Manner: Historien upprepar sig – många kommer att lära av den här krisen

Den yngre generationen har tagit den låga räntan för given. Nu kommer unga svenskar och kanske även myndigheter och politiker att få lära sig en läxa som jag själv lärde mig för länge sen, skriver Olof Manner.
Den kostnads- och skuldkris vi nu går igenom måste leda till en mer balanserad skuldsättning och en annan syn på risk och avkastning under lång tid framöver, skriver Olof Manner.
Den kostnads- och skuldkris vi nu går igenom måste leda till en mer balanserad skuldsättning och en annan syn på risk och avkastning under lång tid framöver, skriver Olof Manner.

Erfarenhet är att veta en massa saker man inte bör göra. Jag växte upp i en familj med mycket god ekonomi. Vi hade villa och sommarhus, bilar och båtar. Framtiden var utstakad och tanken var att jag så småningom skulle vandra in i familjeföretaget och bli tredje generationens skrothandlare.

Ödet ville annorlunda. Min pappa, som flyttat till London och handlade på metallbörsen, tog rygg på tre amerikanska bröder – tillika oljemiljardärer – som försökte genomföra en corner på den globala silvermarknaden. Silverpriset steg 500% på fyra månader för att slutligen kollapsa efter ett ingripande av amerikanska myndigheter i januari 1980 (Hunt Brothers/”Silver Thursday”).

Även familjeekonomin kollapsade. Villa och sommarhus togs av banken på grund av hög belåning. Min mamma fick för första gången börja arbeta vid 60 års ålder – väldigt duktig, what a waste – och jag fick göra ”Ctrl/Alt/Delete” på framtiden. Jag tvingades avsluta mina studier i USA, åka hem, flytta ihop med morsan och börja plugga på universitet i Göteborg. Mina studier avslutades ungefär samtidigt som Riksbanken tog beslut om att avreglera den svenska kreditmarknaden. En hel årskull av ekonomistudenter sögs snabbt in till finansmarknaden när finansbolag, fondkommissionärer och andra finansinstitut växte upp som svampar ur jorden. Jag var en av dem. 

Formad av smärtsamma händelser

Vid den tiden var inflationen runt 10% och räntorna ännu högre. Efter några år i finansbranschen hade jag på nära håll upplevt såväl en global aktiekrasch, 1987, som den svenska finans- och bankkrisen i början på 90-talet, med räntechocker, devalvering och en imploderad fastighetsmarknad. 30 år gammal hade jag fått en massa obehagliga erfarenheter av såväl makroekonomiska som finansiella obalanser.

De erfarenheterna har räddat mig många gånger sedan dess och givetvis också givit mig en nyanserad bild av risk, avkastning och skuldsättning. Man skulle kunna kalla mig försiktig, formad av smärtsamma ekonomiska händelser. 

Nu är jag ingalunda ensam om dessa upplevelser. Många chefer på myndigheter har levt igenom samma perioder. Ännu fler politiker har rimligen samma erfarenheter. Trots detta har obalanserna tillåtits växa i ekonomin.

Riksbanken i botten bland prognosmakarna

Att tillväxten i Sverige förväntas bli sämst i hela EU är en konsekvens av för hög skuldsättning och en jämförelsevis hög andel korta räntebindningstider hos hushållen. Den höga inflationen, och som ett resultat de snabbt stigande räntorna, var inte självklar att förutse, framkallad som den var av en kombination av två svarta svanar; pandemi och Ukrainakrig.

Att Riksbanken hörde till de sämsta prognosmakarna gjorde inte situationen bättre. Och de underliggande obalanserna fanns där från början; en snabbt ökande skuldsättning och skenade tillgångspriser som följd av en (överdrivet) ultralätt penningpolitik. Ännu märkligare var att varningarna från såväl Riksbanken som Finansinspektionen om en skenande skuldsättning inte ledde till några avgörande förändringar.

Man kan finna det märkligt att Riksbanken med ena handen varnade för en ökad skuldsättning och med den andra sänkte styrräntan till negativa nivåer i sin jakt på att få upp inflationen till 2%. Vad trodde de själva skulle ske med skuldsättningen? Makrotillsynen ägs dock av Finansinspektionen som följaktligen införde såväl lånetak som amorteringsplikt. Rätt åtgärder för att dämpa men inte tillräckligt för att hejda lånetillväxten, skulle det visa sig.

Kan bli politiskt besvärligt

Man kunde få intrycket av att de två organisationerna arbetade emot varandra: Riksbanken ville öka efterfrågan i ekonomin genom att sänka räntorna. Finansinspektionen däremot svarade med motmedel som om något dämpade efterfrågan i ekonomin. Och politikerna gjorde ingenting, som vanligt får man väl säga.

Att arbeta med bostadsreformer är en alltför viktig och besvärlig fråga, som kan betinga ett högt politiskt pris. Lika bra att låta den vara. Oavsett var ansvaret låg/ligger kan man i efterhand konstatera att skuldsättningen ökade hela vägen in i kaklet med konsekvenser som vi får dras med idag. Att räntebindningstiderna generellt är korta är svårt att klandra någon för. Möjligheten att binda räntor på 20–30 år som man gör i många andra länder saknas helt. Kanske kommer den möjligheten att diskuteras framöver.

Krisen är värd priset

Försäkringsbolag och pensionsstiftelser skulle i alla fall välkomna möjligheten att placera pengar med den tidshorisonten. Snittet på styrräntan de senaste 20 åren har legat på 1,09 %. Äldre generationer vet att det är historiskt lågt. På mina resor runt om i Sverige märker jag att det framför allt är äldre människor som passat på att binda räntan. De visste. En yngre generation har däremot tagit den låga räntan för given. Varför ska man då binda räntorna? Det är ju bara dyrt. Uppmaningarna var inte tillräckligt tydliga eller högljudda har det visat sig.

I stället får nu yngre hushåll – och förhoppningsvis även myndigheter och politiker – lära sig läxan precis som jag gjorde för många år sedan. Historien upprepar sig. Därför ser jag med viss tillförsikt på framtiden. Den kostnads- och skuldkris vi nu går igenom måste leda till en mer balanserad skuldsättning och en annan syn på risk och avkastning under lång tid framöver. Inte för att myndigheter och politiker agerat på framkant utan just för att man inom några avgörande områden inte gjort det. Jag tycker till och med det är värt priset. Den här gången också. 

Olof Manner är senior rådgivare vid Swedbank och makroekonom.

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.



Här hittar du alla krönikor