Krönika Livsmedel
Släpp blåslampan nu – matbutikerna kan inte ta hela smällen för svaga kronan
Skenande matpriser har fått inte minst finansministern att sätta blåslampan på livsmedelsbolagen och uppmana till sänkta priser. Visst finns det en del att önska vad gäller konkurrensen, men att påstå att svenska livsmedelspriser har stigit mer än i andra länder är att tulla på sanningen. Att jämföra de senaste prisökningarna med motsvarande i Norge är som att jämföra äpplen och päron.
De svenska priserna har stigit ungefär i jämna steg med de tyska. Prisökningarna i båda länderna ligger i topp jämfört med många länder i euroområdet och i Norden. Tar man däremot hänsyn till kronförsvagningen, vilket är rimligt att göra då det mesta vi äter är importerat inte minst så här års, och livsmedelspriser sätts på en global marknad så blir bilden den omvända.
Handlare bär en del av kostnaden
Oavsett om vi tar avstamp i prisökningen sedan januari 2020 eller sedan januari 2022 har svenska livsmedelspriser stigit mindre än i andra länder om de korrigeras för kronförsvagningen. Producenter och handlare bär därmed själva en del av kostnaden för den svaga kronan och utifrån det perspektivet borde vi snarare vara glada att de inte höjt priserna mer. Att livsmedelsföretagen ska ta hela notan för kronförsvagningen är att önska väl mycket. Det är inget vi förväntar oss av andra detaljhandelsbolag och heller inget vi förväntar oss vad gäller andra skenande priser så som råvaru-, energi- eller drivmedelspriser.
Att jämföra med Norge leder tanken fel. Norge är inte med i EU, har importtullar samt använder sig av prisreglering. Allt detta fördyrar livsmedelspriserna och är ett viktigt skäl till att den svenska gränshandeln har blomstrat under många år. Priserna i Norge har nämligen varit betydligt högre än i Sverige då importtullar driver upp priser och begränsar utbudet när den inhemska produktionen premieras på importerade varors bekostnad.
Argumenten för den sortens politik kan handla om en levande landsbygd, närproducerat eller för den delen för att säkerställa tillgången till livsmedel vid krig eller kris. Det kan vara klok politik, men den sortens politik har ett pris i form av högre priser och ett sämre utbud. Inte precis det finansministern är ute efter nu.
Den norska modellen är därmed inget att sträva efter om man vill hålla nere priser. Konsekvenserna av tullar syns ännu tydligare i Storbritannien efter Brexit. Där saknas nu många produkter som fanns att tillgå före Brexit, samtidigt som många hyllor gapar tomma i slutet av veckan.
Använd riktade stöd istället
Vill politikerna stötta utsatta hushåll i nuvarande läge, vilket är rimligt, är det klokt att använda sig av riktade stöd via de socialförsäkringssystem vi har. Regeringens förlängning av det tillfälligt förhöjda bostadsbidraget är ett klokt agerande i den bemärkelsen. Att reglera livsmedelsmarknaden med till exempel pristak ger däremot bara kortsiktiga vinster som riskerar att försämra marknaden än mer på sikt.
På längre sikt är nämligen bästa sättet att pressa livsmedelspriserna att öka konkurrensen. Det gör man dock inte i en handvändning. Det handlar i första hand om att få in fler aktörer på den svenska marknaden och på så sätt bryta de stora kedjornas dominans.
Med få och stora aktörer inom såväl producentledet som i detaljhandeln blir konkurrensen svag, sannolikt alltför svag. Stora och dominerande bolag kan nämligen styra vilka produkter som kommer in på den svenska marknaden och på så sätt påverka såväl pris som utbud.
Vill blidka finansministern
Att några av bolagen nu blidkar finansministern genom att sänka några få priser handlar snarare om taktik än om att konkurrensen ökat varaktigt. Lidl är en mycket liten aktör i Sverige och har fått enorm uppmärksamhet på att de sänkt priset på 100 varor av totalt tusentals. Det är bara att gratulera till en utmärkt marknadsföringskampanj.
Att några av de dyrare segmenten följer efter och sänker priset på några hundra varor, fortfarande en droppe i havet, handlar nog mer om att de vill tona ned debatten. Men framförallt handlar det om att de är pressade av lågprisbolagen då dyrare segment snabbt tappar marknadsandelar.
Winsth: Miljoner löntagare berörs – för arbetsgivare är det klokt med ettårsavtal
Lågprisbolagen kommer med stor sannolikhet göra mycket stora vinster under den här perioden då de tar marknadsandelar. Men min bedömning är att även de har pressade och sämre marginaler än före kriget. Kronan är ett mycket viktigt skäl till detta, stigande råvaru-, energi- och transportkostnader är andra skäl.
Orimligt med fake news av Svantesson
Finansministern måste skilja på kort och lång sikt och ta in alla de faktorer som påverkar prisbilden. Det är heller inte rimligt att finansministern eldar på massorna med fake news när det finns åtgärder hon kan vidta för att förändra på riktigt. På kort sikt bör politiken stötta de utsatta hushållen genom de socialförsäkringssystem vi har. På lång sikt ska den öppna upp för bättre konkurrens genom att välkomna och göra det attraktivt för fler aktörer att agera på den svenska livsmedelsmarknaden.
Annika Winsth är chefekonom på Nordea.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor