Sveriges unga maktelit

Allt började som ett infall i våras. Som en idé uppstånden ur de många diskussioner som följde efter vårens lista över “Näringslivets 100 mäktigaste” och efter att vi upprepade gånger fått frågan om varför det inte fanns några “oväntade” namn på maktlistan och varför vi inte hade lyckats hitta några “yngre förmågor”.

Någonstans bland våra eviga svar på temat att “det är så här den etablerade makten ser ut” dök tanken upp om att göra en yngre upplaga av listan. Som kanske värdesätter personlig potential, karriärmöjligheter och framåtanda och ambition högre än formell makt, förmögenhet och styrelseuppdrag. Så vi satte i gång arbetet med att samla in namn – och upptäckte snart att alla inte tyckte att det var en riktigt lika bra idé som vi gjorde.

Framgångssagor tål inte att berättas i år. Det svenska näringslivet kämpar hårt med en förtroendekris, orsakad av de generationer som de senaste året suttit på makten. Dessutom lider landet fortfarande svårt av den jantelags-backlash som slog till med full kraft efter att it-yrans profiler successivt slagits till marken. Som följd av det har flera av de storföretag vi talat med tydligt markerat att de vill ha sina “high potentials” i fred – både för medier och i förlängningen för sina konkurrenter – och att man värnar om en kultur där “alla är lika viktiga”. På ett sätt måste man förstå att de skyddar sina unga talanger. Inom kort kommer deras existens nämligen att hänga på att de lyckas behålla dem.

Svenska storföretag har, som Affärsvärlden vid upprepade tillfällen skrivit, kniven på strupen när det gäller att fostra och behålla sina chefsämnen.

Ett rejält talangkrig står för dörren i svenskt näringsliv. Om några år kommer tiotusentals 40-talister, som i dag är chefer i våra storbolag, att börja gå i pension. Parallellt visar hårda fakta på att ett strukturellt glapp i befolkningskurvan gör att vi de närmaste åren kommer att se en minskning av antalet 30-45-åringar, vilket är det åldersspann där toppcheferna vanligen återfinns. Som en följd av det har chefsförsörjningsfrågorna blivit en högt prioriterad, och affärskritisk, strategisk fråga och på storföretagen gör man allt för att både vaska fram och värna om sina stjärnskott.

Samtidigt finns det en annan aspekt på frågan, och i rättvisans namn kan vi meddela att många storföretag valt att ta fasta på denna. För smarta företag inser både varumärkespoängen och affärsnyttan med att lyfta fram yngre förmågor i sina bolag. De vet att det är bra för deras image som moderna företag, som attraktiva arbetsgivare.

De förstår att yttre bekräftelse, t ex via medierna, både ger de unga chefsämnena det erkännande de så väl behöver och samtidigt sporrar dem till bättre prestationer. Smarta företag inser dessutom att signaler om att den interna chefsförsörjningen är säkrad gör aktieägarna tryggare.

I början av hösten var vår bruttolista klar. Den innehöll 600 namn och minst sagt imponerande karriärer och meriter. Därefter började det riktiga arbetet, och en bedömningsprocess (se “Så gjorde vi”-ruta” på sid 18) som delvis givit en helt ny bild av flera av våra största företag.

Under arbetets gång och under hela processen har vi vid flera tillfällen fastnat i “kvinnofrågan”. Att kvotera eller inte kvotera? Skulle kandidaterna automatiskt få extra poäng om de var kvinnor? Var det värt att kompromissa med verkligheten för att få fram en politiskt korrekt lista? Nej, naturligtvis inte. Kanske var det därför vi blev så extra glada när det visade sig att redan på den första preliminära listan låg andelen kvinnor på nästan 40 procent. Det är, utan någon som helst kvotering, ett bättre snitt än näringslivet uppvisar som helhet på såväl operativ chefs- som styrelsenivå och torde en gång för alla ta udden av talet om att det “inte finns några kvinnor”.

Sämre är det däremot på den front som handlar om mångfald i sin mest klassiska form, etnicitet. De invandrare som nominerats kan räknas på ena handen och har vid bedömning enligt kartläggningens grundläggande kriterier fallit bort. Det är bara att beklaga, och att rikta en stenhård spark till de storföretag vars snygga formuleringar om mångfaldsarbete och “diversity thinking” uppenbarligen bara är luft. Eller? Upp till bevis till nästa år!

I övrigt bjuder dock listan på stor variation och en salig blandning av folk, branscher och positioner – både personer som har makt redan i dag och de som kommer att få den i morgon. Här trängs börs-vd:ar av olika tyngd med dem som fortfarande har en bit kvar till sitt första vd-jobb. Här finns några av morgondagens tyngsta ägare i börsbolag som H&M och Assa Abloy/Securitas och här finns de blivande ägarna till den helt onoterade Ikea-sfären och den delvis noterade Axel Johnson-gruppen.

Här finns de etablerade finanskillarna som Patrik Tigerschiöld, Anders Böös och Patrik Tillman, sida vid sida med de stentuffa Stenbeckstjejerna – Cristina Stenbeck själv, Anna Carrfors Bråkenhielm och Mia Brunell.

Här finns de som representerar generellt sett unga företagsledningar, som t ex Jeanette Almberg, Tele 2 och Stephanie Smitt, Microsoft, och de som, likt Peter Nilsson på Trelleborg, fortfarande är ganska ensamma om att vara unga i sina ledningsgrupper. Det enda de alla har gemensamt är att de är under 40 år, att de redan utmärkt sig på olika vis, att de betraktas som nyckelpersoner på sina företag eller att de låtit tala om sig i sina egna kretsar.

Ett ord på vägen dock. Lika lite som alla Sveriges etablerade makthavare fick plats på Afv:s traditionella maktlista, får alla duktiga unga talanger plats på denna. De 100 namn ni möter på kommande sidor är utvalda för att de fick högst poäng just i år. Nästa år kan allt vara annorlunda; några kan ha gjort bort sig och fått sparken, några kan vara arbetslösa, några av de storföretag som i dag betraktas som maktplattformar för de unga talangerna kan ha kollapsat. Se därför listan som det den är; ett nedslag i näringslivets yngre division år 2003.
_____________________________

Så gjorde vi: Affärsvärlden har det senaste halvåret bedrivit ett gediget researcharbete med att kartlägga morgondagens makthavare, i dag befattningshavare under 40 år – det vill säga födda 1964 och senare – på olika poster i svenskt näringsliv. Vi har gått igenom ett stort antal ledningsgrupper i noterade och onoterade bolag, träffat headhunters och diskuterat med branschorganisationer. Vi har även gått ut och erbjudit samtliga större börsföretag samt vår egen läsekrets att själva nominera namn till listan.

Kartläggningen av morgondagens makthavare syftar till att uppmärksamma och lyfta fram unga talanger i svenskt näringsliv. Basen för urvalet utgörs av anställda under 40 år i svenska företag, såväl noterade som onoterade, i ett tiotal branscher samt myndigheter och de politiska sfärerna.
Ett stort antal namn har poängsatts enligt följande kriterier, därefter har de 100 som fått högst totalpoäng valts ut för att presenteras utförligt.

Kriterier:
# formell makt (mätt i omsättning, ägarandel, kapital att förfoga över eller investera)
# politisk makt
# nätverk
# förtroende
# styrelse- och/eller förtroendeuppdrag
# opinionsmakt
# antal anställda
# antal kundrelationer
# aktivitet
# personlig karriärpotential

Jury: I juryn sitter representanter för Affärsvärldens respektive Shortcuts redaktioner.
Juryns beslut kan inte överklagas och inga motiveringar utöver de presentationer som publiceras kommer att ges. Tycker du däremot att vi har glömt någon, kolla först att personen ifråga verkligen är född efter 1965, vilket kommer att bli den magiska gränsen till nästa års upplaga. Om så är fallet maila in ditt förslag till lotta.edling@afv.se.v