”Skolan är på väg åt fel håll – det behövs pengar”

Det är ytterst tveksamt om skolan och dess personal har fått en chans och tillräckliga resurser att klara sitt uppdrag. Det går åt helt fel håll i allt för många kommuner och nu behöver det satsas pengar, skriver Alexandra Stråberg i en krönika.
Skola och elever
Elever och lärare i klassrum, årskurs 1 Foto: Jonas Ekströmer / TT

Vi vet gott och väl att det sätt vi beter oss just nu får konsekvenser för framtiden. Tränar vi för lite så håller inte kroppen lika länge och äter vi dåligt påverkar det både vikt och hjärta. Men ofta ser vi kortsiktigt på saker och ting och förändrar inte beteendet förrän något dåligt verkligen har hänt. En person som haft en hjärtattack och överlever kommer säkerligen att göra en hel del andra val angående mat och motion efteråt, trots att man kanske visste att det tidigare levnadssättet inte var det mest hälsosamma.

Vid en översvämning rensar man avloppsbrunnar och räddar fotoalbum från källaren, men kommunernas klimatanpassningsarbete är inte alltid så pro-aktivt. Vid en akut pandemi tar man beslut som räddar liv, men inga rutiner fanns då vi inte trodde att en pandemi kunde hända.

Alexandra Stråberg skriver om skolan.
Skolan måste få mer uppmärksamhet, anser Alexandra Stråberg.

Vägen ur skolmoraset

När vi har en fråga direkt i knät får den uppmärksamhet och handling. Om den inte är det avvaktar vi. Detta gäller klimatfrågan som för många verkar ligga långt fram, men där tror jag att man behöver titta mer i knät för den ligger redan där. Enligt IPCC rapporten är det nu helt klart (jag väljer att tro att 200 forskare från 65 länder och 14 000 forskningsrapporter inte har fel) att klimatförändringarna och extremvädrets närvaro till fullo beror på människans utsläpp. Översvämningar i Kina och Tyskland, cykloner i Indonesien, torka och bränder i Grekland, Kanada och Kalifornien var inte några överraskande enstaka väderfenomen utan rena rama exempel på att extremväder och klimatförändringar redan är här.

Tuff miljö i skolan

En annan sådan fråga som jag tycker borde få enorm press runt om i vårt vackra land är hur det går för våra barn i skolan. Jag har tittat på statistiken och andelen elever som inte uppnått samtliga kunskapskrav i åk 9 uppgick enligt Skolverket förra året till 27%! Jag skulle vilja sätta minst fyra utropstecken efter den siffran. Tittar vi på enskilda kommuner kan man hitta siffror på uppåt 40%. What? Hur kan detta inte få den enorma uppmärksamheten det förtjänar? Varför pratar vi inte mer om det här? Detta kommer att få stora konsekvenser. Men just det. Det kommer att få stora konsekvenser sen. Inte nu.

Väljarna har för Novus (augusti 2021) fått rangordna de viktigaste politiska frågorna och kommit fram till att sjukvården är viktigast. Sedan lag och ordning, invandring och integration, skola och utbildning på samma plats som miljö och klimat.

Mina reflektioner kring den listan är att ’här och nu’ prioriteras högst och pandemin präglar. Men skolan kommer ju faktiskt på plats 2, 3 och 4. För att precis så är det. Om vi inte ser till att unga får utbildning och kommer ut med godkända betyg nu, betyder det i sin tur en framtida utmaning i termer av ohälsa, otrygghet, arbetslöshet, ekonomisk utsatthet och polarisering. Sen att klimatet kommer först på delad 4:e plats är väl det yttersta exemplet på att det fortsatt är en fråga som uppfattas som att den handlar om ’sen’. Men, men. Tillbaka till skolan.

RENÄSSANS PÅ SVEAVÄGEN

Jag vet hur tufft det är i skolmiljön, även i områden där procenttalen är bättre. Men har vi på allvar gett skolorna och dess personal en chans och resurser nog att klara sitt uppdrag? Har de verkligen fått rätt förutsättningar för att kunna göra sitt jobb och få eleverna igenom högstadiet? Har vi gett dom en rimlig möjlighet att göra detta? Jag ställer mig ytterst tveksam till det. Hur kan vi inte prioritera detta mer? När jag tittar på linjerna i diagrammen över hur det ser ut i kommunerna går alltför många åt helt fel håll. Det behövs uppmärksamhet, det behövs pengar och det behövs nu. Detta är vårt ansvar.

Skolan kräver att vi krokar arm

Samla eder offentliga och privata aktörer för att lösa detta. Kroka arm, sätt er i samma båt, dra åt samma håll, ena er i samma målbild, tänk utanför boxen och se vad som ligger i allas våra knän. Jag bryr mig inte om vilken floskel eller klyscha vi använder bara vi gör något. Nu.

Alexandra Stråberg är chefsekonom på Länsförsäkringar