Största fajten är kvar – kronförhandlingen

Om det skulle bli ett ja i folkomröstningen den 14 september så innebär det startskottet för nästa stora ekonomiska beslut – nämligen till vilken kurs som den svenska kronan ska knytas till euron.

Det är en förhandling som har avgörande betydelse för näringslivets konkurrenskraft. Ju svagare kronkurs, desto lättare utgångsläge för den exportberoende industrin. För skogsindustrin är valutarelationen av avgörande betydelse.

Det är också en förhandling som sätter politikerna på prov. Inte minst eftersom ja-sidan då får lova att vända på kuttingen, från att ha sjungit en starkare kronas lov blir det till att agera och propagera för att kronan ska knytas till en kurs som också håller på lite sikt.

Historien förskräcker därvidlag. För i euforin efter att ha lyckats med det politiska konststycket att baxa in Sverige i EU i början av 1990-talet var Dinkelspiel & Co kanske lite onödigt generösa i slutförhandlingarna. Följden blev att Sverige i dag är den största nettobidragsgivaren per capita till EU:s svällande budget.

Misstaget får inte upprepas. Men samtidigt är det bäddat för besvikelser. De europeiska argumenten för en starkare kronkurs än nio kronor per euro, som exempelvis konjunkturinstitutet och Svenskt Näringsliv hoppas på, är många. Det kanske viktigaste är att riksbanken redan indikerat att en lämplig kronkurs ligger någonstans mellan 8,50 och 9 kronor vilket klart begränsar förhandlingsutrymmet. Dessutom har det politiska mantrat under senare år varit att kronan är undervärderad, något som EU:s förhandlare knappast lär undgå att påpeka.

På plussidan för Sverige är dock att utvecklingen de senaste månaderna verkat till vår favör när kronkursen successivt försvagats till 9,30 i förra veckan. Men det är fortfarande en kurs som baseras på att det blir ett nej i folkomröstningen. Vad marknaden tror på för kronkurs i det motsatta fallet lär vi bli varse först den 15 september när och om marknaden vaknar upp på måndagen till ett svenskt euro-ja. Indikationer från den svenska och internationella finansmarknaden ligger i spannet 8,50 till 8,90 kronor per euro.

Det är trots allt inte marknaden som sätter den slutgiltiga kursen, utan det är EU:s ekonomiska och finansiella kommitté (EFK) som någon månad efter folkomröstningen kommer att sätta sig i ett möte och vända och vrida på argumenten när det gäller kronkursen.

Så arbetet är redan i full gång på finansdepartementet och riksbanken för att förhandlingarna mellan Sverige och EMU-länderna ska kunna sätta i gång så fort valet är överstökat.
Redan mot slutet av oktober kommer de troliga svenska förhandlarna, vice riksbankschefen Eva
Srejber och biträdande finansminister Gunnar Lund, att en fredagseftermiddag sätta sig vid förhandlingsbordet. På andra sidan sitter representanter för de tolv EMU-länderna, representanter från den Europeiska centralbanken och från Danmark som ingår i växelkurssamarbetet ERM2.

Tidpunkten för förhandlingarna är noga utvald. De börjar när finansmarknaderna i Europa stänger på fredag eftermiddag och ska helst vara avslutade innan de asiatiska finansmarknaderna öppnar tidigt på söndag morgon. Så såg det exempelvis ut när Finland respektive Italien förhandlade.
Men där Finland, för att citera den svenska riksbankschefen Lars Heikensten, “hade krattat i manegen” och förhandlingarna avslutades snabbt, så var det tvärtom med Italien. Där drog förhandlingarna ut på tiden. Det vill man till varje pris undvika igen.

Därför är det viktigt att de svenska förhandlarna har tunga argument när de sätter sig bakom förhandlingsbordet. Om kronkursen vid detta tillfälle fortfarande ligger på 9,30 blir det kanske lite enklare, för då kan man bjuda på en kronförstärkning ner till 9,00 kronor.

Att riksbanken i praktiken redan indikerat att 8,50 är en möjlig centralkurs betyder att några länder troligen kommer att sikta in sig på den lägre kursen. De finländska förhandlarna kommer att pressas från hemmaplan där fackföreningarna har indikerat att de vill ha en kurs på någonstans mellan 8 och 8,40.

Andra länder kommer att peka på att tillväxtutsikterna ser bättre ut i Sverige än i deras egna länder och att Sverige med sina stora överskott i bytesbalansen borde klara en starkare kronkurs. Ett litet trumf på hand har de också i och med den räntesänkning som Sverige får när landet går in i valutasamarbetet.

De svenska förhandlarna har troligen inga äss i rockärmen att spela ut. Dessutom har ju svenska folket om det går så långt som till förhandling redan sagt ja till euron. Därför faller ansvaret tungt på Gunnar Lund och Eva Srejber att stå emot trycket runt förhandlingsbordet.

Att hoppas på de andra ländernas välvilja alternativt glädje över att äntligen ha fått Sverige som medlem i valutaunionen är nog inte särskilt klokt. I alla fall inte under rådande ekonomiska förhållanden. Ingen kommer att vilja bjuda Sverige några extra förmåner och runt hörnet väntar förhandlingar med tio kandidatländer som kommer att följa den svenska förhandlingen med intresse. Det gäller därför för euroländerna att hålla Sverige kort för att ha ett bra förhandlingsläge inför framtiden. Om det skulle bli politisk turbulens finns möjligheten för EMU-länderna att bjussa på en lägre centralkurs i oktober. Då kan Sverige göra som Irland och revalvera kursen när den slutgiltiga kronkursen ska fastställas. Men det känns osannolikt.

Risken är därför stor att många exportföretag kommer att bli besvikna när förhandlingarna är avslutade. I alla fall de som räknar med en centralkurs på 9 kronor. Bättre blir det givetvis för importerande företag och för hushållen som kan räkna med sjunkande inköps- och semesterkostnader. Den svenska tillväxten kommer dock att på sikt påverkas negativt.OM VALUTAN BLIR STARK
+ Lägre inflation i Sverige.
+ Hushållen får större nationell och internationell köpkraft.
– Utrikeshandelseffekten blir negativ.

OM VALUTAN BLIR SVAG
+ Exportindustrin gynnas.
+ Ökad sysselsättning på kort sikt.
– Högre inflation och risk för överhettad ekonomi.

_____________________

SPELET KRING FÖRHANDLINGSBORDET

Sveriges argument för SVAG krona
– Kursen har länge legat över 9 kronor mot euron. Varför ändra nu?
– Det är lättare att hantera en för svag krona om det blir problem under ERM2-tiden.
– Kronan är en så liten valuta. En svag kronkurs gör ingen större ekonomisk skada.
– Sverige är mer dollarberoende än genomsnittet i EMU.

EU:s argument för STARK krona
– Tillväxten i Sverige är bättre än i EMU.
– Sverige får lägre räntor när euron införs.
– Svenska bytesbalansen har stora överskott.
– Sverige kan inte få några favörer (EU ska snart förhandla med tio nya länder).
– Sverige har ju redan sagt ja till euron (alltså är förhandlingsläget tufft).
– Andra EMU-länder ska inte behöva drabbas av en för svag krona, särskilt Finland.
– Sverige har bättre långsiktiga tillväxtförutsättningar än genomsnittet av EMU-länder.