”Kärnkraften har usla pr-konsulter”

Att kärnkraftslandet Sverige ska elektrifieras utan kärnkraft är en så orimlig tanke att den till slut måste implodera.
Ringhals, Vattenfall
Ringhals. Foto: Vattenfall

Kärnkraften måste ha omgett sig med historiskt usla PR-konsulter.  Med extremväder som 49,5 grader i Kanada och de fruktansvärda europeiska översvämningarna borde ju kärnkraftsindustrins champagnepoppande höras ända till månen.  Särskilt som både EU och USA:s president gått all in på klimathotet,

Men det är märkbart tyst. Trots att denna pålitliga, säkra och billiga källa till utsläppsfri el skulle kunna lösa så många behov. Kärnkraften har blivit den fossilfria energimixens fula ankunge. Men hur länge till?

I SOM-undersökningen tog andelen kärnkraftspositiva ett brant skutt uppåt 2018-2019, från 28 till 37%. Hela Ulf Kristerssons potentiella regeringsunderlag är numera kraftigt kärnkraftsvänligt, förutom Liberala väljare, som är mer splittrade. Men där är partiledare Sabuni tydlig. Under rubriken Ge kärnkraften en ny chans, Per Bolund skriver hon i Aftonbladet (feb-21):

“Problemen i södra Sveriges elförsörjning är redan allvarliga. I brist på egen fossilfri energi importerar vi kolkraft från grannländerna. Oljekraftverket i Karlshamn används allt mer. Det blev – som väntat – fossil energi som ersatte den fossilfria kärnkraften som Miljöpartiet avvecklade.”

60-tal nya kärnkraftverk byggs

En maktpolitisk spekulation är att L kanske kan svälja en del skarp migrationspolitik under Kristersson för att få vara med om att elektrifiera Sverige rationellt.

Det rör på sig även globalt. Internationella energiorganet IEA och FN:s klimatpanel IPCC vill att kärnkraftsländerna behåller befintliga reaktorer – samt utvecklar nya. Och detta sker. Ett 60-tal nya kärnkraftverk håller på att byggas, bland annat i Finland och Storbritannien.

Vidare tuffar det internationella forskningssamarbetet kring fjärde generationens kärnkraft på, med förhoppningar om bland annat:

  •  Ett kärnavfall som är aktivt “bara” i århundranden.
  • 100-300 gånger mer energiutbyte från samma mängd kärnbränsle.
  • Möjlighet att förbruka existerande kärnavfall vid elproduktion, alltså att dagens högaktiva avfall kan bli morgondagens bränsle.
  • Möjlighet att använda andra kärnbränslen än uran.

Erfarenheterna från Tysklands Energiewende borde också stämma till eftertanke. Jämfört med kärnkraftslandet Frankrike betalar tyskarna nästan dubbelt för sin el, trots att den är många gånger mer koldioxidintensiv Och i en livscykelanalys från Vattenfall, anges att vind ger fem gånger mer koldioxidutsläpp än kärnkraft.

Gällande kärnkraftens påstådda farlighet har bland andra den amerikanske miljödebattören Michael Shellenberger (aktuell med boken Inställd apokalyps) påpekat att olyckorna i Harrisburg, Tjernobyl och Fukujima direktdödade endast 200 personer.

Vedeldning dödar mångfalt fler

Det finns förvisso beräkningar, som utgår från att även mycket låga doser av strålning kan ge dödlig cancer och av det skälet ger betydligt högre dödstal. Men sammantaget: energislaget kärnkraft har en låg dödlighet. Jämför med inomhuseldningen av ved och dynga, som många fattiga hänvisas till för att tvätta och laga mat. Den dödar enligt WHO flera miljoner människor årligen. Helt under nyhetsradarn.

Även vindkraften är en enorm dödsbringare. Om man är fågel eller fladdermus, vill säga. Miiljontals flygare möter döden i turbinerna varje år, och de bör rimligtvis stoppas in i kalkylen som ett minus. För att inte tala om landskapets förfulning.

Jag har själv inte varit i just byn Käymäjärvis, men har naturnjutit av andra platser i Norrbotten. Enligt Vattenfalls planer kommer Käymäjärvis att omringas av 58 stycken 250 meter höga vindkraftverk, vilket är mycket dåliga nyheter för såväl turister och permanentboende, som kärrsnäppor och bergfinkar.

Vindkraftland som Blekinge

Shellenberger anger i sin bok en 300-400 gånger lägre effektdensitet hos sol och vind jämfört med traditionella kraftverk. Detta är lika med 300-400 gånger så hög markanvändning. Miljöslitaget och markkonflikterna kommer därför att öka dramatiskt, jorden runt, när vi växlar över till förnybart.

Statsvetaren Peter Santesson skriver i samma anda i Expressen (18/7), under rubriken Alla älskar vindkraft – sedan kommer baksmällan om de två industrisatsningarna Hybrit och H2 Green Steel , vilka i full drift kommer att sluka närmare 70 TWh per år, hälften av dagens elförbrukning. Han gör en överslagsberäkning baserad på uppgifter från Energimyndigheten och landar i att en yta av Blekinge läns storlek skulle exploateras enkom för dessa två projekt.

“Framtidsvisionen är så bisarr att det är svårt att tro att den kommer bli verklighet. Även den här entusiasmperioden kommer att ta slut.”

Jag skrev inledningsvis att kärnkraften är billig. Men billigt jämfört med vad? Det beror förstås på vilka riskkostnader den åläggs, och hur länge reaktorerna tillåts vara aktiva etc; men inte minst på hur alternativen analyseras:

  •  Ny utbyggnad av vattenkraft skulle vålla ett enormt högt politiskt pris.
  •  Fortsatt beroende av utländsk kol vid belastningstoppar borde vara oacceptabelt, givet vår klimatpolitiska agenda.
  •  Sol och vind är extremt opålitliga energikällor, vars “billighet” därför är en optisk villa. Samhället/industrin måste ju säkra upp eltillgången genom kraftigt produktionsfördyrande påkopplingar av annan kraft när solen inte skiner och turbinerna står still.
  •  Vidare måste sättas frågetecken för om övriga minusposter av vind och sol – markonflikterna, de döda fåglarna, de kraftiga subventionerna, solcellernas miljöproblematiska tillverkning och återvinning med mera – givits rättvis vikt i hallelujakörerna kring “det förnybara”.

Att kärnkraftslandet Sverige ska elektrifieras utan kärnkraft är en så orimlig tanke att den till slut måste implodera. Faktiskt lika orimlig som det så kallade forskningsförbudet kring kärnkraft, vilket härskade 1986-2006.  Utveckla kärnkraften – men med förnuft. Och skaffa nya PR-konsulter.

Erik Hörstadius är frilansjournalist, författare och samhällsdebattör.