Välkommen till miljardfesten, riksbanken

När den nyinrättade europeiska centralbanken (ECB) satte effektivitet högst upp på sin agenda inför framtiden så glömde banken en viktig detalj: att förklara betydelsen av ordet effektivitet för medlemsländernas centralbanker.

Hade förklaringen gått hem skulle bankerna ha gjort betydande nedskärningar i sin verksamhet, något som dessvärre inte har skett. Tvärtom fortsätter ECB tillsammans med de nationella centralbankerna (Eurosystemet) att ligga i toppen på den föga smickrande listan över dem som har flest anställda i relation till befolkningen.

För om jordbrukspolitiken är en stor ekonomisk cancersvulst inom det europeiska samarbetet, så är ECB visserligen betydligt mindre i miljarder räknat men mätt i relativt slöseri är det ett betydligt kostsammare exempel på Europasamarbetets ekonomisk-politiska misslyckanden. Om ECB lyckades pressa ner antalet anställda till samma relativa nivå som den amerikanska centralbanken så skulle antalet anställa kunna minskas från dagens cirka 56 000 personer till 26 000. Banken skulle på så sätt kunna spara cirka 50 miljarder kronor per år bara på personal- och administrationskostnader.

Dessutom dras banken med en onödigt stor guld- och valutareserv som i stort sett skulle kunna halveras utan att det på något sätt skulle påverka bankens verksamhet. Fortfarande skulle man dessutom ha en större reserv än exempelvis den amerikanska centralbanken.

Men det finns inga tecken på någon större vilja att dra ner på personalstyrkan bland centralbankerna i Eurosamarbetet. Under perioden 1997 till 2002 har exempelvis den svenska riksbanken minskat sin personalstyrka med en fjärdedel och Bank of England med nära 35 procent. Under samma period minskade personalstyrkan på ECB med en futtig procentenhet, trots att möjligheterna och incitamenten att dra ner på verksamheten borde ha varit som störst just här.

Skulle då ett svenskt inträde i valutaunionen kunna skynda på effektiviseringsprocessen? Nej, knappast.
Enligt källor som Affärsvärlden talat med är det inte särskilt populärt när företrädare för den svenska riksbanken försöker få upp frågor gällande effektiviseringen av ECB och de nationella centralbankerna på agendan. Då ses svenskarna som något av partyförstörare och uppmanas att inte vara så nitiska.

Ett av skälen till att inga nedskärningar gjorts i de nationella centralbankernas verksamhet är att ECB-organisationen fortfarande genomsyras av nationella och politiska hänsyn.

Fortfarande är det högst ovanligt att nationella centralbanksföreträdare sätter hela EMU-områdets väl och ve framför de nationella intressena i samband med de penningpolitiska diskussionerna. Och så länge som det fungerar på det sättet krävs det förstås en stor organisation på hemmaplan.

Dessutom sticker banken ut genom att det är hela 18 röstberättigade medlemmar i det råd som styr över räntepolitiken. Förutom de sex personer som sitter i ECB:s direktion finns där också cheferna för de 12 nationella centralbankerna som ingår i valutasamarbetet. Det säger sig självt att det knappast skapar en grogrund för effektiva beslutsprocesser. Här ska dock erkännas att ECB själva försökt gå i bräschen för att få ner antalet personer i ECB-rådet, men ännu så länge har centralbankens förslag stupat i Europaparlamentet.

Den politiska kontamineringen märks också på andra sätt.

Chefen för ECB, Wim Duisenberg, är själv en kompromisskandidat. Han skulle egentligen avgå till sommaren och efterträdas av den franske centralbankschefen Jean-Claude Trichet. Denne står dock inför rätta för bokföringsbrott och domen väntas falla den 18 juni. Om han fälls vill fransmännen ha tid på sig för att plocka fram en ny kandidat. Fransmännen tycks resonera som så att det måste bli en fransman eftersom landet tycker sig ha blivit lovat detta. Märkligt nog är det få som invänder mot ett så bakvänt och i högsta grad nationalistiskt resonemang, i alla fall officiellt.

Om Trichet skulle frikännas och ta platsen som chef för ECB är det också olyckligt. Mycket av det förtroende som Trichet haft på marknaden har numera försvunnit och det framstår inte som speciellt intelligent att tillsätta en person med trovärdighetsproblem som chef för en centralbank.

Visserligen kommer EMU-samarbetet antagligen att ändras över tiden och trycket att effektivisera verksamheterna har också successivt skruvats upp.

Men det har visat sig vara en synnerligen trög process och det är förvånande lite som har åstadkommits under de snart fem år som den europeiska centralbanken har bedrivit sin verksamhet.SÅ fungerar ECB

Bakgrund: Banken öppnade den 1 augusti 1998 och tog över ansvaret för penningpolitiken den 1 januari 1999. I valutasamarbetet ingår : Belgien, Finland, Frankrike, Grekland, Holland, Irland, Italien, Luxemburg, Portugal, Spanien, Tyskland och Österrike.
ECB-direktionen: Består av sex personer som styr det dagliga arbetet. Ordförande är holländaren Wim Duisenberg.
ECB-rådet: Rådet är ECB:s högsta beslutande organ. Här tas räntebesluten. I rådet ingår, förutom de sex direktionsmedlemmarna, även centralbankscheferna i de tolv länder som ingår i valutasamarbetet. Rådet tar beslut om ränteförändringar den första tisdagen i varje månad.

ECB:s mål
Prisstabilitet: Det främsta målet är prisstabilitet som formulerats som att den genomsnittliga inflationen i EMU-området på medellång sikt ska ligga under två procent. För att uppnå detta mål används de två pelarna i den penningpolitiska strategin.
Den första pelaren: Den första pelaren är penningmängdstillväxten mätt som M3*. Tillväxten i penningmängd ska vara maximalt 4,5 procent per år.
Den andra pelaren: Andra pelaren är den ekonomiska analysen. I praktiken följer man ett antal indikatorer över den ekonomiska utvecklingen och inflationsutvecklingen i EMU-området. På detta bygger man sedan ett ekonomiskt scenario över framtiden. Scenariot är mycket sällan siffersatt utan är mer av ett allmänt ekonomiskt resonemang.

Jämförelser med USA
Anställda ECB centralt 1 094,5
Anställda hela EMU-området 56 571
Anställda USA:s centralbank 23 438
Guldreserv (milj USD) 127 709
Guldreserv USA 83 591
Valutareserv (milj USD) 245 342
Valutareserv USA 64 818
* Utestående sedlar och mynt, bankcertifikat samt
allmänhetens inlåning.
Källa: Morgan Stanley Central Bank Directory 2003