”Strunta i att rädda bankerna”

Man borde strunta i att rädda banker som har tagit för stora risker. Det anser William Sharpe, Nobelpristagare och en av världens främsta experter på riskhantering, på besök i Sverige.

– Hade fastighetspriserna, framför allt i USA, fortsatt upp hade vi troligen inte haft det här samtalet, säger William Sharpe när Affärsvärlden träffar honom.

Men de investerare som inte tog med risken för prisfall i sina beräkningar gjorde ett grundläggande fel genom att inte göra ordentliga kalkyler i förväg.

– Om du verkligen förstod vad det var för papper du köpte, vem som var motpart, vem som var på andra sidan din motpart och vad de höll på med, skulle du troligen ha insett att om fastighetspriserna faller med 20 procent kommer ditt värdepapper att tappa halva värdet. Om du inte har gjort den hemläxan och försäljaren inte har lämnat den informationen, kan du säga att det var ett dåligt beslut redan innan du ställdes inför fullbordat faktum, säger William Sharpe.

Men det är inte bara enskilda investerare som har fått bekymmer. Investmentbankerna, som själva är upphov till de mest avancerade produkterna, har tvingars till miljardnedskrivningar. Frågan är varför likviditetsrisken inte fanns med ens i bankernas egna riskvärderingsmodeller, på just de ställen där man borde vara bäst på att bestämma risker.

– Det är nya instrument och många är avsiktligt komplicerade, många är kanske till och med avsiktligt överdrivet komplicerade. Och människor har många gånger inte studerat dem tillräckligt, fortsätter han.

I USA diskuteras nu om den här typen av instrument ska regleras hårdare.

– I USA kan man säga att affärsbanker är försäkrade mot att gå omkull, de är reglerade, vi kräver noggrann redovisning och hög transparens. Fram tills nyligen har vi sagt till investmentbankerna att ni har inga garantier, vi reglerar er inte särskilt mycket och ställer inga höga krav på redovisning.

– Nu har vi hamnat i en obekväm situation där vi agerar som om de vore försäkrade. Faktum är att vi aldrig garanterade Bear Stearns, vi garanterade åtagandena till motparterna, det vill säga köparna till de papper banken gett ut, säger William Sharpe.

Men om nu de finansiella instrumenten och motpartsriskerna är så komplexa, hur ska då myndigheterna klara övervakningen?
– Det är inte lätt. Vi ställer dessa krav på affärsbanker, problemet är bara att investmentbanker och hedgefonder är så kreativa, de har hittat på så komplicerade saker. Personligen föredrar jag att man inte utfärdar några garantier, utom i speciella fall, utan låter marknaden avgöra, säger William Sharpe.

– Vi kommer aldrig att få veta vad som skulle ha hänt om vi i stället önskat Long Term Capital lycka till, sagt att det var illa till Bear Stearns, och sagt till alla människor som investerat i dessa papper att: “sorry – men ni borde ha vetat bättre”, säger han.

Men ingen ville ta risken?
– Ben Bernanke ville inte ta risken. Han tyckte den var för hög. Jag vet inte om han hade rätt, det kommer vi aldrig att få veta.

Ibland känns det som den finansiella ingenjörskonsten gått för långt och blivit lite för mycket hightech för vanliga investerare. Frågan är vad som händer härnäst.

– Jag känner personligen inte att jag behöver skydda sofistikerade investmentbanker eller fonder från att göra något dumt. Jag hoppas att invånarna i den lilla fiskebyn i Norge säger till kommunens finanschef att inte köpa dessa saker igen. Jag hoppas att den lilla investeraren kan skydda sig själv i framtiden genom att inte göra om det, säger William Sharpe.

– Det är en gammal sanning – om något låter för bra för att vara sant är det troligen så, lägger han till.

Vad är ditt råd till investerare som inte vill råka ut för oönskade risker?
– När jag jobbade på Merrill Lynch för länge sedan hade vi en slogan som var ungefär så här: “Investigate before invest”. Den verkar passa i dessa tider. Om du inte förstår hur ett finansiellt instrument fungerar – så köp inte. Punkt slut, säger William Sharpe.

_______________________________________________________________________

Professor vid Stanford

Född: 1934.
Känd för:Fick Nobelpriset i ekonomi år 1990 för sitt arbete med CAPM, Capital Asset Pricing Model, för värdering av finansiella tillgångar. Priset delades med Harry Markowitz och Merton Miller. Han är också mannen bakom Sharpe-kvoten som gör det möjligt att utvärdera olika investeringsalternativ genom att räkna ut riskjusterad avkastning.
Gör i dag:Professor emeritus vid Stanford University. Styrelseledamot i kapitalförvaltnings- och rådgivningsbolaget Financial Engines.

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.



OBS: Ursprungsversionen av denna artikel publicerades på en äldre version av www.affarsvarlden.se. I april 2020 migrerades denna och tusentals andra artiklar över till Affärsvärldens nya sajt från en äldre sajt. I vissa fall har inte alla delar av vissa artiklar följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla viss formatering, tabeller eller rutor med tilläggsinfo. Om du märker att artikeln verkar sakna information får du gärna mejla till webbredaktion@affarsvarlden.se.