Vad ska du göra medalla pengar, Cristina?

Efter att den värsta chocken hade lagt sig i augusti förra året, efter beskedet om Jan Stenbecks bortgång, ställdes snabbt de frågor som handlade om sfärens vardag. Vilka skulle bli ordförande i bolagen? Vilka projekt skulle få fortsätta? Vem skulle vara högsta instans i det dagliga arbetet? Skulle det imperium vars kurser nu störtdök och som redan dignade under skulderna över huvud taget klara sig utan sin guru?

Tolv månader senare står sfären starkare än någonsin och direktörernas gemensamma mantra om “business as usual” kan med lätthet skrivas om till “bättre än usual”. Aktiekurserna pekar rakt uppåt, skuldbergen har minskat och sorgebarnen Metro och Millicom repat sig (se separat artikel) och pengarna flyter i flera fall in i bolagens kassakistor.

Vad Cristina Stenbeck med flera ska använda pengarna till är dock den stora frågan inför sfärens framtid. I den starka konsolideringsfas som sfären befinner sig lär de närmaste åren resultera i en finansiellt stark företagsgrupp men frågor om vad som händer sedan, när risknivån i gruppen höjs nästa gång och hur pass mycket av en entreprenör det finns i Cristina Stenbeck själv, lär förbli obesvarade ett bra tag framöver.

Att marknaden applåderat sfären det senaste året betyder dock inte att den gamla skepsisen mot företagsbygget är helt borta. Sfärens kurslyft har berott på att de enskilda bolagen levererat bra och att kurserna lyft varandra. Men det finns fortfarande en misstänksamhet inför korsägandet mellan bolagen, och vad än direktörerna säger oroar det marknaden att de hellre ser till sfärens bästa än till sina aktieägares. Kinneviks lån till Invik på 100 miljoner kronor, som offentliggjordes i senaste delårsrapporten, är ett typexempel på orsakerna till att både Invik och Kinnevik fortfarande dras med maktrabatter på 30-40 procent.

Framtiden då? Som Affärsvärlden skrev redan i våras ligger en sammanslagning av Kinnevik och Invik i korten. Att en sådan affär sker och att ett nytt starkt maktbolag, som går in och finansierar och förvaltar bolag utan att behöva starta dem själva, blir ett nav i det framtida bygget är det troligaste. Det är helt i linje med den modell som till exempel familjen Wallenberg valt genom Investor och Handelsbanksfären genom Industrivärden och det kan på samma gång fylla en nödvändig funktion som försörjningsinrättning åt Cristina Stenbeck och hennes familj.

Detta är möjligt främst för att sfärens nya guldkalv Tele2 nu står så stadigt att man börjat tala om att dela ut pengar till aktieägarna. Enligt Afv:s beräkningar bör Tele2 kunna dela ut i storleksordningen en miljard kronor nästa år, varav cirka 200 miljoner kronor går rakt in i Kinnevik.

Kinnevik, som även det står starkare än på länge, skulle i sin tur, tillsammans med bland annat intäkterna från Korsnäs och en eventuell försäljning av Korsnäs Packaging kunna komma att dela ut åtta kronor per aktie. Cristina Stenbeck och hennes syskon, som via Emesco och dödsboet äger fem miljoner aktier i Kinnevik, kan bara där räkna med 40 miljoner kronor årligen de närmaste åren. På samma vis kommer även grundarfamiljerna von Horn och Klingspor, representerade främst i Invik, lär kunna fylla plånböckerna.

Ett annat scenario för framtiden är att man vänder blickarna allt mer från Sverige och ut mot världen – särskilt den östra delen. Precis som andra stora entreprenörsfamiljer, till exempel Kamprad med Ikea och af Jochnick med Oriflame, skulle Stenbeck-
sfären kunna fokusera och samordna sina satsningar på Ryssland. Flera av sfärbolagen, bland annat MTG och Tele2 har redan uttalade ambitioner i österled.

Även Metro skulle kunna expandera på andra sidan Östersjön, även om det än så länge anses lite för tidigt. I fallet Tele2, skulle det som sätter bollen i rullning kunna vara en försäljning av den svenska verksamheten Comviq, som det under stundom spekuleras i. En sådan skulle inbringa över 25 miljarder kronor som skulle kunna användas till att gasa upp bolagets övriga verksamheter, däribland till exempel i Ryssland. En försäljning av Comviq skulle även kunna spela en viktig roll i det första scenariot om maktbolaget som försörjningsinrättning. Den utdelning Tele2 i så fall skulle kunna göra till Kinnevik och Invik skulle säkra ägarnas ekonomiska oberoende många gånger om.

Ett tredje scenario att fundera kring är det som Jan Stenbeck själv gav uttryck för i den sista stora intervju han gav, före tre år sedan i Finanstidningen. På frågan om vilket bolag han själv ansåg vara mest spännande inom gruppen kom svaret “blixtsnabbt och utan några spår av osäkerhet i rösten. ‘Metro International’.Får man tro Jan Stenbeck kan gratistidningarna i framtiden bli en större verksamhet än både mobiltelefonin och satellit-tv.”

Den person som anses besitta den största entreprenörskraften i koncernen är utan tvivel även Metros vd Pelle Törnberg. Han anses även vara den av direktörerna som har flest likheter med Jan Stenbeck själv. Som någon säger: “Han är nog den som mest självständigt vågat gasa medan marknaden skrikit bromsa sista tiden. Han är rätt ointresserad av vad andra tycker så länge han själv är övertygad.”

Metro har en särskild ställning i koncernen. Det är det första bolag där Cristina Stenbeck själv tagit plats som vice ordförande i styrelsen och sedan i våras är det sfärens verkliga veteran Vigo Carlund, känd för fast grepp om sina kostnader, som svingar klubban i bolaget.

Leker man med tanken att Metro får upp lönsamhet i koncernen och kan behålla den samtidigt som expansionen fortsätter finns oändliga möjligheter av produktutveckling under varumärket. Kundklubbar, kursverksamheter, reseföretag – listan kan göras hur lång som helst på vilka verksamheter som skulle kunna ta form under Metro-flaggan och sedan sinsemellan samverka i linje med det traditionella “cross promotion”-tänkandet som präglat Stenbecksfären. Om konceptet redan kallas för tidningsvärldens Big Mac så varför nöja sig med mindre än ett helt McDonalds?

Skärskådar man de förändringar i sfären som redan har ägt rum under det gångna året ser man tydligt att trots att persongalleriet i direktörsförsamlingen är hyfsat intakt har det skett stora förändringar på det kulturella planet.

Den tidigare så uppkäftiga, rebelliska sfären har förvandlats från en stark entreprenörskultur till ett tjänstemannavälde där betydligt fler finansmän (Johan Björkman och Sven Hagströmer) och advokater (Anders Fällman) fått mer makt.

Sfärens direktörer har tvingats bli mer självständiga och att fokusera hårdare på sina egna verksamheter. Redan under hösten stod det klart att den som inte gillar det nya läget lika gärna kan lämna sfären, vilket Thomas Jönsson, f d vd för Invik, fick erfara i samband med sin sorti i november.

En aning trögare beslutsprocesser är också en direkt följd av det senaste året.

– Tidigare, säger Tele2:s vd Lars-Johan Jarnheimer, kunde man ringa till Jan och alltid få ett beslut. Om det tog två minuter för Jan tar det kanske två tre dagar i dag när man ska prata med alla i styrelse och förankra men jag tror ändå att vi hör till de snabbare bolagen.

Och på frågan om vem som sitter med det yttersta beslutsmandat som Jan Stenbeck själv haft under alla år råder ingen tvekan.

– Vi har aldrig ställt oss den frågan, säger Jarnheimer. För det första är det ägarna i bolaget som bestämmer. Sedan har man ju en diskussion om inriktning och annat som måste förankras i styrelsen men det är ingen skillnad mot tidigare.

– Jans arbete har spritts på flera olika personer. Han var en mästare på finansiering, mästare på marknadsföring, mästare på att ha överblicken över gruppen. Alla de där funktionerna har nu tagits över av andra och det är Cristina som står för huvuddelen, Cristina jämte de andra ägarfamiljerna. Det är inget tvivel om var makten ligger.