Olof Manner: Kostnadschock väntar – men företag och hushållen drabbas på olika sätt

Hushållen möter nu den värsta stormen som jag varit med om sedan jag började arbeta, skriver Olof Manner. Men skillnaderna är stora när det gäller hur kostnadskrisen slår mot olika hushåll och olika företag.
Olof Manner: Kostnadschock väntar – men företag och hushållen drabbas på olika sätt - mannerkrönika
"Dödsräntorna" oroar yngre göteborgare mer än det oroar dalmasarna och utanför Stockholm tornar vedtravarna upp sig, skriver Olof Manner.

En gång i tiden reste jag i arbetet på destinationer som London, Frankfurt och Bryssel.  Då var jag ”en het penningmäklare” i blank metallic-kostym med breda slag och mötena såg ungefär likadana ut oavsett var jag befann mig.

Nuförtiden reser jag mestadels runt i Sverige och träffar företag och kunder från norr till söder och det är i många avseenden betydligt mer intressant. Jag orerar om makroekonomin men får tillbaka så mycket mer i form av nulägesbeskrivningar och trender från företag och organisationer. Lite förvånande är dock att man får ganska olika input från såväl hushåll som företag beroende på var man är och vilka verksamheter man ägnar sig åt. Och bilden som framträder är onekligen skiftande.

KOSTNADSCHOCK VÄNTAR

Att hushållen är på väg in i en kostnadschock står nu bortom allt tvivel. Skenande elpriser och avsevärt högre matpriser i kombination med två- eller tredubblade räntekostnader är tillräckligt för att man ska dra hårt i handbromsen.

En historiskt hög inflation leder till reallönesänkningar för innevarande år. Och om inte det skulle räcka för att hushållen ska dra åt svångremmen så har börsen backat med nästan 25% sedan all-time-high i januari samtidigt som bostadspriserna faller. Bägge utgör en betydande del av hushållens förmögenhet. Det är, för hushållen, utan tvivel den värsta stormen som jag har varit med om sedan jag började arbeta.

Och olika indikatorer stöder det resonemanget. Till exempel är konsumentförtroendet hos hushållen idag lika lågt som under 90-talskrisen, betydligt under de nivåer som följde av pandemin. Överflödig konsumtion kommer strypas och det kommer i förlängningen att drabba företag med konsumtionsnära produktion eller försäljning. Några börsnoterade bolag har redan vinstvarnat.

Hur högt räntorna slutligen klättrar är svårt att bedöma; skuldsättningen är så mycket högre idag än vid tidigare ränteuppgångar. Varje riksbankshöjning biter hårdare idag än tidigare. Jag tycker dock att den sista kraftfulla höjningen var befogad. Signalen till arbetsmarknadens parter – och hushållen – behövdes. Att kronan som vanligt gick svagare var nog en missräkning men det är en annan historia som kräver sin egen krönika.

“DÖDSRÄNTORNA” OROAR INTE I DALARNA

I skrivande stund sitter jag på ett hotell på en ö i Göteborgs södra skärgård för nya möten. De senaste tre veckorna har jag besökt ett femtontal städer i Sverige och träffat en mängd olika aktörer, såväl hushåll som företag och bilden av tillståndet i Sverige skiljer sig åt.

Det är givetvis anekdotisk information men tillräckligt frekvent och hämtad från verkligheten. Om vi börjar med hushållen så drabbas redan utsatta grupper som ensamstående föräldrar, garantipensionärer och arbetslösa naturligtvis hårdast. De högre räntorna – och fallande bostadspriser – slår däremot generellt hårdare mot storstadsregioner och yngre. Boprisfallen är mer kraftfulla, givetvis som en konsekvens av tidigare ännu kraftigare prisuppgångar. Yngre generationer är också betydligt mer skuldsatta än äldre helt naturligt.

När jag besökte en mellanstor stad i Dalarna frågade jag publiken – som var i övre medelåldern – hur många som var skuldsatta. Knappt någon räckte upp handen. Boendet var sedan länge betalt. Inte så märkligt heller – priset för en villa är kanske en femtedel mot i Stockholm eller Göteborg och äldre har amorterat under längre tid. Dessutom skrämmer inte ”dödsräntorna” i någon större omfattning. De har sett dem förut – och då betydligt högre.

En yngre Göteborgspublik får däremot tefatsstora ögon när jag visar att rörliga boräntor kan överstiga 5,5% om marknadens prissättning blir sannspådd. Att löneläget generellt är högre i storstäderna lär tyvärr inte väga upp. En annan anekdot är väl också att vedtravarna utanför husen 10 mil från Stockholm är flera meter höga. Man har förberett sig.

FÖRETAG GÅR PÅ KNÄNA I VISSA ELOMRÅDEN

Bland företagen är skillnaderna ännu större. Framför allt beror det på de skyhöga elpriserna som snedvrider konkurrensen beroende på var man har sin verksamhet. Ett företag i Skåne hade friställt ett par personer på sin lokala anläggning men hade nyanställt samma antal på en filial i Norrland. Produktionen var för dyr att hålla i gång i Skåne men det funkade bra längre norröver.

Många företagare i elområde 3 & 4 går på knäna och även om de skulle klara av energikostnaderna slår det hårt mot lönsamheten.

En annan observation är att företag med konsumentnära produktion, sällanköpsvaror och kapitalvaror, redan har börjat känna av hushållens oro. Som en företagsledare i södra Sverige för ett mellanstort tillverkningsföretag uttryckte det: ”Förut växte vi och Norrland krympte. Nu sker alla industriella investeringar i Norrland samtidigt som kostnadsfördelarna är enorma på grund av elpriserna och konsumenterna sviker oss.  Vi har blivit nya krisbygden!”.

SVAGA KRONAN HJÄLPER EXPORTBOLAGEN

Andra företag, framför allt inom business-to-business, mår riktigt bra. De producerar fortfarande på överhängande ordrar från pandemin och fyller på sina lager för att inte drabbas av fortsatta störningar i leveranskedjorna eller brist på insats- och komponentvaror. Generellt höga världsmarknadspriser inom många varugrupper och den svaga svenska kronan har också medfört mycket goda tider för många exportföretag. Andra tongångar kommer från företag som importerar råvaran och omvandlar den i Sverige till skyhöga energikostnader.

Kort sagt, skillnaderna är stora på hur kostnadskrisen kommer slå mot såväl olika hushåll som olika företag. I alla fall om mina anekdoter är representativa för en större mängd.

Statsfinanserna är i alla fall i mycket gott skick. En mängd vallöften ska realiseras i form av bidrag och stöd till olika samhällsgrupper. Det kommer bli en synnerligen delikat uppgift för den tillträdande regeringen att fördela stödet till dem som verkligen behöver det. Vissa är betydligt mer utsatta än andra – det gäller såväl hushåll som företag. En svår balansakt är att verkligen ge stöd till dem som behöver det, men inte för mycket och inte för brett, annars kan det ge bränsle till inflationsbrasan och tvinga Riksbanken att höja räntan ännu mer.

Olof Manner är senior rådgivare vid Swedbank och makroekonom.

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.



Här hittar du alla krönikor

Annons från Alligator Bioscience
Annons från VECKANS FÖRETAG