurister gärna söker sig till regeringskansliet.