”Vi är bättre förberedda”

Nu när konjunkturen ser ut att vika kan vi vänta oss att företagen tar till gamla beprövade metoder för att hålla koll på personalkostnaden, som att dra ner på nyanställningar och att projektanställa snarare än tillsvidareanställa. Men det finns också en del nya sätt att arbeta för att inte sitta med för stor kostym om kundernas efterfrågan minskar.

Jonas Milton, vd på Almega, arbetsgivarförening för tjänsteföretag, har redan märkt att fler företag börjat höra av sig för att få råd inför väntade neddragningar.

Han tycker att det svenska näringslivet lärde sig en läxa sedan förra gången konjunkturen gick ned.

– Tidigare har det varit så att företagen väntat längre med neddragningar av personalstyrkan, för att sedan tvingas att ta i ganska mycket. Nu jobbar man kontinuerligt med att se över och förbereda sig på hur man ska göra om man tvingas till neddragningar, säger Jonas Milton.

I stället för att se medarbetarna som ett kollektiv arbetar företagen mer med att försöka hitta individuella lösningar, i samband med en neddragning.

– Det är ett nytt mönster som vi ser. Företagen konstaterar att vissa personer kan komma i fråga om det blir neddragningar, och förbereder dem på detta.

Jonas Milton är ingen vän av lagen om anställningsskydd och menar att det nya sättet att arbeta är en följd av hur den är utformad.

– Min uppfattning är att anställningsskyddslagen är så stökig att hantera att man i stället når enskilda överenskommelser, som att köpa ut personer.

Med ett par år kvar till nästa avtalsrörelse är Jonas Milton försiktigt positiv. Med ett troligen bistrare klimat lär det bli svårare för arbetstagarnas representanter att driva igenom sina krav.

– Det är väldigt svårt att säga hur det blir, men avtalsrörelsen blir i en annan konjunktur än i 2007 års avtalsrörelse. Jag har varit väldigt negativ till utfallet av den och hoppas att 2010 ska präglas av mer realism.

Eskil Wadensjö, professor i arbetsmarknadspolitik vid Stockholms universitet, delar Jonas Miltons uppfattning om att den nu väntade lågkonjunkturen inte kommer att kräva lika stora personalnedskärningar som tidigare.

– Om man jämför med i början av 1990-talet, då hade man en stor nedgång på arbetsmarknaden, arbetslösheten steg från 1,5 procent till nästan 10 procent, bara mellan 1990 och 1993. Man slimmade organisationerna mycket, i dag finns generellt sett inte utrymme att kapa lika mycket, även om enstaka företag säkert kan göra det, säger Eskil Wadensjö men tillägger snabbt:

– Fast det kan man ju inte säkert förrän man vet hur det går.

Parallellt med personalminskningen på 1990-talet skedde en stark produktivitetsökning. Men det finns fortfarande mer att göra för att öka mekaniseringen och minska personalbehovet, tror Eskil Wadensjö.

– Ja, det finns ingen anledning att tro att man nått taket för förbättringar, den tekniska utvecklingen finns ju hela tiden.

Det som brukar ske omedelbart när företagen börjar oroa sig för sina kostnader är att man drar ner på inköpen av konsulttjänster. Företag som it- och managementkonsulten Connecta har därför anledning att börja se över hur många medarbetare som är lagom för den närmaste framtiden. Men Per Agélii, vd på Connecta, håller sig lugn. Han tycker att Connecta fått in ett medvetande om hur konjunktursvängningar slår mot verksamheten, som verkar stämma med vad Jonas Milton beskriver som det nya mönstret.

Att inte göra allt man kan för att förbereda sig för sämre tider skulle mycket väl kunna betyda katastrof för Connecta.

– Vi var ju nästan konkursmässiga 2002, det lärde oss hur viktigt det är att träna folk i hur det blir när det blir tuffare tider.

– Det kan handla om att skicka ut folk i skärgården på kurser om hur våra kunder agerar när det blir sämre tider, vad det är som får dem att behålla Connecta. Från att hjälpa företagen att växa kanske vi måste ändra vårt erbjudandet till att hjälpa till med att kapa kundens kostnader, till exempel.

Dessutom handlar förberedelsen inför sämre tider om att få personalen att vara med på att dela både vinst och förlust.

– Vår lönemodell, där alla har 50 procent av lönen som en rörlig del, är byggd på en lågkonjunkturinsikt. Det ökar ansvarstagandet, säger Per Agélii.