Krönika Samhällsdebatt
Fredric Thunholm: Vad händer med oss nu när många får det sämre?
När jag var liten storhandlade vi på fredagen. Sedan fylldes det på med mjölk och grejer i veckan som följde men pålägg, till exempel, köptes bara då. Om osten var slut på onsdagen så var det så det var. Hårda bud. Brödet var hembakt, men inte som saker är hembakade på Instagram idag, som en livsstilsmarkör. Utan hembakt för att det var billigare att baka än att äta köpebröd. Så på sätt och vis var ju det också en livsstilsmarkör, bara ingen man skyltade med.
STRÄVSAMHET OCH NEUROSER
Vad är medelklassen? Det är svårt att hitta en egentlig definition. Man kan gå till auktoriteter av olika slag, som Max Weber, Pier Bourdieu och gänget som gör svenska komediserier. Då ser man snart att det inte bara (eller ens primärt) handlar om inkomster utan också om social status, autonomi, kontroll och förmågan att erbjuda saker åt andra.
Jag kollar vad Wikipedia skriver om medelklass och fångas av en mening i texten: ”Karakteristiskt för medelklassen är att den ständigt strävar uppåt, socialt och ekonomiskt, samtidigt som den hotas av social och ekonomisk degradering”. Det är en bra mening. Den belyser strävsamheten och viljan att skaffa sig ett bättre liv och den pekar också på det neurotiska drag som manusförfattare använder, för att locka tittare till Solsidan eller Vi i villa. Hotet om degradering.
Eftersom vi har fått det bättre under väldigt lång tid har uppåtrörelsen accelererat och hotet blivit alltmer diffust. När vi nu går in i osäkra tider stannar uppåtrörelsen av och hotet blir tydligt. Vad händer nu? Vad händer med oss?
SEX PERSONER I EN OPEL KADETT
Jag delade rum med brorsan i radhuset men fick eget rum när vi flyttade till hus. Pappa drygade ut fabriksarbetarlönen med olika sorters extraknäck och byteshandel. Jag tror inte att allt togs upp i självdeklarationen. På semestern åkte vi till Varberg och tältade på någon av campingplatserna där. Fyra barn och två vuxna i en Opel Kadett, jag förstår inte hur det var möjligt ens. Så mycket packning på taket att ekipaget såg ut som en zeppelinare.
Jag föddes i skarven mellan det gamla och det nya Sverige. Var vi fattiga? Jag vet inte. Lite, kanske. Men jag såg mig aldrig som fattig. Det gick verkligen aldrig någon nöd på mig. Det var så många som levde ungefär likadant.
Jag växte upp i ett litet samhälle men hela världen var mindre då. Mångas föräldrar var arbetarklass. Kanske de flestas. Ett exotiskt fåtal var överklass och hade overkliga saker som pool eller en bar i källaren med akvarium i bardisken. Eller som bilhandlarsonen i min högstadieklass: Städerska samt en skidlift på tomten.
Medelklassen? De bodde nog i stan, kanske? Ingen pratade om dem. En samhällskunskapslärare på högstadiet sa att ”många i medelklassen röstar på Folkpartiet” och det verkade rimligt för ingen pratade om Folkpartiet heller.
VANA VID STÄDHJÄLP OCH HÄMTMAT
2021 lade hushållen 12,6% av den disponibla inkomsten på mat (exklusive alkoholhaltiga drycker och restaurangmat) och 26,4% på boende (inklusive el, gas och uppvärmning).
1995 var motsvarande siffror 14 respektive 30,3%. Posterna tillsammans har alltså sjunkit med 5,3 procentenheter i perioden. Många har fått mer pengar till annat. Som städhjälp, hämtmat på vardagar, utlandssemestrar både vinter och sommar och den där grejen att riva ut fungerande kök. Så vad händer nu? Jag vet inte.
Sensmoralen i berättelsen om min uppväxt är precis så banal som den verkar: Tänk att jag hade det bra och var lycklig trots att vi hade det knapert! Men – det var ju för att så många andra hade det lika knapert. Om jag tvingades leva efter samma villkor idag hade jag fått panik. Det är i jämförelsen med andra som man är nöjd eller inte. Där ligger både förbannelsen och välsignelsen i medelklassens strävsamhet.
EN KLEN TRÖST
Vad händer nu? Vad händer när livsstilen förändras på grund av yttre faktorer? För ganska många är detta första gången. Vad händer med den som vant sig vid att ha kontroll och röra sig framåt, när hen inte har kontroll längre och inte rör sig framåt? Vad händer i hjärtat? Vad händer i kollektivet, om det finns ett sådant?
Fredric Thunholm: Jag vill inte ha det som i Sovjet – men nu får det räcka med kaos på elmarknaden
Cyniker kan göra sig lustiga över att folk får sälja sommarhus för att uppvärmningskostnaden är så hög. Eller över att folk försöker sälja utomhusjacuzzin på Blocket. Jag känner mest sorg.
Jag skrev att jag föddes i skarven mellan det gamla och det nya Sverige. Jag tror att vi befinner oss i en sådan skarv igen. Det nya har blivit gammalt. Kanske kommer något bra ur detta. Det behövdes nog en justering i kurvan. Ja, så är det säkert. Men för den vars månadskostnad ökar med ett femsiffrigt belopp i vinter, på grund av elpris och höjd ränta – är det en ganska klen tröst.
Fredric Thunholm är kommunikationsstrateg på mediebyrån Wavemaker och har bloggen ”Tänk på döden”.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor