Tornets ägare tjänar mer på egen slakt

För någon vecka sedan skrev jag en analys av ovannämnda fastighetsbolag med rubriken “Dags att riva Tornet” (se länk ovan).

Jag konstaterade att rabatten inte motiverade existensen och att det var dags att lägga ner. Min rekommendation blev “vänta”, eftersom jag inte såg några tydliga viljeyttringar från styrelsen att lägga ner.

Och jag trodde inte på något bud, eftersom ingen köpare kunde räkna hem en affär när rabatten bara var 20 procent.

Jag hade fel.

Idag kom budet, från Ratos och Lehman Broters. Men ironiskt nog så hade jag rätt i min felaktiga slutsats för budpremien är bara 6,5 procent.

Mer än så kan inte köparna lägga upp för att räkna hem en affär. Rekordlåg premie som ligger på samma nivå som när Vodafone tvingade ut Europolitan från Stockholmsbörsen.

Låga premier är ingen nyhet för Arne Karlsson och Ratos – de köpte ut såväl Dahl som Lindab till rekordlåga premier och har redan gjort miljardklipp.

För att inte tala om Ratos beteende i Capona där Arne Karlsson kringgick budplikten och är anledningen till alla de problem som i dag kännetecknar hotellfastighetsbolaget.

Men tillbaka till Tornet. Det är någonting som inte stämmer.

I över ett halvår har Lehman Brothers suttit i inhyrda lokaler ett stenkast från Stureplan och räknat på bolaget. Under tiden har kursen i Tornet gått upp och Lehmanfolket har blivit mer och mer desperat. I det läget slår de till och den tidigare så köpsugna – de har alltid gillat att köpa fastigheter mer än att sälja – styrelsen vänder helt om och rekommenderar sina aktieägare att säga ja.

FÖR TRÖTT? Tornets vd Sverker Lerheden.

Varför? Antagligen är inte Tornets bestånd lika välskött som bolaget vill ge sken av. För om det vore det, varför väljer inte vd Sverker Lerheden att själv slakta bolaget?

Så sent som i augusti redovisade Tornet sitt “likvidationsvärde” i samband med en företagspresentation. I denna hade de räknat ut vad det kostar att likvidera bolaget och tagit hänsyn till såväl strukturkostnader, för neddragningar av personal, som en transaktionskostnad på 3 procent för att sälja ut varje fastighet.

Värdet? 218 kronor per aktie. Ändå väljer nu styrelsen att ta budet på 190 kronor.

De lämnar alltså de andra 13 procenten till Ratos och Lehman Broters. I kronor räknat handlar det om en bit över en halv miljard och eftersom köparna lånefinansierar affären till stor del kommer de att få en hög avkastning på eget kapital om de lyckas montera ner bolaget.

Personligen tror jag att Ratos och Co kommer att få betydligt svårare än vad de tror att räkna hem en affär. Att sälja Tornets fastigheter i Västerås och Linköping är lika lätt som att hyra ut tomma lokaler i Kista.

Men, ändå: Sverker måste förklara sig. Tror han på de där 218 kronorna? För då är det hans skyldighet att plocka fram dem, inte bara tacka för kaffet och gå. För du hittade väl inte på, Sverker?nullnullnullnull