Tillväxtbransch med förhinder

ABB slutlevererade nyligen en ny kraftförsörjningsanläggning med två stycken, 326 ton tunga transformatorer till ett aluminiumkomplex i Brasilien. Det gick på 16 månader. Vilket är snabbt, mycket snabbt. Leveranstiderna för viss sorts kraftöverföringsutrustning kan räknas i år snarare än månader. Än värre är det när nydanande energislag ska utnyttjas. I Finland uppför franska Areva världens modernaste kärnkraftreaktor. Men projektet har blivit flera år försenat sedan både beställaren och Areva underskattat arbetets komplexitet och samtidigt överskattat leveransförmågan hos underleverantörerna.

Intresset för att sälja till kraftproduktionskunder världen över är enormt. Att många är kallade märktes i den fullbokade Exportrådsdelegation som besökte Kinshasa och Lubumbashi i Kongo häromveckan. Deltagarna fick bland annat möta det vattenfallsrika jättelandets energi- och handelsministrar. Potentialen är enorm. Kongos kraftproduktion 2005 var bara en halv terawattimme. Det är till och med mindre än på Haiti och bara en fraktion av Sveriges 155 terawattimmar. Men nationen är stor som Europa och genomfluten av stora floder med rejäl fallhöjd.

Kongo är bara ett av många exempel på de möjligheter som finns inom kraftproduktion och kraftdistribution. Utbyggnadstakten är hög. Det är inte bara utrustningsleverantörer som drar nytta av det, utan även konsultföretag som Ångpanneföreningen med nära 4 000 anställda och Helsingforsnoterade Pöyry med nära dubbelt så många.

I en sådan omvärld borde alla företag i branschen kunna räkna med tjocka orderböcker. Så är det också i många fall. Men det ska inte förväxlas med total harmoni och tillförsikt. Avkastningen på eget kapital i Areva överskrider nätt och jämnt 10 procent. Även börsen är skeptisk. Branschkategorin elkraftsutrustning (electrical equipment) har backat 15 procent på de europeiska och amerikanska börserna under de senaste 12 månaderna. Flera viktiga bolag, bland dem amerikanska Rockwell, norska REC, franska Schneider och ABB, har fallit mer än branschsnittet. Likväl är värderingarna höga. Sektorns genomsnittliga p/e-tal ligger över 20.

Det speglar en viktig förändring i investerarnas syn på kraftindustrin. Det nya, mer avvaktande synsättet artikuleras i en rapport som konsultfirman Synapse Energy Economics gjort på uppdrag av investerarorganisationen ICCR. Rapportförfattarna pekar på att klimatfrågan gjort omvärldsbilden mer komplex än tidigare för både finansiärerna och kraftbolagen själva. Dilemmat är att högre priser och ökad knapphet på energi visserligen lockar in stora kapitalflöden till vindkraft, solenergi och annan miljövänlig teknik. Men som med all ny teknik finns betydande kommersiella och tekniska osäkerhetsmoment.

Flaskhalsproblem är i dag en realitet på många håll i världen. Problemen är särskilt akuta i gruvindustrin. Atlas Copco, Sandvik och andra utrustningsleverantörer försöker optimera fullbelagda fabriker för att hålla leveranstiderna någorlunda under kontroll. Läget är likartat i kraftindustrin. Här tillkommer dock en ytterligare aspekt: tekniken inom energisektorn är ju mer nydanande än i gruvbranschen och osäkerhetsmomenten är därför större.

ICCR-rapporten fokuserar på utbyggnaden av kolkraftverk men dess slutsatser kan appliceras på all slags elproduktion. Huvudtesen är att investeringar i mogen elproduktion, det vill säga kol-, olje- och vattenkraft, fram tills nyligen setts som verksamhet med mycket låg risk. Efterfrågan var – och är – given till följd av den snabba tillväxten i ekonomin. Rapporten påminner om att även kärnkraften förknippades med låg risk fram till 1970-talet. Nu möter fossilkraftsutbyggnaden samma typ av risker som kärnkraftsföretagen gjort de senaste decennierna, menar konsulterna på Synapse Energy.

Framför allt pekar de på framtida tvingande restriktioner för koldioxidutsläpp, som gör produktionskostnadskalkylerna exceptionellt osäkra. Koldioxidåtervinning låter bra. Tyvärr är tekniken mycket outvecklad. Det gör kraftbolagens ambitioner inom “clean coal” till ett ekonomiskt vågspel.

Även på kort och medellång sikt finns stora osäkerhetsmoment för investerare som funderar på att gå in i kraftverksprojekt. Projektkostnaderna är tidvis omöjliga att budgetera eftersom få byggbolag är villiga att åta sig kontrakt till fast pris. Den finska kraftindustrin lider av att den nya reaktorn blir flera år försenad, men kan i alla fall trösta sig med att man kunde beställa sin reaktor till fast pris när kontraktet tecknades i början av 2000-talet. I dag är beställarna i en mycket mer brydsam situation. Duke Energy i de amerikanska sydstaterna gör bedömningen att ett nytt fossilkraftverk kostar 90 till 100 procent mer i dag än 2002. Bara under de senaste tre åren har kapitalkostnaderna ökat med över 50 procent.

Investerarna hanterar detta på två sätt. För det första skjuter man upp eller skrinlägger helt projekten. Bara i USA avbröts projekteringen av ett 20-tal kolkraftverk under 2007. För det andra väljer kraftbolagen att utnyttja den befintliga kapaciteten på bästa sätt. Under de kommande åren lär vi få se en boom inom produktionsoptimering.

Den här utvecklingen har redan börjat, men i mindre skala, och klart är att behovet är stort. I industriländerna har elnäten många decennier på nacken. Enligt ABB är 75 procent av de amerikanska kraftöverföringsnäten 25 år eller äldre. Bilden är likartad i Europa. Därför rustar Vattenfall upp en del av sina halvsekelgamla norrländska vattenkraftverk medan Eon för några år sedan bytte inkråmet i Sveriges äldsta kärnkraftverk, Oskarshamn 1.

Sådana ersättningsinvesteringar är inte samma sak som de storslagna nya projekt som dras i gång i Kina och andra tillväxtekonomier. I de delarna av världen drivs satsningarna vidare trots högre kostnader. Men utfallet blir i alla fall rätt betydande uppdragsvolymer för konsultföretag och andra leverantörer.