Varning för glädjekalkyler

Det sägs att det amerikanska, mer positiva sättet att förhålla sig till världen är en viktig drivkraft för landets ekonomi. Men nu börjar det bli väl stor skillnad mellan hur företagarna ser på utvecklingen och vad som händer i ekonomin.

Den amerikanska organisationen Conference Board presenterade i förra veckan nya kalkyler över hur den tror att den amerikanska ekonomin ska utvecklas. De var extremt optimistiska. Prognosen för 2004 landar på en tillväxt på 5,9 procent. Och eftersom det också går bra i flera andra regioner runt om i omvärlden, så räknar organisationen med att det här ska bli det bästa året för världsekonomin sedan 1984.

Det är bara den senaste, om än mest extrema, i raden av optimistiska prognoser för världsekonomin i allmänhet och den amerikanska ekonomin i synnerhet.

Men visst är allt möjligt, eftersom olika typer av indikatorer har rört sig uppåt synnerligen snabbt under de senaste månaderna. Mot den bakgrunden kan det mycket väl hända att Conference Boards förutsägelser är i underkant.

Den amerikanska tillväxten landade på drygt tre procent i fjol, och med tanke på hur indikatorerna utvecklats borde den i år kunna landa på mer än sex procent. Nivån på inköpschefsindex är den högsta sedan 1983 och hushållens konfidensindikator har tuggat sig upp rejält sedan bottennoteringen i samband med Irakkriget våren 2003.

Problemet är bara att indikatorer som inköpschefsindex eller mätningar av humöret hos hushållen inte tycks ha varit speciellt tillförlitliga under senare tid. Deppiga konsumenter har trots allt spenderat sina pengar medan optimistiska företag inte lyckats visa sina framgångar i faktiska siffror.

Orderingången, som borde vara den bästa indikationen på hur det ska gå det närmaste året, har visserligen stigit. Men den ligger väldigt långt under de nivåer som inköpschefsindex indikerar.

Visst kan det finnas en eftersläpningseffekt mellan olika industriindikatorer och vad som faktiskt kommer att hända. Men som jämförelse kan nämnas att produktionstakten i USA ökade i en årstakt på närmare 13 procent i december 1983, samma månad som inköpschefsindexet toppade. I dag är motsvarande produktionsökning mer blygsamma 2,8 procent.

En förklaring som har lyfts fram är att de drygt 300 företag som ingår i enkätunderlaget har betydande produktion utomlands och att det främst är i dessa enheter som produktionen de facto har ökat.

För den privata konsumtionen i USA är det däremot precis tvärtom. Rekorddeppiga hushåll lyckades ju trots allt ta sig till köpcentren och konsumera för allt vad tygen höll under fjolåret.

Skattesänkningar och rekordlåga räntor bidrog säkert till att göra shoppingresorna mer frekventa.
Samma tilldelning från den ekonomiska politiken kan man inte vänta sig i år. Skattesänkningarna hamnar till största delen i de övre skattepercentilerna och de flesta tycks tro att räntorna ska höjas. Det blir med andra ord svårt att räkna hem en betydligt bättre konsumtion i år än under fjolåret, trots att hushållen av allt att döma blivit lite nöjdare med tingens ordning.

Bli därför inte förvånad om de allra mest positiva kalkylerna, som i stor utsträckning bygger på den här typen av olika snabba konjunkturindikatorer, inte visar sig hålla. De faktiska siffrorna har fortfarande mycket att leva upp till innan den amerikanska BNP-tillväxten för i år kan landa så högt som 5,9 procent. Man ska nog vara mer än nöjd om tillväxten nätt och jämnt lyckas överträffa 2003 års 3,1 procent. Det är faktiskt bra nog.