Världsbanken överlever sig själv

Vem kommer fortfarande ihåg 1998 års internationella finanskris? Inte många kanske, att döma av den hejdlösa entusiasmen på börserna. Men ett exempel på krishöstens betydelse är en kongressrapport som snart ska presenteras i Washington. En arbetsgrupp med den imposanta titeln Internationel Financial Institution Advisory Commission har läckt ut huvudlinjerna i sitt betänkande. Kommissionen tillsattes i kölvattnet av krisen för att granska hur Valutafonden (IMF) och de andra överstatliga organen hanterade händelserna i Asien och i Ryssland.

Hård kritik

Kommissionen riktar hård kritik mot överlappningar och onödiga insatser som, anses det, lika gärna skulle ha kunnat klaras av privata långivare.

Förslagen är radikala. Världsbanken bör lägga ner sitt finansbolag IFC och dra sig ur Asien och Latinamerika medan Valutafonden (IMF) föreslås upphöra med all annan verksamhet än att ge korta stabiliseringslån till industriländer i tillfällig kris. Världsbankens roll ska, anser kommissionen, övertas av regionala utvecklingsbanker. Banken ska bara få spela en roll i Afrika och i Östeuropa.

Idéerna verkar ganska vettiga. Överlappningar mellan olika internationella biståndsgivare är ett reellt problem. Departementstjänstemän i åtskilliga utvecklingsländer kan intyga hur påfrestande det är att vara värd åt delegation på delegation från Världsbanken, IMF, regionbanker och bilaterala biståndsmyndigheter.

Världsbanken behövdes under de decennier då valutaregleringar satte stopp för privata kapitalflöden över gränserna. Men det var då det. Numera kan länder och företag runtom i världen skaffa kapital till hyggliga villkor och, framför allt, snabbare genom att låna på den privata marknaden. De asiatiska länderna lyckades till exempel bli accepterade igen av externa långivare och investerare bara några månader efter att krisen kulminerat.

Tusentals

Trots detta har Världsbanken – precis som under sina glansdagar – tusentals ambitiösa anställda. Organisationen har i hög grad överlevt sig själv.

Även IMF har en övertung stab, men fonden har större existensberättigande genom sin roll som koordinator och nödkreditgivare. Fondens stabiliseringspaket till Asiens krisekonomier 1997-98 spelade en viktig roll för att hindra att krisen övergick i depression. Vidare är IMF-mötena vår och höst nyttiga, eftersom de ger finansministrar och centralbankschefer möjlighet att träffas informellt.

Många vänner

IMF är just nu något viljelöst, eftersom den mångårige chefen Michel Camdessus just har avgått och den ende officielle kandidaten till posten är en odynamisk tysk departementstjänsteman.

Men det innebär inte att de reformer som har föreslagits av den amerikanska kommissionen har chans att bli verklighet. Fonden och Världsbanken, som utgör en alternativ arbetsmarknad för hundratals statstjänstemän runtom i världen, har alltjämt många vänner bland politikerna i Washington och andra huvudstäder.