Utlänningarnas dyra misstag

Den schweiziska investmentbanken Julius Baer slog upp dörrarna till sitt nya Stockholmskontor den 14 maj förra året. Företaget hade precis kommit igång med sin verksamhet när Nokia vinstvarnade och drog med sig Ericsson och resten av finansmarknaden ner i ett bottenlöst börsträsk. Tajmingen för den schweiziske nykomlingen, liksom för uppstickarkollegorna Nordea Securites och Danske Securities, kunde kort sagt inte vara sämre.

Gemensamt för de tre bolagen var att de gjorde som branschen hade agerat under i stort sett hela 1990-talet: de köpte över topprankade namn. Skillnaden är att de blev sittande med Svarte Petter.

Köpte över 30 personer

Julius Baer gjorde under förra året en aggressiv rekryteringskampanj där totalt 20 personer rekryterades.

Danske Securities blev förra året ett svenskt bolag och flyttade huvudkontoret till Stockholm. Ledningen ville på allvar ta upp kampen med de stora aktörerna: Carnegie, Enskilda och Alfred Berg. Bolaget lockade exempelvis över tre av Carnegies topprankade analytiker. I dag arbetar mellan 50 och 60 personer på Stockholmskontoret.

Nordea Securities rekryterade också toppnamn förra året till sin storsatsning på investment banking i Norden.

Den här aggressiva taktiken ska ställas mot börsutvecklingen som medfört att firmorna har drabbats av stora lönsamhetsproblem. Danske Securities minskade sina intäkter för hela verksamheten med 46 miljoner kronor för 2001 jämfört med 2000, och resultatet hamnade på hela minus 390 miljoner kronor, varav en del var omstruktureringskostnader, enligt Affärsvärldens sammanställning (se tabell sid 45).

En halvering

Även Nordea Securities har det kämpigt. Årets första halvår minskade intäkterna i hela den nordiska verksamheten med hela 50 procent jämfört med samma period förra året, och resultatet hamnade på minus 146 miljoner kronor för perioden. Julius Baer håller sina Stockholmssiffror hemliga, men förlusterna är stora.

Katastrofresultaten kan jämföras med klassens stjärna Carnegie, som redovisade en vinst på 206 miljoner kronor för första halvåret i år.

Storsatsningarna har fått de etablerade konkurrenterna att gå i taket. Enskildas vd Per-Anders Ovin kritiserade nyligen både Danske och Nordea för att ha förstört marknaden genom att pumpa in stora pengar i Stockholmssatsningarna.

– Det är ekonomiskt helt irrationellt och har snedvridit marknaden, sade han till Affärsvärlden.

Frågan är hur länge nykomlingarna kan hålla sig kvar på den så tuffa marknaden för investmentbanker i Stockholm. Än verkar inte smärtgränsen vara nådd:

– Vi har ett långsiktigt åtagande i Stockholm, sade Magnus Oscarsson, vd på Julius Baer i Stockholm i samband med att en tredjedel av personalen sades upp i förra veckan.

Nordeakoncernen vill, som största nordiska bank, förstås ha en stark investmentbank:

– Generellt är kostnaderna för investmentbankerna alldeles för höga, sade Nordea Securites vd Frans Lindelöw när banken i förra veckan aviserade att 100 av 560 anställda ska bort.

– Det är svårt att få betalt för den produkt vi producerar i Stockholm. Intäkterna har ökat, men är fortfarande på en för låg nivå, säger Ulf Lundahl, vd på Danske Securities.Av Isaac Pineus