Varningarna dröjer

Amerikanska och kontinentala bolag har under hösten mer ännågonsin tidigare ägnat sig åt att betygsätta aktieanalytikernasförväntningar, det som i nedgångstider kallas för att gevinstvarningar. Storbolag inom vitt skilda områden,industriföretag som Shell, Alcatel och Goodyear, liksomkonsumentvaruföretag som Revlon, Gillette, Coca-Cola och Philipsoch därtill en rad banker har alla skruvat ned analytikernasförväntningar, tidvis i en takt av 10-12 om dagen. Svenskastorbolag har hittills inte presenterat några motsvarigheter.

En välvillig tolkning kan ju vara att svenska bolag är immunamot internationella kriser och att verksamheten tuffar påungefär som tidigare. En faktor som stödjer det resonemanget ärden allt svagare svenska kronan, som pressar upp exportbolagensintäkter.

INGEN TRADITIONSå resonerar dock inte de fondförvaltare och andra störreaktieägare som på tio veckor har halverat börsvärdet för mångasvenska storbolag. En allmän uppfattning är i stället att denegativa signalerna kommer på det gamla vanliga sättet, isamband med niomånadersrapporterna.

Den svenska aktiemarknaden har nämligen ingen tradition av atthantera analytikers förväntningar. Kvartalsrapporterna ansesräcka som ekonomisk information.

Kontraktet med Stockholms fondbörs stipulerar till exempel attde prognoser som bolagen levererar ska hållas uppdaterade. Meneftersom i stort sett inga storbolag presenterar en mer precisuppskattning av årets resultat så behöver ingaprognoskorrigeringar ske. Kontrakten med börsen kräver också atthändelser i bolaget som kan få stora effekter för börskursen skarapporteras. Det kan gälla enstaka stora kreditförluster ellerförlusten av en stor kund. När kurserna redan har fallit minskarförstås kurseffekterna av en negativ händelse, vilket gör atteventuella vinstvarningar också får relativt sett mindre effekt.Alltså kommer inga varningar.

UNDERSKATTAR EFFEKTERTraditionen förstärks av att företagsledningar gärna väntar ochser, de underskattar ofta effekten av nya skeenden, vare sig deinnebär förändringar till det bättre eller det sämre. I Sverigefinns heller inte, annat än i undantagsfall, traditionen attföretagen guidar sina analytiker genom att berätta att degenomsnittliga resultatbedömningarna ligger över eller under detresultat som företaget hoppas nå upp till. I enstaka falluppmärksammas analytiker som anses ligga fel. Det sker indirektgenom påpekanden av typen vi har faktiskt tio procent avförsäljningen i Asien. Några förändringar iinformationsprocesserna lär det inte bli efter den nuvarandekonjunkturavmattningen heller. Krav på förändringar finns intefrån just något håll. De som skulle tjäna mest på ökadinformationsspridning är de mindre aktieägarna utan egenanalyskapacitet.

Blottar sprickor.

Frånvaron av vinstvarningar blottar sprickorna mellanaktieanalytikerna, som till utgångspunkt i sina bedömningar harde enskilda företagen och dessas bedömningar av branschen, och åandra sidan de förvaltare som till sin utgångspunkt har störreskeenden som Asien- och Rysslandskrisen.

Lite hårddraget kan hävdas att en aktieanalytikers värstaarbetssituation uppstår i tider som dessa, när ekonomier ochmarknader kollapsar samtidigt som inga signaler om minskadförsäljning kommer från företagen. Vem ska de tro på? Näranalytikerna nu under hösten börjat sänka företagens framtidavinsttillväxt går det i efterhand att konstatera att de somsnabbast gick från en mikroekonomsik världsbild till enmakroekonomisk gjorde bäst affärer.

BILDTEXT: Svenska bolag har ännu inte tryckt på varningsknappen.