Nej Miljöpartiet, IS-kvinnorna ska inte hämtas tillbaka

I Syriens nordöstra hörn ligger de sista spillrorna av IS-kalifatet, flyktinglägret al-Hol. Sedan Islamiska statens fall 2019 huserar lägret idag ca 70 000 IS-medlemmar och deras barn, övervakade av syriska och kurdiska styrkor. I lägrets smuts och misär gror extremismen, där de islamistiska föräldrarna fortsätter skola sina barn i terrorsektens läror. De utrikeskorrespondenter som väl vågar sig in i lägret får bära skottsäkra västar, och i deras reportage skildras skanderande kvinnor och barn som förbannar västvärldens otrogna och svär fortsatt trohet till terrorsekten. Så sent som i mars 2021 inledde de USA-stödda syriska SDF (Syriska demokratiska styrkorna) en stor säkerhetsoperation mot Islamiska statens celler i lägret, med syfte att isolera de farligaste individerna.

Sedan IS fall har debatten pågått huruvida de ca 10 000 utländska jihadisterna och deras barn ska hämtas tillbaka till sina respektive ursprungsländer. I Storbritannien har man fråntagit IS-resenärerna deras brittiska medborgarskap, Frankrike har endast hämtat hem barnen och i Tyskland välkomnas såväl kvinnorna som deras barn tillbaka. Och Sverige? Ja, Sverige står mest och stampar.

Våren 2019 uppgav Stefan Lövfen (SVT Agenda 24/4) att regeringen inte hade för vilja eller avsikt att hjälpa hem de svenska IS-turisterna, men hade inte något besked att ge gällande deras barn. ”Det är en komplicerad situation där vi, utrikesdepartementet, inte har någon möjlighet att agera i det här området.”, uppgav han. Sedan dess har opinionen i Sveriges riksdag ökat för att barnen ska hämtas hem, och gott så. Barn ska inte och kan inte ärva sina föräldrars synder, i alla fall inte i en demokratisk rättsstat där dessutom Barnkonventionen är lag.

Jihadister som utsett barn för livsfara

Deras föräldrar är däremot en helt annan fråga, där opinionen också är splittrad. Miljöpartiets migrationspolitiska talesperson Rasmus Ling uppgav den fjärde maj till Sveriges radio att IS-kvinnorna skulle hämtas hem ”för deras barns skull”. Hur det kan anses förenligt med barnens bästa att användas som fribiljett hem för samma jihadister som utsatt dem för livsfara, vanvård samt fysisk och psykisk misshandel utvecklar inte Ling. Inte heller bemöter han hur hemtagning av de individer som gjort sig skyldiga till och understött några av de värsta krigsbrotten i modern tid rimmar med rikets säkerhet, eller hur dessa individer ska lagföras.

För de svenska jihadisterna kan, mer eller mindre, inte lagföras. Terrorbrottslagstiftningen som trädde i kraft 2003 efter bombningen av World Trade Center förutsätter, som all annan straffrätt, att terrorbrott faktiskt kan bevisas. Svenska åklagare har av naturliga skäl inte tillgång till sådan bevisning. De två IS-terrorister som faktiskt fällts för terrorbrott i Sverige 2016 kunde lagföras på grund av att polisen hittade två avrättningsvideor vid en husrannsakan, där misstanken rörde narkotikabrott. Lagstiftningen om förbud mot terrorresor som instiftades (allt för sent) 2016 kan inte användas retroaktivt, och därmed undkommer alla de svenska kvinnor som genom sin terror-turism såväl aktivt som passivt bidragit till morden och förföljelsen av hundratusentals oskyldiga i Syrien, Kurdistan och Irak.

Svenska medborgare har rätt att återvända till Sverige ja, men det finns ingen skyldighet för Sverige att hämta hem sina medborgare som fastnat utomlands eller lagförs av utländsk jurisdiktion. Istället för att vurma för dessa jihadister bör Miljöpartiet i egenskap av regeringsparti likt Frankrike uppdra åt utrikesdepartementet att förhandla med den syriska och irakiska regeringen för att kunna hämta hem barnen utan sina föräldrar. Barn tvångsomhändertas idag enligt LVU för långt mildare anledningar än att de ryckts från sin trygghet och tvingats in i en terrorsekt.

Konsekvenserna för föräldrarna bör med all rätt bli att lagföras i det land och under den jurisdiktion där brotten har begåtts. Inte att efter avklarat mördar-och våldtäktssafari flygas tillbaka till landet de svurit att förgöra för att leva ett bekvämt liv finansierat av ärliga människors hårt ihoptjänade skattekronor.