Valutafrihet här för att stanna

Vad har vi egentligen fått ut av globaliseringen? Den fråganställer sig allt fler människor i det som först kallades u–länderna, sedan hette Tredje världen och nu senast varit käntsom tillväxtmarknaderna. Medelklassfamiljerna i Asiens klibbigtheta metropoler känner hur deras nyvunna välstånd håller på attryckas från dem. Har de råd att slösa dyr ström påluftkonditioneringen? I Latinamerikas plåtskjulsförstäder frågarde fattiga sig om de ska klara avbetalningarna på kylskåpeteller mopeden.

FEL MÅLTAVLADe som får skulden för krisen är i förvånande liten grad definansmoguler och inkompetenta politiker som vanstyrt ländernaifråga. I stället skjuter politiker, fackliga ledare och vanligtfolk på budbäraren. Problemen med konkurshotade banker ochskuldsatta storföretag skylls på utländska spekulanter och påInternationella valutafonden. När politiker som Malaysias ledareMahathir Mohamad har skjutit färdigt och måste agera blirbeslutet att ta till regleringar.

En del ryska politiker dammar nu av de planekonomiska akternafrån Sovjettiden. Malaysia har infört valutareglering ochHongkongs centralbank manipulerar kurssättningen på börsen genomstödköp av aktier. I Japan hålls Nikkeiindexet regelmässigt uppegenom köporder från den statskontrollerade postsparbanken.

GAMMAL DÅLIG TRADITIONÄndå är regleringstänkandet inte något stort hot motvärldsekonomin. De senaste decennierna har kännetecknats av ökadvalutafrihet, inte minskad. De stödköp som sker på Tokyobörsenär inte utslag av nymornat regleringstänkande utan tvärtom engammal dålig tradition. Viktigare är i stället den svepandeavreglering som den japanska finansbranschen genomgår i år. Deninnebär att det blir fritt fram för pensionsfonder och företagatt välja kapitalförvaltare och att placeringsreglementenluckras upp. Effekten blir lägre transaktionskostnader, bättreriskspridning och att det blir svårare för de japanskamyndigheterna att dirigera kapitalet i önskad riktning. På såvis anknyter Japan till en trendmässig avreglering av definansiella flödena som pågått i världen under ett kvarts sekel.Det första steget togs genom det dollaranknutnafastkurssystemets sammanbrott i början av 1970-talet. Steg tvåkom några år senare – men är inte alls lika känt – genom att USAantog den så kallade Erisa-lagen (Employee Retirement IncomeSecurity Act). Lagen tvingade pensionsfonderna att successivtsprida sina risker i fråga om tillgångsslag, placeringshorisontoch geografisk fördelning av kapitalet. Efter hand har fler ochfler länder avreglerat pensionssparandet. I Sverige träder jupremiepensionssystemet i kraft nästa år. Ett annat viktigt stegmot ökad kapitalrörlighet blir EMU, som gör att banker,försäkringsbolag och fondförvaltare runtom i Europa kan placerafritt utan att bekymra sig om valutarisken.

BESVIKELSETill detta kommer att världshandelsorganisationen WTO fortsätteratt driva på avregleringsarbetet. Närmast i tur står enliberalisering av handeln med tjänster. Trenden går alltså motfriare handel och därmed också friare kapitaltransaktioner. Detkan förvisso bli bakslag, som de i Malaysia, i Ryssland och iHongkong, eftersom det finns en stor besvikelse på många håll ivärlden. Globaliseringen har lett till bättre levnadsstandardoch höjd per capitainkomst, men också till mer trafik, högrepriser och sämre miljö.

De styrande själva runtom i Asien behöver någon extern kraft somde kan lägga skulden för den här besvikelsen på så att kritikeninte faller mot dem själva. Därför är det inte så konstigt attkritik riktas mot vad som betecknas som internationella (men somofta också är inhemska) finansspekulanter.

GÅR ÖVERMen det mesta tyder på att regleringsrycken är av övergåendenatur. En depression som verkade vara utan slut, liknande densom förmådde industriländerna att höja tullmurar under 1930–talet, är det inte fråga om. Konjunkturen i Asien kommerantagligen att nå botten i år eller nästa år. Och i Latinamerikaär det inte alls säkert att följdverkningarna från finanskrisenblir så långvariga.

Nästan alla länder som har ambitioner att bli moderna samhälleninser att de behöver Windowsprogram, avancerad teleteknik ochnya läkemedel. De behöver också externt kapital och expertis föratt kunna bygga upp sitt näringsliv. Inför man strängaregleringar och hårdhänt byråkrati bromsas handel ochinvesteringar.Det mesta tyder på att regleringsinitiativen är avövergående natur.Trenden går mot friare handel och därmed ocksåfriare kapitaltransaktioner.