Trubbel med råvaran

KRÖNIKA. Om någonting är gratis är det du som är varan. Sällan har den välkända klyschan varit så aktuell som under de senaste två veckorna: Att många ändå inte fullt ut förstått det förklarar den något yrvakna responsen på det som i medier går under namnet Facebook-skandalen. Så vad är det egentligen som har hänt?

Facebook har sålt vidare personlig användarinformation till det mytomspunna dataanalysföretaget Cambridge Analytica, som bland annat jobbade med den amerikanska presidenten Donald Trumps valkampanj. Cambridge Analytica har samlat in data genom en undersökning i en app, This is your digital life. Undersökningen marknadsfördes som ett personlighetstest. Appen har samlat in information från såväl användarnas som användarnas vänners profiler. Bara 270 000 personer gjorde testet men eftersom även vännernas data fångades upp av appen hamnade 50 miljoner profiler i databasen. Förutom demografiska basdata kan Facebook ta fram vidareförädlad information som avslöjar vem du är i en bredare mening och vad du gillar, var du befinner dig och kanske vilka politiska sympatier du har. Genom att kombinera dessa data kan man rikta information till potentiella väljargrupper, microtargeting.

Cambridge Analytica har troligen brutit mot Facebooks användaravtal genom att sälja vidare data till tredje part. Men vid det tillfället fanns inga tekniska faktorer som hindrade att vännernas personliga profiler skrapades på data. Andra apputvecklare hävdar att många appar har gjort exakt samma sak.

Cambridge Analytica har dock använt Facebooks data under falska förevändningar. De hävdade att användarna skulle göra ett personlighetstest, men hade i själva verket hela tiden planerat att sälja vidare datan för att skapa underlag för poltiska kampanjer. Dataanlysföretaget har möjligen heller inte raderat Facebook-datan när Facebook krävde det 2015, då all denna information kom till kännedom.

Det som kommit fram nu är inget nytt, möjligen har något fler detaljer kommit upp till ytan. Det är inte heller någon nyhet att Facebooks affärsidé är att samla in så mycket information som möjligt om sina användare för att  kunna rikta reklam till dem. Den här affärsmodellen delar Facebook med de flesta andra gratistjänster på internet oavsett om det är Googles e-mailtjänst Gmail, Facebooks bild- respektive meddelandetjänster Instagram och Whatsapp eller sociala nätverksjänstenTwitter.

I den upprörda debatten har det nästan glömts bort att användarna faktiskt har gjort valet att lämna ifrån sig informationen. När användarna en gång accepterade Facebooks användarvillkor godkände de i samma ögonblick kartläggningen av dem. Även om det finns anledning till ökad kontroll och reglering av de sociala mediejättarna visar den pågående skandalen att användarna är ett lika stort problem.

Förhoppningsvis kan det här bli startskottet på ett uppvaknande. Personliga data är inte harmlös, det inser användarna när det blir tydligt att man kan aggregera data och påverka samhället med den. Anhängare av men-jag-har-ju-ingenting att dölja-argumentationen inser förhoppningsvis att problemet är mer mångfacetterat än så.

Att många användare, inte minst svenskar, så lättvindigt har gett bort sin integritet grundar sig delvis på vår historiska auktoritetstro. Synen hos många är att att de som sitter på makten alltid gör saker för allas bästa. De stora amerikanska digitala sociala medier-plattformarna har också fram till nu lyckats framställa sig – och uppfattats – som good guys. Bolagens värderingar liknar svenskarnas. Facebook hade troligen inte kunnat bli lika stora i västvärlden om plattformen grundats, ägts och utvecklats i Kina eller Ryssland. Googles slogan är ju dessutom Don’t be evil, var inte ond.

Facebooks slogan är Be connected. Be discovered. Be on Facebook. Att ”bli upptäckt” visar övertydligt att Facebook i första hand är en plattform för annonsörer.

Det är inte heller någon nyhet att politiska partier sedan länge har använt sig av Facebook-data för att genomföra kampanjer och bedriva opinionsbildning på nätet. Inte minst Barack Obamas hyllades för sin presidentkampanj på sociala medier 2012.

Att dessa frågor nu slås upp stort i media har med all sannolikhet att göra med att Cambridge Analytica hävdas ligga bakom att Donald Trump valdes som president och att britterna röstade för Brexit. Något som det i nuläget saknas belägg för.

Det handlar också om att i princip hela värdet av all annonstillväxt på internet hamnar hos Google och Facebook, det vill säga ett icke önskvärt duopol.  De traditionella mediaföretagen blåser på för en strängare lagstiftning och mer reglering riktad mot de stora amerikanska digitala jättarna.

Någon form av lagstiftning behövs. Den har inte hängt med den tekniska utvecklingen.

Hur det ska genomföras återstår att se. Redan den 25 maj träder en ny viktig lag i kraft inom EU. Den nya dataskyddsförordning, General Data Protection Regulation, GDPR, skärper integritetsfrågorna väsentligt. Om GDPR hade gällt Cambridge Analytica 2015 är det troligt att det förfarande som Cambridge Analytica har genomfört hade varit ett lagbrott. Som alltid kan dock en ny lagstiftning få oanade konsekvenser. En risk är att det som marknadsförs som förbättrad personlig integritet landar i större politisk kontroll. GDPR lär säkert följas av en GDPR2.

Den taffliga hanteringen av Facebook i allmänhet och Mark Zuckerberg i synnerhet lär gnaga på förtroendet från såväl användare, annonsörer som aktieägare. Åtminstone på kort sikt. Tydligare regler och ökad varudeklaration lär följa. Någon större flykt från Facebook lär det inte bli. Åtminstone inte bland användarna. De är för nyfikna på andra användare.