Vd:arna som byter karriär

När det skar sig mellan Holmens vd Per Ericson och bolagets huvudägare Fredrik Lundberg 2002 så befann sig Ericson hastigt och lustigt ute i kylan. Tills Gerard De Geer på Industri Kapital ringde och undrade om inte riskkapitalbranschen kunde vara något.

-Då var jag knappt medveten om att den fanns men i dag är kunskapen mycket större. Det har hänt mycket bara de senaste åren, säger Ericson.

I dag sitter han i Elektrokoppars styrelse för Industri Kapitals räkning och ingår även i Accent Equitys nätverk av industriella rådgivare. För Accent jobbar han i kamintillverkaren Jötuls styrelse liksom i Hydrautos. Dessutom är han rådgivare till och investerare i en privat riskkapitalverksamhet, Spin Investments, tillsammans med ett tjugotal andra och investerar i mindre, familjeägda industriföretag som Hedemora Bildemontering.

Ericson är långt ifrån ensam om att ha lämnat den publika delen av näringslivet för att arbeta med riskkapitalbolag och deras portföljbolag. I takt med att hela den så kallade private equity-branschen växt snabbare än någon räknade med för tio år sedan har den tagit allt större plats inte bara i pensionsfondernas balansräkningar utan också som en alternativ karriärmöjlighet vid sidan av de noterade bolagen.

-Det har väl egentligen aldrig varit svårt att rekrytera till vårt nätverk och våra styrelser men intresset har ökat markant liksom förståelsen för och kännedomen om branschen, säger Anne Holm Rannaleet, partner på Industri Kapital, som liksom konkurrenterna i branschen nu för tiden får in allt fler propåer och intresseanmälningar från personer med erfarenhet från större bolag och börsbolag.

Industri Kapital, liksom i stort alla firmorna inom private equity, håller sig med mer eller mindre formaliserade nätverk av erfarna industrialister, oftast med en bakgrund som vd eller liknande på ett noterat bolag. De hjälper till med rådgivning och utvärdering inför affärer och med att ta fram en utvecklingsplan för det bolag man tänkt köpa. Ofta kan det senare också leda till en plats i styrelsen.

Lockelsen att jobba med private equity-sektorn har ökat samtidigt som många upplever att nackdelarna och krånglet med noterade bolag ökar hela tiden. Svenska bolagskoder och amerikanska Sarbanes-Oxley-regler tar tid och fokus samtidigt som medias granskning av både ledning och styrelser och deras ersättningar har blivit mer ingående. Pressen och kortsiktigheten bland investerarna på börsen med hedgefonder som fanbärare bidrar också till att attraktionskraften hos publika uppdrag har minskat relativt sett.

-Det är nog nästan lättare att hitta ­ vd:ar till private equity-ägda bolag än publika bolag i dag, säger Per Ericson.

Det blir också allt vanligare att förmågor som till exempel Per-Arne Sandström, mannen bakom hårdbantningen av Ericsson, väljer private equity-sektorn i stället för ett vd-jobb. I dag arbetar han som rådgivare åt både 3i och Segulah och sitter i en del styrelser för deras räkning. Dessutom finns han med i noterade Saabs styrelse.

Då börsdirektörer tidigare kanske gick i pension blandat med lite styrelseuppdrag på börsen öppnar private equity-branschen dörren till en ny karriär. Det gör också att det finns tendenser till att även lite yngre personer engageras av riskkapitalbolagen som rådgivare och möjliga styrelseproffs.

-Det blir nog fler som frågar sig varför man ska ta ytterligare ett vd-jobb vid 55 när man kan jobba så här i stället, säger Hans Larsson som varit engagerad inom private equity de senaste tio åren. Tidigare var han vd för bland annat Swedish Match, Esselte och Nordstjernan.

Han började jobba med Industri Kapital i mitten på 90-talet. Först som rådgivare inför utköpet av det som skulle bli Nobia och därefter i styrelsen, så småningom som ordförande. Han var också ordförande för Sydsvenska Kemi (Perstorp) som såldes nyligen.

I dag är Nobia noterat och Larsson sitter kvar i styrelsen som ordförande. Han är också vice ordförande i Handelsbanken och sitter i Holmens styrelse och har alltså en fot i både den publika sfären och riskkapitalbolagen.

-I grunden är det ju samma styrelsearbete i ett publikt bolag som i ett riskkapitalägt. Men i ett noterat bolag måste man anpassa sig till marknadens kortsiktiga villkor medan miljön är en annan hos private equity-bolaget. Där finns möjligheter till genomgripande, långsiktiga insatser och kanske lite större risker. Det ligger oftast också i planen vid ett private equity-utköp. Börsen har ibland svårt att acceptera att industriella processer tar tid, säger Larsson.

Per Wejke, före detta vd och storägare i Allgon, har liknande erfarenheter. Han ingår i EQT:s nätverk och satt i styrelsen för nyligen sålda Tradex.

-Det är helt enkelt roligare i de bolagen. Man slipper trasslet med bolagsstyrning och beslutströghet och otåligheten från kapitalmarknaden, säger han. Wejke arbetar också med Provider Ventures (f.d. IT Provider) där han finns med som senior rådgivare vid sidan av till exempel Carl Bildt och Östen Mäkitalo, mannen bakom det nordiska mobiltelefonsystemet NMT.

Efterfrågan på kompetens från riskkapitalbolagen drivs också upp i takt med att konkurrensen och komplexiteten i branschen ökar. Då det tidigare fanns ett större inslag av finansiella upplägg och möjlighet att nosa upp ”egna affärer” så handlar det i dag i de allra flesta fall om auktioner där välinformerade köpare slåss om att lägga högsta budet. Då är en genomtänkt plan för hur bolaget ska utvecklas, växa och göras lönsammare helt avgörande för om det blir en bra investering eller inte.

-Tillgången till ett nätverk av industriella rådgivare med erfarenheter från olika branscher blir då en av de viktigaste parametrarna för att driva ett industriellt ägande, säger Jan Ohlsson, vd på Accent Equity som har varit framgångsrikt i det mellanstora segmentet inom buy-outs i Sverige. Nyligen satte han tillsammans med Nordic Capital modekedjan Kapp-Ahl på börsen. I styrelsen hade de då tidigare plockat in Pernilla Ström som också sitter kvar efter noteringen. Hon ingår nu också i Accent Equitys ”pool” med möjliga styrelseledamöter.

När Kapp-Ahl sattes på börsen syntes också en annan viktig faktor bakom intresset för private equity-sektorn hos styrelseproffs och före detta börs-vd:ar. De 140?000 aktier Ström har i Kapp-Ahl är i dag värda drygt 8 miljoner. I linje med praxis fick hon och övriga styrelsen köpa in sig i bolaget på samma villkor som Accent och Nordic Capital. Vad man betalade är inte i detalj känt men insatsen har med all säkerhet flerfaldigats.

På samma sätt har de aktier Hans Larsson fick köpa när Nobia bildades i dag blivit värda 31 miljoner kronor. En ”mycket god affär” som han uttrycker det själv. Lika bra gick det inte med Sydsvenska Kemi även om det blev en viss avkastning även där. Över lag har dock riskkapitalbolagens affärer gått mycket bra vilket också bidrar till intresset. Medan diffusa bonusar och gratis optionspaket ofta leder till rabalder hos aktieägare och media är det sällan fallet med de vinster som styrelse och ledning ofta gör tillsammans med investerarna hos riskkapitalbolagen. Normalt är att styrelsen tillsammans kan få köpa en eller några procent i bolaget. Andelen varierar förstås med storleken på bolaget.

Arvodena för styrelserna i portföljbolagen är i linje med de i andra bolag i samma storlek, eller rent av mer modesta. Hos Accent kan till exempel en ordförande räkna med mellan 125 000 och 150 000 och ledamöter knappt hälften så mycket. Kompensationen ligger i stället i möjligheten att köpa in sig i bolaget.

-Möjligheten att investera är egentligen den huvudsakliga ersättningen till styrelsen och ser dessutom till att öka engagemanget i bolaget. Det är också ett tydligt upplägg och ger styrelsen samma intresse som övriga ägare. Det krävs också ofta lite mer tid i ett riskkapitalbolags portföljbolag än i ett noterat bolag, säger Jan Ohlsson på Accent Equity.

Ägandet som private equity står för är också för det mesta bra mycket tydligare än hos börsbolag, i synnerhet de utan en stark huvudägare. Det leder också till and­ra krav på styrelsen och en annan uppföljning.

-Det är viktigt att man har tid för uppdraget och vi brukar sätta en gräns vid 6?7 uppdrag. Det har hänt att vi varit tvungna att agera när någon inte håller måttet eller inte kan ta sig den tid uppdraget kräver, säger Anne Holm Rannaleet på Industri Kapital.

—

Industri Kapital-nätverket:
Industri Kapital har jobbat med ett nätverk av industrialister sedan bolaget drog i gång verksamheten i slutet på 80-talet.

Bland namnen finns Hans Larsson, före detta vd på Swedish Match och i dag i Handelsbankens och Holmens styrelser, Bernt Magnusson, ordförande i Swedish Match och ledamot i Volvo Personvagnar och Höganäs. Wilhelm Lauren var tidigare finanschef på Fläkt och vice vd på ABB, i dag är han ordförande i portföljbolagen Enermet och Elektrokoppar där också Per Ericson sitter.

Ordförande i senaste svenska förvärvet Myresjöhus är Hans Petersson som tidigare var vd på portfölj­bolaget MacGregor och innan dess kom från Assi Domän och MoDo. I samma styrelse finns Fred Andersson som har ett förflutet som vd för Volvo Personvagnar och Scandic Hotels. Han sitter också i HM:s styrelse.

EQT – nätverk à la Wallenberg
Sveriges största spelare inom riskkapital, Wallenbergkontrollerade EQT, är ett omfattande nätverk som bygger mycket på de bolag som ingår i det som brukar kallas Wallenbergsfären. Dessutom finns flera personer som kommit in när EQT köpt bolag, som nu senast Lena Hofsberger, vd för portföljbolaget Aleris. Med ett förflutet inom cateringföretaget SSP, som EQT nyligen köpt från Compass, var hon både rådgivare i den processen och lär hamna i styrelsen.

I nätverket finns också många välkända namn som Scanias vd Leif Östling, ordförande i ISS och medlem i ADR-Haanpäs styrelse (som EQT sålde förra året). I nyligen köpta MTU i Tyskland har man till exempel tagit in Rold Eckhardt med ett förflutet på Mitsubishi och Adtranz.

Gamle ABB-direktören Sune Carlsson får också plats i MTU:s styrelse och han sitter redan för EQT:s räkning i Carl Zeiss Vision.

Gamle Ericssonchefen Björn Svedberg finns också med i nätet liksom Ericssons förre finanschef CW Ros, som sitter i ett flertal private equity-ägda bolags styrelser.

Accent Equity-nätverket
Hos Accent Equity, som sysslar med affärer ett par snäpp under

EQT:s nivå, är nätverket delat i två delar. Dels finns sex stycken industriella rådgivare som jobbar med rådgivning inför möjliga förvärv och att hitta affärsmöjligheter. Där finns till exempel Per Ericson, tidigare vd för Holmen, och Perstorps förre vd och nu SEB:s vice ordförande Gösta Wiking. KF:s tidigare vd Roland Svensson minner också om Accents rötter i gamla KF Invest.

Dels finns ett antal sty­relsekandidater, bland andra Wasabröds förrre vd Mikael Hellberg och Löfbergs Lilas ex-vd Anders Edman. Där finns också Lars Johansson, industriell rådgivare åt Sjätte AP-Fonden och ordförande i Cash Guard och Hydrauto.

—

Riskkapitalet flödar
Det första kvartalet i år gjordes buy out-affärer av det lite större slaget för 34,2 miljarder euro i Europa, enligt Candover/Unquotes kvartalsbarometer. Det var 53 procent mer än samma kvartal förra året och näst högsta notering någonsin.

Norden låg överlägset högst på listan med affärer värda 14,8 miljarder euro tack vare utköpet av danska telekomoperatören TDC från Köpenhamnsbörsen för 10 miljarder euro. Men även utan den affären låg Norden i paritet med Storbritannien, Tyskland och Frankrike. Under kvartalet gjordes 23 lite större affärer i Norden jämfört med 15 första kvartalet i fjol.