Krönika Hållbarhet
Ivar Arpi: Ska JAS Gripens missiler tillverkas av återvunna papperssugrör?
“Jag vill tacka det svenska samhället för er solidaritet med Ukraina och det ukrainska folket”, sa Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj som i ett tal via länk inledde Folk och försvar i Sälen. Särskilt viktigt hade artillerisystemet Archer varit betonade han: ”Det har räddat livet på våra soldater.”
Att skicka Archer var något som den förra regeringen, med Peter Hultqvist (S) som försvarsminister, inte ville göra. Något av det första som den sittande regeringen gjorde var att skicka åtta pjäser till Ukraina, vilka nu är på plats. I bilder som publicerats i bland annat SVT kan man se hur Archer används i skarpa strider mot de ryska invasionsstyrkorna.
“Det är en stor ära för mig att använda ett sådant fantastiskt vapen”, som Zjenja, en dataoperatör i den ukrainska armén, uttryckte det till SVT:s Ukrainakorrespondent Bengt Norborg.
Är det hållbart?
Försvarsmateriel från Sverige hjälper till att försvara Ukraina. Visst blir man lite stolt!
Men är det verkligen etiskt? Hållbart? Moraliskt försvarbart? Märkliga frågor, men låt mig förklara.
De allmänna pensionsfonderna, som tillsammans förfogar över en stor del av svenskarnas pensionspengar, har sedan några år lagstadgade krav på sig att investera på ett hållbart sätt. I detta ingår att inte investera i företag som “deltar i utveckling och produktion av kärnvapen”, som den sjunde och största AP-fonden skriver om sitt hållbarhetsarbete. Det låter kanske som att det är ett avgränsat krav. Men i realiteten innebär det att samtliga av de mest framstående försvarsföretagen i västvärlden måste uteslutas. Det är helt enkelt oetiskt att försvara Nato, Europa, Sverige, Ukraina…
Men tillbaka till artillerisystemet Archer, som Zelenskyj tackade särskilt för. Det utvecklades, och tillverkas fortfarande, av Bofors i Karlskoga. Men Bofors är sedan 2005 ett dotterbolag till brittiska BAE Systems. Och BAE är exkluderade från AP-fonderna. Inte bara därifrån för övrigt, utan även från flera stora fondbolag och banker, som KPA Pension, Skandia, SPP/Storebrand Sweden, Folksam, Carnegie och Länsförsäkringar.
Mycket kan kollas upp via nystartade databasen Financial Exclusions Tracker, som kartlägger vilka företag som svartlistats, av vem och varför. Det är ett samarbete mellan NGO:er, bland annat svenska Fair Finance Guide, och syftar till att “öka pressen på de svartlistade bolagen”, som Jakob König på Fair Finance Guide/Sveriges konsumenter uttryckte det på Linkedin vid lanseringen. (Ett annat liknande initiativ är Hållbarhetsprofilen, där medlemmarna främst är kapitalägare och kapitalförvaltare, enligt sajten själv.)
Lagen har börjat gälla
Ett paraplybegrepp som ofta används i de här sammanhangen är ESG, som står för ”environmental, social and governance”. Här ryms saker som FN:s Agenda 2030 och målet om Net Zero/noll utsläpp.
Mest relevant för svensk del är EU-kommissionens direktiv – Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD) – vilket innebär att företag har plikt på hållbarhetsrapportering i sin årsredovisning. Detta ska ske enligt en standard som kallas European Sustainability Reporting Standards (ESRS). Den förra regeringen beslutade i juni 2021 att en särskild utredare skulle föreslå anpassningar av svensk rätt till detta. Det handlar inte bara om miljö- och klimat, utan även om “social hållbarhet” som inbegriper jämställdhet (andelen kvinnor i styrelsen bland annat), spel och vapen. Rapporten presenterades i juni 2023 och lagförslagen trädde i kraft vid årsskiftet, med viss fördröjning för mindre företag.
“Rapporteringen ska bidra till att styra in kapital mot hållbara investeringar för att uppnå en hållbar tillväxt”, skriver utredaren.
Saab – oetiskt?
Men som sagt, vad är egentligen hållbart?
Allt som exkluderas av fondjättarna och pensionsfonderna handlar inte om vapen, men det är den näst största kategorin efter tobak. Är det hållbart att regeringen ändrar reglerna för statliga investeringar via pensionsfonderna så att dessa exkluderar regeringens satsningar på att bygga ut försvaret? Det är som om regeringen anklagar sig själv för att vara oetisk och ohållbar. Den ena handen vet inte vad den andra gör, tycks det.
Tillbaka till svarta listan. Tittar man närmare på vilka försvars- och säkerhetsföretag som exkluderas börjar man snart klia sig i huvudet. Hur är det tänkt att Nato-länderna, Europa och Sverige ska kunna rusta upp? Här finns samtliga av västvärldens största försvarsföretag: Lockheed Martin, Boeing, RTX Corp, Northrop Grumman, General Dynamics, L3Harris Technologies, italienska Leonardo, franska företagen Thales och Safran, tyska Rheinmetall AG, brittiska BAE Systems (där alltså Bofors ingår) samt brittiska Rolls-Royce Holdings, för att bara nämna några.
Och så Saab också förstås, som bland annat gör JAS Gripen. Stommen i svenskt flygvapen och även en haussad exportprodukt (som ofta konkurrerar med Lockheed Martins F35 i länders upphandlingar). Oetiskt.
Två exkluderade flugor i en hållbar smäll
Sedan har vi israeliska Elbit systems som exkluderas av AP7 eftersom de bidrar till “kränkning av mänskliga rättigheter”, enligt den statliga fonden. Hur rimmar det med regeringens ofta upprepade fras att Israel har rätt att försvara sig självt? Israel kan nämligen inte försvara sig utan att använda produkter från Elbit systems.
De nya Archer-systemen, som bland annat Försvarsmakten lagt en beställning på med planerad leverans 2025, tas för övrigt fram av Bofors i samarbete med tyska Rheinmetall. Nu får man två exkluderade flugor i en hållbar smäll alltså!
För att vara tydlig: Om alla dessa företag är oetiska blir försvaret av Sverige omöjligt. Försvaret av Nato blir omöjligt. Det är hela den västerländska försvarsindustrin som svartlistats av hållbarhetsskäl. Det är som att Svenska Freds och Återställ våtmarker plötsligt fick makten. Är tanken att stridsvagnarna laddas av vindkraft ? JAS Gripens missiler tillverkas av återvunna papperssugrör? Och efteråt skickar man in återvinningsförbanden för att samla tomhylsor och sopsortera.
Vi behöver mer gemensam vapenindustri
Krig är hemskt. Tyvärr går det inte att avskaffa kriget via regler och konventioner. Vi har försökt sedan första världskrigets slut. Diplomati fungerar bäst när man kan bita ifrån ordentligt. Och Volodymyr Zelenskyjs tal i går på Folk och försvar, om att Sverige varit till stor hjälp för Ukraina i försvaret mot Ryssland, understryker att vi inte kan dagdrömma oss ur situationen vi befinner oss i.
Nästa amerikanska president kan dessutom bli en som vill dra tillbaka landets förpliktelser. Ihop med Rysslands aggression är det ett tydligt skäl till att Europa behöver mer gemensam vapenindustri. Det behövs gemensamma löften om att rusta upp, så att försvarsföretagen vågar skala upp så mycket som det faktiskt krävs. I dag tävlar man mot varandra i olika upphandlingar, i stället för att gemensamt planera skalan. I stället för att prioritera införandet av obligatoriska hållbarhetsindikatorer, som i bästa fall är dyra slag i luften och i sämsta fall destruktiva, kunde EU-kommissionen gärna få ägna lite mer tid åt just försvaret av Europa.
Som president Zelenskyj tryckte på i sitt tal på Folk och försvar: ”Europa behöver ett eget försvar för sin frihet.”
Det är det enda hållbara i längden.
Ivar Arpi är fristående journalist och debattör som publicerar via Ivararpi.substack.com
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor