Varken fågel eller fisk

EMU-ekonomerna hävdar att handeln och tillväxten på lång sikt ökar om svenska folket röstar ja till euron. Nej-sidans ekonomer påstår däremot att de optimistiska kalkylerna enbart är applicerbara i en perfekt värld och att minsta störning i ekonomin får dem att haverera. Men ingen vet säkert.

På kort sikt borde det dock gå att göra något så när realistiska bedömningar
av folkomröstningsresultatets effekter. Givetvis med den sedvanliga brasklappen att ekonomiska kalkyler alltid är behäftade med stor osäkerhet.

Svenska ekonomer är, oavsett inställning till euron, tämligen överens om att kronan stärks och att räntorna sjunker vid ett ja. Ett nej betyder i sin tur att kronan försvagas och att de långa räntorna i alla fall inte sjunker till europeisk nivå. Riksbanken, som styr de korta räntorna, kan givetvis välja att sänka räntan trots ett nej i folkomröstningen.

Vid ett ja är det alltså främst konsumenterna som ska fortsätta att driva ekonomin medan ett nej i princip innebär en extra skjuts för exportföretagen.

De flesta ekonomiska bedömare har också dragit slutsatsen att svensk ekonomi som helhet inte kommer att påverkas av valresultatet under de närmaste åren. Mats Kinnwall på Handelsbanken går till och med så långt att han kallar EMU-omröstningen en icke-fråga ur strikt ekonomisk synvinkel.

Vissa prognosmakare drar andra slutsatser. Statliga konjunkturinstitutet hävdar exempelvis att BNP-tillväxten blir högre vid ett ja, 0,2 procentenheter högre 2004 och 0,4 procentenheter högre år 2005.

Den åsikten möter invändningar. KI räknar med en alltför fördelaktig knytkurs mot euron (nio kronor) och tror att ränteanpassningen går förhållandevis snabbt, menar kritikerna. Sverige skulle i detta scenario i princip få det bästa av bägge världar.
En ytterligare aspekt som kan få ekonomisk effekt är att den ökade osäkerhet som en folkomröstning alltid betyder försvinner redan 15 september. Det innebär att kapitalflöden normaliseras och att en del ekonomiska aktiviteter som legat på is åter kommer i gång.

Vid ett ja räknar Svenskt Näringslivs Stefan Fölster med att det kan bli en mindre investeringsökning även på kort sikt. De flesta andra bedömare räknar inte med någon sådan effekt.

Däremot är alla överens om vad ett nej kräver av Göran Persson: Han måste snabbt går ut på banan och begränsa osäkerheten när det gäller den politiska inriktningen och regeringsfrågan. För riksbanken handlar det i princip om att kommunicera att inflationsmålet fortfarande är det allt överskuggande målet för dess räntepolitik.

Håkan Frisén på SEB säger:
– Om det blir ett nej så gäller det för statsministern att ta tillbaka initiativet. Det finns ingen tid att tjura över ett valresultat som gått honom emot. Att dämpa de politiska stötarna blir den främsta uppgiften.

Däremot är det få som tror att nej-
sidan på kort sikt ska kunna tjäna politiskt eller ekonomiskt om omröstningen går som de vill.

Höstbudgeten är ju redan klar innan valresultatet är känt. Och om det blir ett ja väntas nej-partierna snabbt släppa eurofrågan.
Om det blir ett nej, så blir den första möjligheten för Göran Persson att agera statsmannalikt vid regeringsförklaringen den 16 september. Då kan man nog i så fall vänta sig ett inspirerat tal kryddat med lagom mycket “barkbröds”-referenser.