Varning för barn!

40-talisterna går i pension och rekordmånga företag står inför ett generationsskifte de kommande åren. Bland dem många börsbolag. Men juniorernas intåg är riskfyllt, visar Affärsvärldens kartläggning.

Uppskattningar från bland annat Nutek visar att minst hälften av alla småföretag kan behöva byta ägare inom tio år.

Men det handlar inte bara om anonyma småbolag. Det finns även flera börsbolag där ägaren och grundaren närmar sig eller redan har passerat pensionsstrecket. Exempel är Höganäs, Note men också familjerna Paulsson och Douglas med sina sfärer.

Affärsvärldens granskning visar att investerarna bör vara på sin vakt i bolag som är mitt uppe i generationsskiften. Alltför ofta besannas nämligen ordspråket förvärva, ärva och fördärva. Det finns många exempel på familjedynastier där arvtagarna inte hållit måttet.

Att den italienska lyxkedjan Gucci i början på 1990-talet hamnade på ruinens brant uppges ha berott på Maurizio Gucci, barnbarn till grundaren. Maurizio visade sig var helt inkompetent och tvingades senare lämna företaget. Även i Fiat höll arvtagarna på att ställa till det ordentligt. När biltillverkaren under 1990-talet på ett alarmerande sätt tappade marknadsandelar pekades Giovanni Agnelli ut som skyldig. Även han var barnbarn till grundaren av företaget. Och även han beskylldes för dåligt management.

I Tyskland – känt för sina många familjeföretag – finns det också många exempel på turbulenta generationsskiften. Ett paradexempel är sportbilstillverkaren Porsche där alltför många arvtagare tidigare lett till många konflikter. Bråken fick Porscheklanen i början på 1970-talet att fatta beslutet att inte tillåta familjemedlemmar på ledande poster i bolaget. Inte ens en praktikplats får ges till familjeanhöriga utan särskilt tillstånd.

Generationsskiften i de familjedominerade börsbolagen märks ofta genom att något eller några av barnen till ägarfamiljen tar plats i styrelsen. Och listan på söner och döttrar som på senare år släppts in i styrelserummen är lång (se sid 24).

Men det som på ytan ser ut som ett problemfritt skifte kan snabbt skapa problem. Många av nykomlingarna är oskrivna kort och ligger lågt med att uttala sig i media. Som utomstående är det därför svårt att bedöma vad den nya generationen går för. Osäkerheten kring kompetens och hur mycket makt arvtagarna egentligen förfogar över skapar i sin tur oro hos investerarna.

I börsnoterade verkstadskoncernen Höganäs har det pågående generationsskiftet skapat en rad frågetecken på aktiemarknaden. Under storägaren Ulf G Lindéns styre har metallpulvertillverkaren förvandlats till en internationell storspelare i sin bransch. Men Ulf G Lindén har kommit till åren och lämnat över familjens styrelseplats till dottern Jenny Lindén Urnes som är född 1971.

Affärsvärlden har inte kunnat nå henne för en kommentar. Men enligt uppgift är hon utbildad konsthistoriker och bosatt i London. Hur mycket hon är engagerad i Höganäs verksamhet är oklart. På marknaden spekuleras det om att investmentbolaget Industrivärden börjar ta över makten i bolaget. Investmentbolaget har under året successivt flaggat upp sitt ägande till över 10 procent och har numera även en styrelseplats. Frågan är vem som håller i trådarna: familjen Lindén eller Industrivärden?

Betydligt öppnare går det till i Paulssonsfären med makt över börsbolag som Peab, Brinova, Fabege, Diös och Wihlborgs. Erik Paulsson, en av bröderna bakom bolagsimperiet, har fyllt 64 och satte i våras sonen Svante Paulsson på vd-posten i familjens maktbolag Backahill.

Svante Paulsson valde till en början att gå sin egen väg och har bland annat drivit en bilagentur. Men sedan kallade pappan på honom.

– Pappa har inte satt någon press på mig utan sagt att du kommer när du känner dig mogen. Det kändes helt rätt. Jag hade fått prova på arbetslivet. Då hade jag erfarenheterna i musklerna att gå vidare, säger Svante Paulsson.

Precis som pappan har han gått den långa vägen. Efter skolan började sonen direkt med att arbeta på familjens gård. Bortsett från den vanliga skolgången och High School i USA har han valt den praktiska banan före formell utbildning.

– Jag saknar en viss utbildning men det gäller att ha bra människor omkring sig då får man det att fungera, säger Svante Paulsson.

Även om han till skillnad från andra arvtagare visat prov på att vara en duglig entreprenör är Gunnar Ek, chef för Aktiespararnas intressebevakning, tveksam.

– Att bröderna Paulsson med bara folkskolan som grund har kommit så långt är unikt. I dag hade det varit svårt att upprepa. Utan utbildning får man inte samma respekt hos kvalificerade medarbetare. Risken är att de slår en på fingrarna, säger Gunnar Ek.

Han är inte kategoriskt emot att barnen tar över men anser att familjer med dominerande ägande i börsbolag måste acceptera att styrelsen måste arbeta för alla aktieägare.

– Det glömmer familjerna ofta bort. Vi ser exempel där hela bolagets utdelnings- och återköpspolitik är inriktad på att stärka familjens makt. Lundbergsföretagen är ett sådant exempel, säger Gunnar Ek.

Börsen har stundom haft svårt att smälta att barnen tar över vd-posten i ett bolag på grund av en enda merit: efternamnet. Det Göteborgsbaserade fastighetsbolaget Wallenstam är ett exempel. 1991 lämnade Lennart Wallenstam över vd-skapet till sonen Hans. Enligt Gunnar Ek som då nära bevakade bolaget tog det många år innan aktiemarknaden köpte att även sonen var tillräckligt kompetent. När Hans Wallenstam i dag reflekterar kring skiftet minns han framför allt dåtidens fastighetskris. Aktiemarknadens misstroende var inget han direkt kände av.

– Men det är klart, om man blir utsedd av pappa kan det ha funnits en skepsis i bakhuvudet hos en del investerare, säger Hans Wallenstam.

Bekymmer uppstår också när inget av barnen vill ta över. Så var fallet i elinstallationsföretaget Nea där ägarfamiljen Broberg till slut valde att sälja till utomstående investerare. Frågetecken kring successionen har det också funnits i elektronikföretaget Note.

Huvudägaren och styrelseordföranden Sten Dybeck tvingades efter börsnoteringen 2004 stanna kvar längre än beräknat.

I dag är han 73 år gammal och frågan är hur länge han tänker fortsätta att vara aktiv i bolaget. Ett tag såg det ut som om dottern Carolina Dybeck, född 1972, skulle ta över. Hon sitter sedan tidigare i fondkommissionären H&Q:s styrelse där familjen är näst största ägare efter Öresund. Men Carolina Dybeck har också byggt upp en egen karriär och arbetar som finanschef för Assa Abloys centraleuropeiska verksamhet. Att hon skulle återvända till familjebolagets famn är knappast troligt.

När Affärsvärlden ringer upp Sten Dybeck pekar han i stället ut sonen Magnus som tänkbar efterträdare. Han är 29 år och utbildad civilingenjör från KTH i Stockholm. Just nu arbetar han med produktionsutveckling hos Note AB.

– Han håller på att lära sig bolaget. Tanken är att han framöver ska kunna ta en aktiv roll när jag trappar ner, säger Sten Dybeck.

GustaF Douglas med sitt bolagsimperium kan räknas till dem som har kommit längst i förberedelserna av generationsskiftet. Familjen har samlat sitt ägande i Wasatornet med stora innehav i investmentbolagen Latour och Säki samt bolag som Securitas och IFS. Sönerna Carl och Eric Douglas äger betydande andelar i Wasatornet. Båda sitter också i styrelsen för ett stort antal bolag. Eric Douglas är ledamot i bland annat i Sweco och Fagerhult. Carl Douglas sitter i Styrelsen för Securitas, Assa Abloy och Säki.

Pappan har klargjort att sönernas roll i framtiden blir att ta över ägarrollen, inte gå in operativt i bolagen.

Mitt uppe i arbetet med att skola in sina barn är även Fredrik Lundberg, Melker Schörling och Mats Qviberg. Schörlings dotter Sofia Högberg sitter i styrelsen för Securitas och Melker Schörling AB. Qvibergs son Johan, född 1981, sitter i styrelsen för Wihlborgs. Lundbergs dotter Louise arbetar, 28 år gammal, som vd-assistent i maktbolaget Lundbergs. Ännu har de alla några år på sig att bevisa vad de går för. Med tanke på pappornas framgångar lär det inte bli någon lätt match.

Generationsskiften handlar dock inte om att barnen ska kunna fylla ut det tomrummet som papporna eller mammorna lämnar efter sig.

– Det handlar inte om att barnen ska ta över efter exempelvis Jan Stenbeck och Ingvar Kamprad. Det är omöjligt. Barnens roll blir att ta över ägarfunktionen. Cristina Stenbeck klarade det tack vare att hon hade gått i världens bästa ägarskola: hemmet, säger Annelie Karlsson Stider, professor i Family Business & Management vid IMD, en businesskola i Lausanne. Hon är också vd för The Family Business Network i Sverige – en internationell organisation för familjeföretagare. Här lär sig familjerna att förbereda generationsskiften.

Även om nivån på förberedelserna är ojämn i svenska bolag bör man enligt henne inte underskatta kunskapen som de unga arvtagarna sitter på.

– De är unga men man glömmer lätt att de sitter på en unik ägarkompetens och kunskap om verksamheten. Många av familjerna har choklad eller öl i blodet. Det ska man inte förringa, säger Annelie Karlsson Stider.

Ett klassiskt svenskt exempel på ett misslyckat arvskifte är Luxor som en gång i tiden var ledande tillverkare av radio- och tv-apparater i Sverige. Företaget startades 1923 men när en av grundarna på 1950-talet lämnade över vd-posten till sin son gick det åt skogen. Luxor är ett av företagen som Leif Melin, professor i strategi och organisation vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping, har granskat.

– Det visade sig snabbt att fabrikören ansåg att sonen inte var tillräckligt kompetent för uppgiften. Sonen fick lämna. I stället tog man in externa vd:ar som delvis började driva företaget i annan riktning än vad grundaren hade tänkt sig. Det blev en konstig typ av dubbelstyrning av bolaget. Efter en ekonomisk kris i slutet av 1970-talet såldes bolaget för en krona till svenska staten, säger Leif Melin

Leif Melin leder ett större forskningscentrum med familjeföretagande och ägande som specialitet. För något år sedan presenterade teamet en forskningsrapport om hur svenska familjeföretag förbereder sig inför generationsskiften. Utgångspunkt var en studie av närmare 2 000 företagsägare i Jönköpings län. Resultatet var knappast upplyftande.

– Många ägare är dåligt förberedda inför generationsskiften. Ofta har man bara någon gång pratat med revisorn. Företagare är inte vana vid den här typen av beslut och många känner en stor osäkerhet för att lämna över. Det handlar också mycket om känslor, säger Leif Melin.

Han skiljer på två typer av ägare. Dels finns det de som är i 55-, 60-åldern och som vill frigöra pengar och hitta på något annat. I ett sådant läge kan skiftet ofta ske ganska odramatiskt. Dels finns det andra som byggt upp hela sin identitet på att vara företagare. Då kan det bli fråga om en utdragen process. Även om grundaren säger sig ha lämnat finns han eller hon kvar i kulisserna och behåller betydligt mer makt än vad den formella ställningen ger sken av.

Leif Melin stötte i sin studie också på ett fall där den gamla generationen över huvud taget inte ville diskutera något skifte. Sonen som arbetade som vd fick inte gehör för sina idéer, blev allt mer frustrerad och hotade till slut med att lämna företaget. Med honom hade viktiga kunder och kunskaper kunnat försvinna.

Även om Leif Melins forskning hittills varit inriktad mest på mindre och medelstora familjebolag så är han säker på att även de större bolagen möter problem vid generationsskiften.

– Om det har gått många generationer så börjar det bli “kusinträd” av det hela. Vilket innebär många ägare. Det finns flera exempel på större bolag, däribland några börsbolag, där en sådan situation är aktuell. Generationsskiften är inte bara en rationell utan också en känslomässig fråga. Skiftet måste få ta tid – mellan fem och tio år. I bolag med komplicerade ägarstrukturer tar det ännu längre tid, säger Leif Melin.

För att förebygga bråk håller många av ägarfamiljerna regelbundna familjeråd. En bra lösning för familjen men kanske inte lika roligt för de övriga aktieägarna. Familjerådet blir enligt Melin en “vandrande bolagsstämma utan insyn” och är i praktiken överordnad styrelsen.

Rätt skött behöver alltså inte ett generationsskifte slå fel. Som ett av de mest lyckade exemplen på generationsskifte nämns H&M-grundaren Erling Perssons överlämnande till sonen Stefan.

Desto större är oron när det gäller Ikea. I medierna har det spekulerats om att Ingvar Kamprad inte velat anförtro makten till sina söner och han därför suttit kvar på tronen. Men frågan är om inte sönerna frivilligt avstått. Man ska också komma ihåg att Ikea hittills varit duktigt på att rekrytera stjärnor ur näringslivet. En rimlig bedömning är att Ingvar Kamprads roll i dag mest handlar om att vara ett slags symbolbärare för varumärket Ikea.

Men konstaterar aktiespararnas Gunnar Ek:

– En del av grundarna tycker att det är så roligt och släpper taget först när bolaget börjar bli nerkört.

_______________________________

Föryngring i börsbolag, urval

Paulsson-bröderna (Brinova, Skistar, Wihlborgs, Peab, Fabege, Diös):
64-årige Erik Paulsson har låtit sonen Svante, född 1972, ta över vd-posten i maktbolaget Backahill. Svante sitter i styrelsen för bland annat Peab sedan 2003. Sedan 2004 i styrelsen för Brinova.

Höganäs:
Storägaren Ulf G Lindén är 69 år gammal. Hans dotter, Jenny Lindén Urnes, har tagit plats i styrelsen för Höganäs.

Note:
Sten Dybeck, född 1933, är grundare och storägare. Dotter är Carolina Dybeck, född 1972. Pappan är storägare i H&Q där Carolina Dybeck sitter i styrelsen sedan 2003. Sonen Magnus pekas ut som efterträdare i Note.

Douglassfären (IFS, Säki, Latour, Fagerhult, Assa, Securitas):
Gustaf Douglas är född 1938. Ena sonen Eric Douglas är 38 år gammal och sitter i styrelsen för Latour, Sweco och Fagerhult., Den andra sonen Carl Douglas född 1965 sitter i styrelsen för Securitas, Assa Abloy och Säki.

H&M:
Stefan Persson, född 1947. Sonen Karl-Johan Persson född 1975 sitter sedan i år i styrelsen för H&M.

Traction:
Storägaren Bengt Stillström är född 1943. 34-årige sonen Petter Stillström är vd i Traction och styrelseledamot i Mandator där Traction är storägare.

Schörlingsfären (Hexagon, Securitas, Assa Abloy, Melker Schörling AB m fl):
Melker Schörling född 1947. Dottern Sofia Högberg Schörling född 1978 sitter sedan 2005 i styrelsen för Securitas och Melker Schörling AB.

Lundbergsfären (Lundbergs, SHB-sfären, Cardo, NCC, Hufvudstaden):
Fredrik Lundberg född 1951. Dottern Louise Lundberg är 28 år gammal. Hon arbetar som vd-assistent i maktbolaget Lundbergs. Hon äger 7,5 procent av kapitalet i bolaget.

Qvibergsfären (Avanza, HQ-fonder, Öresund):
Mats Qviberg född 1953. 25-årige sonen Johan Qviberg, född 1981, sitter i styrelsen för Wihlborgs där Öresund är stor ägare.

Svedbergs:
Grundarsonen Sune Svedberg är i 70-årsåldern. Dottern Anna Walker sitter i styrelsen för badrumstillverkaren sedan 1997. Hon är Svedbergs marknadsansvariga i Storbritannien.

Beijer Alma:
75-årige Anders Wall är största ägare i industrigruppen och har två barn. Sonen Johan Wall är vd i Enea och sitter sedan 1997 i styrelsen för Beijer Alma.

____________________________

Föryngring i onoterade bolag

Ikea
Ingvar Kamprad är 80 år gammal. Världens sjätte rikaste man har fyra barn. Vem tar över?

EF Education
Grundaren till världens största privata språkskola, Bertil Hult, har fyllt 65 år och har fyra söner. Sonen Philip pekas ut som blivande styrelseordförande.

Herencokoncernen
Familjen Hamrin har ordnat det tredje generationsskiftet i tidningsbolaget. Barnen Fredrik, Johanna och Lovisa är beredda att ta över.

Spendrups
Bröderna Ulf och Jens är i 60-årsäldern. Jens dotter Anna Spendrup sitter i styrelsen för bolaget och är bryggare i fjärde generationen.

Löfbergs
Ett av Nordens stora kafferosterier ägs i tredje och fjärde generationen av familjen Löfberg. Äldst av tre barn är Kathrine Löfberg som är marknadschef i bolaget och ser ut att ta kommandot framöver.

Salénföretagen
Familjen Salén är stor ägare i bland annat flygbolaget Skyways. Sven Salén är född 1939. Arvtagare är sönerna Staffan och Erik Salén, födda på 1960-talet.

Rahmqvistkoncernen
Kontorsvarukoncern som drivs i tredje generationen. Jesper Rahmqvist, som är född 1974 och barnbarn till grundaren Eric Rahmqvist, har tagit över ledningen för bolaget.

Pomona-gruppen
Finansmannen Johan Rapp har ägarintressen i många onoterade och noterade bolag. Han är 67 år gammal och har tre barn. Sonen Fredrik Rapp sitter i styrelsen för noterade Xano industri. Även döttrarna Suzanne och Charlotte sitter i styrelser.

Weland
Industrikoncern som drivs i tredje generationen och som grundades av Weland Andersson. Sonen Gösta Welandson är 70 år gammal och är, tillsammans med sönerna Joakim och Jonas, aktiv i bolaget.

Akelius Fastigheter
Roger Akelius är född 1945. Hans 29-åriga dotter Anna-Maria Vikström sitter i styrelsen för fastighetsbolaget. Hon är också marknadschef i företaget.

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.



OBS: Ursprungsversionen av denna artikel publicerades på en äldre version av www.affarsvarlden.se. I april 2020 migrerades denna och tusentals andra artiklar över till Affärsvärldens nya sajt från en äldre sajt. I vissa fall har inte alla delar av vissa artiklar följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla viss formatering, tabeller eller rutor med tilläggsinfo. Om du märker att artikeln verkar sakna information får du gärna mejla till webbredaktion@affarsvarlden.se.