Varför lät han så glad?
Sömnen hade varit kort och orolig, och skramlet från Ullas frukostbricka väckte honom definitivt.
Äggröran, brödet, grönsakerna, den mixade hälsodrycken – allt var där, och han tittade kärvänligt yrvaket på henne. Ändå. Den där riktiga jubelkänslan vägrade infinna sig. Fast folket sagt sitt och han skulle bli Sveriges nästa statsminister.
För det skulle han ju. Den nu bortröstade hade gratulationsringt under natten och ärat sitt löfte: att största block bildar regering. Även om det inte har parlamentarisk majoritet. Sverigedemokraternas 10 procent skulle absolut icke få påverka regeringsbildningen.
En undran bara: Varför hade den avgående statsministern låtit så glad?
Tio procent … Twitter skälvde. Borde han kanske lyssnat mer på partibröderna i Skåne (och systrarna, förstås, man är ju numera feminist)? På dem som menade att man borde stoppa blödningen till SD med en gnutta migrationsskeptisk symbolpolitik?
Fast det skulle å andra sidan rimmat illa med kosmopolitiska drottning Margots succéfyllda återkomst.
När han skulle hugga in på det goda, flöt brickans färger liksom ihop framför honom. Rostmackans bruna och jordgubbssmoothiens rosa och det gröna och röda hos den skivade gurkan och tomaterna. Det blev till en rödgrönrosabrun röra alltihop. Aptiten, den sjönk.
De rosa trupperna hade i och för sig snubblat på mållinjen och hamnat under spärren. Lite tack vare Margot. Men mest för att media sent omsider börjat granska FI-tokerierna på allvar.
Vilket tyvärr fick som bieffekt att det rödgröna alternativet plötsligt upplevdes väldigt vänstertungt. De gröna språkrörens hets mot arbete och tillväxt och vita män och transporter – ja, i stort sett hela Västerlandets historia från 1900-talet och framåt – gjorde inte saken bättre.
Alliansen hade bedrivit effektiv skräckpropaganda mot denna retorik – och lockat tillbaka en del ack så välbehövliga mittenväljare.
Och rent röstmatematiskt hade de nästan 3 procenten till Schyman knaprat in på hans redan sköra majoritet.
Apropå knaprade: Ullas knaperstekta bacon fick inte heller den i gång hungern. Därtill hade han besökt minst en grisfarm för mycket, i det mångdubbla syftet att täcka upp mot Centern; visa djurskyddsengagemang vänsterut; markera stöd för företagande; ta avstånd mot de autonomas djurfarmsattacker; samt … han mindes inte längre.
Alla platser han besökt, och alla människor han mött, puttad hit och dit av dyra konsulter. Han kom dit som deras näste ledare. Men vart skulle han leda dem?
Till full sysselsättning, om han fick drömma fritt. Till full sysselsättning och minskade klyftor.
Men pengarna att driva utjämningspolitik med fanns inte längre. Valrörelsen hade präglats av dels tvånget att matcha sittande finansministers förtroendekapital, dels rapporter om sviktande tillväxt och försämrade statsfinanser.
Och när det gällde arbetslösheten, hade attitydmätningarna talat klarspråk: Alliansens arbetslinje återtog stadigt förlorad terräng. Och säga vad man ville om Rut och låg krogmoms och ungdomsrabatter och jobbskatteavdrag och fas 3 etc, det kommunicerade i alla fall tydligt till väljarna: Det ska löna sig att arbeta och anställa!
I jämförelse var den egna AMS-politiken oändligt vag. Särskilt som den skulle genomföras med de arbetsskygga ledighetsapostlarna vänsterut. Och den keynesianska efterfrågestimulerande vägen var som sagt stängd.
Han slevade förstrött upp lite äggröra. Men den var märkligt smaklös. Kan det ha berott på nästa huvudvärk: Sjöstedts ultimativa nej till kompromisser om välfärdsvinsterna? Eller de borgerliga småpartiernas tvärnej till det blocköverskridande samarbete han länge försökt kratta manegen för?
Han hade getts mandatet att regera. Men vad var det mandatet värt, när han inte hade någon bra partner att regera med? Han drog en djup suck.
En riktigt nära och pålitlig partner hade han i livet: Ulla. Nu kom hon med en kopp härligt doftande kaffe, av den sort som kunde väcka ett regemente. Plus en blöt puss på kinden.
Ändå ville han helst bara somna om.
Boktips
Så har jag äntligen läst Sigge Eklunds psykthriller In i labyrinten. Skickligt vrider och vänder han på relationer: mellan föräldrar och barn, kärlekspartners, vänner och kolleger. Det är hela tiden spännande, och känns hela tiden viktigt. Så som man vill att en valrörelse ska vara.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
