Sverige lågprislandför nedläggningar

För vd Hans Stråberg har nedläggningen av vitvarufabriken i Bayern blivit en allvarlig motgång. Electrolux image har solkats i Europas folkrikaste nation. Proteststrejken vid anläggningen i Nürnberg gör också att bolaget har fått problem med leveranserna till kunderna. Fakta och logik, som att konkurrenterna redan har flyttat ut sin produktion till lågkostnadsländer, kan visserligen sägas tala till koncernens fördel. Men det hjälper inte mycket. Electrolux används nämligen som ammunition i ett politiskt spel på den tyska arbetsmarknaden, där hundratusentals arbetare har gått ut i konflikt.

Händelserna i Nürnberg aktualiserar hur olika förutsättningarna är att förändra i produktionsstrukturen i olika länder.

Electrolux har själva konstaterat hur lätt det går i USA. Där slog kylskåpsfabriken i Michigan, som ingick i köpet av White Consolidated på 1980-talet, igen 2004. Tillverkningen flyttades till Mexiko. Nedläggningen berörde 2 700 anställda och mötte viss kritik från den lokala opinionen, men det hela gick snabbt när väl beslutet var fattat. Även Storbritannien är ett “enkelt land” i detta avseende. Ericssons planerade neddragningar i det nyförvärvade Marconi har exempelvis inte väckt någon uppmärksamhet.

En förklaring till att strukturanpassningar kan genomföras så lätt är sannolikt sysselsättningsläget. Det är i regel enkelt för uppsagd personal att hitta nya jobb på den amerikanska och brittiska arbetsmarknaden.

I Sverige är arbetsmarknadsklimatet -bistrare. Ändå är neddragningar inom både produktion och administrativa funktioner rätt okontroversiellt i vårt land. Under åren 2002-2004 kunde till exempel Ericsson snabbt stänga ett stort antal anläggningar och häromåret lade IBM ner regionkontor runtom i landet utan större åthävor. När dammsugarfabriken i Västervik försvann kostade det Electrolux cirka 200 miljoner kronor. Det ska jämföras med en minst tio gånger högre siffra för den omkring dubbelt så stora enheten i Nürnberg.

Stängningen i Västervik har slagit hårt mot det lokala näringslivet. Industrin lägger ner eller rationaliserar och få nya jobb kommer till. Entreprenörsklimatet är svagt i landet, och särskilt då utanför storstadsområdena. Utvecklingen i Kalmar län föranledde nyligen Kurt Lundgren, ledarskribent på lokaltidningen Ölandsbladet, att kommentera att det i Sverige är “lätt att lägga ner, men svårt att bygga upp”.

Är det så? Jo, slutsatsen är vetenskapligt belagd. I en undersökning från AMS och Arbetslivsinstitutet tittade man på hur lätt respektive svårt det är för arbetsgivare att anpassa sina produktionskostnader. Skillnaderna är påtagliga mellan Norden och Storbritannien/Irland å ena sidan och Kontinentaleuropa å den andra. I Kontinentaleuropa kan nedläggningar dra ut på tiden på ett sätt som är svårt att överblicka för företaget. Det kan bero på att officiella tillstånd måste ges, eller på att bolag, fackföreningar och ibland också myndigheter ska förhandla klart innan fabriksdörrarna får stängas.

– I till exempel Italien ser man detta med att förhindra nedläggningar som ett centralt och prioriterat politiskt mål, säger Christina Skantze vid Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS).

Även i en del utomeuropeiska länder, som Japan, är nedläggningar mycket kontroversiella och något som bolag undviker till nästan varje pris. Bilden är en helt annan i Nordeuropa. Någon råbarkad kapitalism existerar förstås inte i Sverige. Men nedläggningar kan genomföras snabbt och enkelt.

Företag som vill lägga ner måste visserligen underrätta länsarbetsnämnden. Men det är en formalitet. De måste också förhandla med facket. Inte heller detta är någon stötesten att tala om. Trots att konsekvenserna i regel blir bistra för de människor som sägs upp, har de fackliga organisationerna – särskilt på central nivå – oftast förståelse när nedläggningar sker. Vänsterledaren Lars Ohly är en av dem som betonat, och kritiserat, hur förmånliga reglerna är vid strukturomvandlingar.

– Lagstiftningen är starkare i flera and-ra länder och det finns ingen anledning att det ska vara enklare att lägga ner företag i Sverige än i exempelvis Frankrike, deklarerade han efter att Ericsson beslutat stänga sin fabrik i Nynäshamn häromåret.

I de stora partierna är det dock mycket tyst i ämnet. Den socialdemokratiska regeringen har inte ens övervägt att skärpa lagstiftningen. Man har utsett särskilda “kontaktmän” vid ett par stora nedläggningar, som av tyska Continentals däckfabrik i Gislaved. Invest in Sweden, den myndighet som raggar internationella investeringar till Sverige, informerar inte om den här – för företagen mycket förmånliga – delen av regelverket. Det är lite anmärkningsvärt, även om det är begripligt ur ett politiskt och opinionsmässigt perspektiv.

Det är en klar konkurrensmässig fördel att verka i ett land där det är lätt att lägga ner, eftersom det innebär att det är lätt att investera. Produktionen kan ju ha en hög grad av flexibilitet och det kan bara göra gott för tillväxten.