STATSSKULDEN: Vår skuld till oss själva

Statsminister Göran Persson talar ofta om att vi (hittills) harvarit i händerna på utländska bankirer som en följd av attstatsskulden har ökat. Men statens skuld måste skiljas frånutlandsskulden. Statens skuld är i princip en skuld till

medborgarna. Den kan minskas genom att staten till exempel höjerskatterna. Att minska statsskulden kan för nationen som helhetliknas vid att man flyttar pengar från vänster till höger ficka.Utlandsskulden är däremot en verklig skuld för nationen. Denuppkommer om vi importerar mer än vi exporterar. Räntor påskulden måste betalas till utlandet och blir en belastning förvår levnadsstandard. Utlandsskulden betalas genom att viproducerar mer än vad vi förbrukar, och säljer överskottet tillutlandet.

Det vanliga är att staten vid budgetunderskott lånar inom landet.Vid underskott i bytesbalansen är det normala däremot att denprivata sektorn får ta hand om upplåningen. Detta sker i regelgenom att högre räntor skapar ett inflöde av kapital.Anledningen till att staten direkt tagit upp lån i utlandet äratt man ville undvika de räntehöjningar som annars skulle bli enföljd av underskottet i bytesbalansen. Genom direkt upplåning påutländska marknader och i utländsk valuta skapade staten ettkonstgjort valutainflöde som troligen medförde minskad press påkronan och räntorna. Att staten lånat i utlandet har därför enalldeles särskild orsak, skild från budgetunderskott ochstatsskuld. Samtidigt har även i Sverige emitteradekronobligationer köpts av utlänningar, vilket är naturligt medfria kapitalrörelser över gränserna. På motsvarande sätt harsvenskar placerat i utländska värdepapper.

När nu budgetunderskottet minskar och troligen vänds tillöverskott kommer statsskulden att amorteras. Men om den svenskautlandsskulden också kommer att återbetalas beror inte alls påbudgetsaldot, utan på bytesbalansen. I själva verket har Sverigesedan flera år stora och växande överskott i bytesbalansen,vilket också betyder att utlandsskulden sedan länge håller påatt amorteras, oberoende av att den offentliga sektorns finanserfortfarande visar underskott. Det finns dock ett indirektsamband mellan budgetsaldot och bytesbalansen. Om staten driveren expansiv politik som ökar köpkraften i den privata sektornkan man också få ökad import och därmed en tendens tillunderskott i bytesbalansen. I USA har man talat om twin deficits,dubbelunderskott, just med hänsyftning på att storaskattesänkningar ledde till underskott både i den federalabudgeten och i bytesbalansen.

DUBBLA ÖVERSKOTTI Sverige håller vi nu i stället på att få dubbla överskott,eftersom den strama budgetpolitiken skapar överskott i budgetensamtidigt som den privata efterfrågan, och därmed importen,hålls tillbaka.

Egentligen är det diskutabelt om Sverige alls har någonutlandsskuld. Det sammanlagda värdet av handelsbalansen förvaror och tjänster har varit positivt under den period som denregistrerade utlandsskulden har uppkommit. Skälet tycks istället vara att vi hade ett starkt utflöde av kapital, ettslags kapitalflykt, under 1980-talet.

Företag och privatpersoner lånade pengar för att placera iutlandet. Lånen medförde ett kapitalinflöde som vi nu betalarräntor på, medan placeringarna inte ger motsvarande inkomster,åtminstone inte i statistiken. Möjligen var det fråga om enpermanent portföljförskjutning i samband medvalutaregleringarnas avskaffande.

Om staten väljer att vid överskott i budgeten amortera just deobligationer som sålts till utlandet uppstår ett utflöde avkapital som kan försvaga kronkursen eller höja räntorna. I såfall bör detta leda till ett motsvarande kapitalinflöde i denprivata sektorn, som därmed övertar den del av utlandsskuldensom staten just befriat sig ifrån. Detta exempel illustrerar attstatens budget och utlandsskulden är två helt skilda saker ävenom politiker av något slags omvända pedagogiska skäl oftaförsöker blanda ihop begreppen.

BILDTEXT: Ett industriland som Sverige har alltid haft ochkommer alltid att ha en statsskuld i form av utelöpandestatspapper. Däremot har staten under vissa perioder i praktikenhaft en positiv nettoställning, till följd av AP-fondensuppbyggnad på 1960-talet. I dag är troligen nettoskulden mindreän strax efter kriget.