Krönika Konjunktur
Olof Manner: Den ekonomiska krisen slår hårt – men bara mot vissa
I den romerska mytologin förekommer en svårdefinierad gud som heter Janus. Han avbildas ofta med två ansikten vilket kommit att ge honom en delvis förrädisk natur. Begreppet ”Janusansikte” används idag ofta som en synonym till begreppet ”dubbelnatur”; en person eller ett fenomen med motsägelsefulla egenskaper. Den ekonomiska kris vi nu sägs gå igenom visar tydliga Janus-drag på såväl global som lokal nivå. I en artikel i tidskriften the Economist benämns tillståndet i den amerikanska ekonomin som en ”non-recession recession”. En i högsta grad motsägelsefull lågkonjunktur med andra ord.
Jag har handlat mig igenom fler kriser än de flesta. Det kommer med ålderns rätt. Det började med ”Black Monday” i oktober 1987 när världens börser på en dag föll mellan 20 och 40%. Sedan har kriserna avlöst varandra. Jag kan därför med fog säga att ingen kris är den andra lik. Så även denna gång. Omställningen i svensk ekonomi visar tydliga tecken på dubbelnatur och slår väldigt olika såväl geografiskt som demografiskt.
Även näringslivet visar tydliga drag av Janusansiktet. Arbetsmarknaden är fortfarande i gott skick, ja faktiskt det bästa på över 30 år. Arbetslösheten faller trots lägre ekonomisk tillväxt. Erfarenheter från pandemin gör att många företag väljer att behålla sina anställda hellre än att varsla; många företag hade nämligen svårt att få tillbaka arbetskraft man gjort sig av med under pandemin och man har lärt av misstaget.
Oförskämt svaga kronan ger fördelar
Tillverkningsindustrin mattas av sedan en tid medan tjänstesektorerna tuffar på obekymrat. Men även inom tillverkningsindustrin är skillnaderna stora. Den oförskämt svaga kronan ger stora delar av exportindustrin betydliga kostnadsfördelar vis-à-vis sina internationella konkurrenter. Q1-resultaten visade också detta. Andra delar av tillverkningsindustrin som lutar sig mot inhemsk konsumtion, och kanske saknar exportmarknader, känner däremot av hushållens omprioriteringar inom konsumtionen.
Det högre kostnadsläget, eller den tappade köpkraften om man så vill, som följer av den rekordhöga inflationen i kombination med en giftig cocktail av högre räntor, skyhöga hushållsskulder och väldigt korta räntebindningstider har givetvis påverkat hushållens konsumtion. Framför allt gäller detta hushåll med lägst inkomster som proportionellt lägger mer av sin disponibla inkomst på det vi kallar nödvändiga utgifter som mat och boende. Inom just mat och boende har också prisökningarna varit störst.
1,5% var faktiskt billigt
Att de som har det sämst – arbetslösa, garantipensionärer och ensamstående föräldrar – också drabbas hårdast vid ekonomiska kriser är dock inget nytt. Så är det oftast. Samtidigt, på mina resor runt om i Sverige möter jag även andra människor. Lite äldre människor, i lite mindre städer, som en gång i tiden köpt sina boenden på låga ingångspriser, amorterat en del och kanske också bundit räntorna när tillfälle bjöds. Man får nämligen vara närmare pensionsåldern för att inse att bundna bolån runt 1,5% faktiskt var ganska billigt.
Dessa människor känner naturligtvis av kostnadsökningarna men lider inte nämnvärt av det högre ränteläget. Tvärtom – många ser fram emot att kunna spara via sparräntor och räntefonder och inte tvingas in på börsen för att få avkastning i livets sista del som varit fallet under lång tid.
En ny krisgrupp
En ny krisgrupp har däremot växt fram idag: yngre hushåll i storstäderna. Med nyköpta boenden som nu faller i pris, belånade upp till nästippen och tre- till fyrdubblade räntenivåer får de tugga i sig de sämre tiderna. Lönerna är heller inte som högst tidigt i karriären. Men Janusansiktet visar sig trots allt även hos hushållen. Media i allmänhet belyser ofta dem som drabbas hårdast – och det må vara deras journalistiska ansvar. Min bild är dock mer nyanserad. Krisen slår partiellt hårt mot vissa men inte mot alla. Detta gäller såväl bland hushållen som i näringslivet och är den största skillnaden mellan denna och tidigare allmänekonomiska kriser.
Allt ovanstående gör också krisen svårare att parera. Om till exempel Riksbanken inte höjer styrräntan tillräckligt riskerar man att en stor del av hushållen blåser på som vanligt. Efterfrågan i ekonomin faller inte tillräckligt snabbt. En lägre räntebana, än till exempel ECB:s, skulle också rimligtvis ytterligare försvaga kronan vilket skulle leda till att inflationen får svårare att falla tillbaka till önskvärd nivå. Trycker man däremot upp styrräntan ytterligare drabbar det hårdare de som redan lider, såväl bland hushållen som högt skuldsatta företag.
Samspelet blir oerhört viktigt
Men nu ska inte Riksbanken ägna sig åt fördelningspolitik. Det kan däremot Finansdepartementet göra. Och pengarna finns.
Svensk statsskuld är den lägsta på 30 år. Kravet på mer kliniska och kirurgiska stimulanser har ökat ordentligt i den här Janushövdade krisen. Breda stimulanser riskerar att elda på efterfrågan i ekonomin. Resurser och stimulanser måste mer målinriktat nå hushåll och företag som knäar i det penningpolitiska paradigmskiftet.
Det kan gälla unga hushåll, arbetslösa, ensamstående föräldrar och andra utsatta. Men likafullt stöd till de sektorer inom näringslivet som lider. Byggbranschen är ett sådant område. Det går ju faktiskt att bygga annat än bostäder, men om kompetensen, framförhållningen och planeringen hos Finansdepartementet räcker till har jag ingen aning om.
Att Riksbanken hållit käppen över ryggen på Finansen har man förstått; vårbudgeten var en skral historia som präglades av återhållsamhet. För att Riksbanken ska kunna fullgöra sin uppgift och dämpa efterfrågan och inflationstrycket (och samtidigt kanske stödja kronan) krävs att finanspolitiken är förberedd på att rycka in och stödja de hushåll och företag som kommer att behöva hjälp.
Samspelet mellan finans- och penningpolitiken är viktigare än på länge. Att trampa på gaspedalen och samtidigt dra i handbromsen är en svår konst. Men rätt hanterat är det ofta bästa sättet att ta tvära kurvor.
Olof Manner är senior rådgivare vid Swedbank och makroekonom.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor