Varnar för flykt

I början av det glada 80-talet, när börs­yran hade sitt grepp om Stockholm och krogarna kring Stureplan serverade mäklarbrickor, infördes den så kallade valpskatten. Namnet anspelade på dåtidens yuppiekultur (young urban ­professionals) där mäklare på banker och fondkommissionärsfirmor, ofta unga och med begränsad utbildning, tjänade stora summor pengar. Stig Malm kallade dem i ett 1 maj-tal för finansvalpar.

Valpskatten infördes 1983 och kom successivt att höjas och utökas fram till 1987. Det började som en omsättningsskatt på ­aktier, och breddades sedan till att gälla ­optioner, konvertibler och obligationer.

”Skatteskärpningarna genomförs av fördelningspolitiska skäl”, kommenterade finansminister Kjell-Olof Feldt. Och VPK talade om att omsättningsskatten skulle ­finansiera nya arbetstillfällen.

Men det blev inget jätteinflöde till statens skattkista. Resultatet blev i stället att handeln med värdepapper sjönk drastiskt och försvann utomlands. Omsättningen av ­obligationer föll med 85 procent, handeln med optioner upphörde i stort sett helt. Och år 1990 hade 50 procent av omsättningen av svenska aktier migrerat till Londonbörsen.

Skatten avskaffades 1991 av den borgerliga regeringen, ledd av Carl Bildt (M).

Nu vill regeringen återigen få banker och andra finansföretag att bidra extra till statskassan. I våras offentliggjorde finans­minister Magdalena Andersson (S) och Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson Ulla Andersson ett förslag där bankernas avdragsrätt på efterställda lån skulle avskaffas. Förslaget, som finns med i regeringens budgetproposition för nästa år, beräknas inbringa 1,7 miljarder kronor.

Dessutom har regeringen tillsatt en utredning om en ny skatt för finanssektorn. I sitt 1 maj-tal i Sundbybergs kommun berättade Magdalena Andersson att det berodde på att branschen var momsbefriad och därmed skattemässigt gynnad.

Måndagen den 7 november lägger regeringen fram sin utredning. Det har ryktats om att höjningen av arbetsgivaravgifterna kommer att uppgå till 15 procent, siffran är dock obekräftad. Socialdemokraterna talade i valrörelsen om en bankskatt på 4 miljarder kronor. Räknat på en genomsnittslön på 35 000 skulle en sådan skatt kosta företagen 5,3 miljarder.

Förslaget har fått Finanssverige att rasa. Affärsvärlden har talat med flera branschaktörer och kritiken mot förslaget är samstämmig.

En av de allvarligare effekterna av en sådan skattehöjning blir att företagen tvingas säga upp folk och anställa i länder där arbetskraften är billigare, hävdar man från branschens sida. Redan i dag har flera banker flyttat ut verksamhet till exempelvis de baltiska länderna. Och så sent som för en månad sedan stod det klart att Stockholmsbörsen flyttar cirka 100 tjänster till Litauen.

Finanssektorn sysselsätter i dag omkring 85 000 personer i ungefär 5 000 företag. Enligt en rapport från analysföretaget ­Copenhagen Economics, beställd av Svenska Bankföreningen, skulle 7 200 jobb försvinna från svenska banker om den höjda arbetsgivaravgiften infördes. Om skatten även kommer att gälla övriga bolag i finans- och försäkringsbranschen blir siffran ännu högre.

Hela 16 000 arbetstillfällen kan gå förlorade av de dyrare anställningskostnaderna, enligt rapporten.

– Det är fullständigt självklart, egentligen. Om man lägger mer skatt på arbete, så resulterar det i mindre arbete, säger Hans Lindberg, ordförande på Svenska Bankföreningen.

Han menar att skatten slår mot jobben och att pengarna man får in inte står i proportion till antalet arbetstillfällen som försvinner. Ulrika Boëthius, förbundsordförande på Finansförbundet, håller med.

– Om man får ökade personalkostnader i storleksordningen 15 procent måste man helt enkelt räkna hem de kostnaderna ­någonstans. Det resulterar i högre priser för konsumenterna och arbetstillfällen som går förlorade, säger hon.

Ulrika Boëthius tror också att färre anställda kommer att leda till ökad stress och press för att lyckas göra ett bra jobb. Ett bekymmer, mot bakgrund av att sjukskrivningstalen i branschen redan i dag är alarmerande.

Sverige är inte det enda land där det talas om att införa en finansskatt. Alltsedan krisen 2008 har såväl politiker som akademiker inom EU flitigt debatterat frågan om bankernas höga lönsamhet och hur de ska kunna bära de kostnader som uppstår vid finansiella kriser.

Det är framför allt fyra alternativ som har diskuterats: en stabilitetsavgift, ökad bolagsskatt, en skatt på transaktioner (FTT) och en skatt på arbete (FAT).

Redan i dag har ungefär hälften av EU:s länder infört en stabilitetsavgift. I Sverige startades stabilitetsfonden 2008, där staten tillförde 15 miljarder, medan banker och ­andra kreditinstitut tillfört 35 miljarder kronor, genom en årlig stabilitetsavgift.

När det gäller ökad bolagsskatt har diskussionen inom EU framför allt gällt den rätt att dra av räntekostnader som de flesta banker inom EU har. Ett förslag om en sådan begränsad avdragsrätt lades alltså fram av den svenska regeringen i våras och finns med i nästa års budget.

En skatt på finansiella transaktioner, liknande valpskatten, har varit på tapeten inom EU länge. Det började med ett löst förslag redan 2011, men flera EU-länder opponerade sig. Sverige var ett av dem, inte minst mot på grund av erfarenheterna med ”valpskatten”. Elva länder bestämde sig för att gå vidare med förslaget som skulle träda i kraft 2014. Sedan dess har tre länder dragit sig ur och förslaget flera gånger skjutits på fram­tiden, den senaste gången i juni i år.

– Alla vet att om vi inte har en lösning i september, så kommer vi sannolikt inte att finna en, sa Österrikes finansminister Hans Jörg Schelling, som håller i överläggningen, till Bloomberg i juni.

Sedan dess har det varit tyst.

Vad gäller skatten på arbete finns i Frankrike och Danmark en liknande sådan sedan länge, 1968 respektive 1990, fast den gäller alla företag som är undantagna från moms. Även Italien har en variant på en sådan skatt sedan 1997.

Erfarenheten från Danmark visar att skatten tillfört pengar till statsskatten. Ett fördrag som hölls vid Brussels Tax Forum 2009 visar att när skatten infördes kunde man se en viss nedgång i antalet arbetade timmar och personalkostnaderna i danska finansföretag överstiger de i övriga länders, men Danmarks finanssektor har vuxit i samma takt som övrig branscher. Samtidigt står det klart att sektorn inte vuxit på samma sätt som i länder som England, Luxemburg och Portugal, som haft bankvänligare beskattning.

I talet används också data fram till 2009. Sedan dess har mycket hänt i finanssektorn, inte minst när det kommer till digitaliseringen av banktjänster. Tjänster som är klart enklare att flytta än exempelvis personal på kontoren.

– Jag tycker att det finns ett 80-talstänk över förslaget. Det förutsätter på något sätt att Sverige är isolerat från omvärlden och att det inte finns något flöde av arbetskraft, tjänster eller kapital över gränserna. Jag tror att en sådan här extra löneskatt skulle innebära en rejäl skjuts i att utnyttja de möjligheter som finns med att placera olika delar av verksamheterna utomlands, säger Hans Lindberg.

Ulrika Boëthius ser också en ökad risk för outsourcing och säger att en sådan konsekvens skulle innebära att förslaget är negativt i dubbel bemärkelse.

– Vid outsourcing får man varken in den tänkta skatten på lönesumman eller skatten som den anställde betalar i landet. Det blir galet, rent ut sagt, säger hon.

Ökade kapitaltäckningskrav och ökade regulatoriska krav har också bidragit till högre kostnader för bolag i finanssektorn. Ett problem, inte minst för de mindre bolagen.

Ett annat argument som framförs i Copenhagen Economics rapport är att höjda arbetsgivaravgifter skulle leda till sämre service och fler nedlagda bankkontor, främst på landsbygden. Hans Lindberg berättar att branschen befinner sig i strukturomvandling, där bankerna går från manuell till ­digital betjäning med hjälp av olika tekniska lösningar. Högre personalkostnader skulle leda till att en sådan utveckling påskyndas i en onaturligt hög takt. Han säger att strukturomvandlingen är efterfrågestyrd; allt fler kunder föredrar digitala lösningar medan en annan kundkategori av olika anledningar ­föredrar manuell betjäning. Därför gäller det för bankerna att ha en balans i sitt serviceutbud.

En extra finansskatt skulle göra att strukturomvandlingen inte längre är kund- eller efterfrågestyrd utan en statlig pålaga som driver på utvecklingen, enligt Hans Lindberg. Högre personalkostnader skulle resultera i att det blir svårare för bankerna att upprätthålla ett lokalt kontorsnät med närhet till kunderna.

– På det sättet skulle landsbygden bli lidande, säger han.

Flera av intervjupersonerna som Affärsvärlden har pratat med ifrågasätter bakgrunden till utredningen – som alltså är att moms­undantaget på finansiella tjänster leder till skattemässiga fördelar för exempelvis banker. Henrik Källén, vd på Avanza, är en av kritikerna. Han tycker att man kan ifrågasätta om bankerna verkligen har några fördelar. Moms betalas framför allt i konsumentledet. Därför kan man säga att konsumenterna – som slipper betala moms vid köp av banktjänster – gynnas av momsundantaget, inte bankerna.

– Det känns inte riktigt som att de har tänkt igenom det här, säger Henrik Källén.

Hans Lindberg stämmer in i kritiken.

– Bankernas fördel av momsfriheten är tämligen begränsad. Det är ju snarare hushållen som gynnas i form av lägre priser på banktjänster.

Nordnets vd Håkan Nyberg tror att det blir med bankskatten som med valpskatten. Alltså att den kostar mer än den smakar. Han säger också att Sverige och Stockholm i ljuset av Brexitomröstningen har möjlighet att positionera sig som ett finansiellt centrum och plocka poänger från London. En bankskatt skulle försvåra en sådan process och är ett strategiskt felbeslut, anser han.

– Som skatten tycks utformad i dagsläget skulle den inte bara slå mot banker utan även mot industrier med internbanker och fintechbolag. Om vi vill behålla och utöka den fintechstartup-kultur och det finansiella nav som finns i Stockholm är det helt fel ur ett näringspolitiskt perspektiv att straffa ­finanssektorn med en extra skatt, ­säger han.

Även Håkan Nyberg tror att ökade arbetsgivaravgifter leder till mer outsourcing.

– Det kan inte vara meningen att en skatt ska innebära att verksamheter flyttar utomlands. Det har ju pratats om att en skatt ska inbringa runt 4 miljarder kronor. Det är mycket pengar, men inte om man ser till hela statsbudgeten och att jobb kommer att försvinna. För det är ju solklart att det kommer att ske.

Kan Nordnet tänkas dra ned på personal och outsourca om förslaget går igenom?

– Absolut, men kanske i första hand fördela medarbetare till andra länder. Vi har ett ansvar gentemot kunderna att leverera en kostnadseffektiv tjänst och ett ansvar gentemot ägarna att leverera bra avkastning. Förslaget innebär att vi måste hitta vägar för att öka intäkterna och minska kostnaderna.

Avanzas Henrik Källén berättar att outsourcing och personalneddragning inte är bankens förstahandsval.

– Om det här blir verklighet och det slår negativt mot oss måste vi anpassa oss efter verkligheten och genomföra åtgärder så att vi kan fortsätta att leverera ett kostnads­effektivt erbjudande gentemot våra kunder. Det kan bli genom outsourcing eller något annat. Men det är inte vårt förstahandsval.

Affärsvärlden har försökt nå finansminister Magdalena Andersson för att be henne kommentera argumenten och påståendena i reportaget. Pressekreteraren Fredrik Kornebäck svarar i ett mejl att han av­böjer att kommentera till dess att utredningen är överlämnad.