Krönika
Statens televärk
Tänk en situation där ett större börsbolag genomför ett stort strategiskt förvärv som behöver godkännas av EU-kommissionen och där huvudägaren sedan lobbar mot EU. Inte så konstigt. Mer sällan förekommande, om ens någonsin, är att huvudägarens lobbning går ut på att kommissionen ska säga nej till köpet.
Ska man tro Jan Scherman, tidigare vd för TV4-gruppen, är det precis vad som hänt i fallet Telia, och den lobbande huvudägaren är svenska staten (läs Annelie Östlunds reportage på sidan 26). Näringsminister Ibrahim Baylan (S) dementerar uppgifterna, men bara att misstanken finns illustrerar med all önskvärd tydlighet varför staten inte ska äga bolag på kommersiella marknader där konkurrensen fungerar.
Vill man ha ett ytterligare argument kan man jämföra kursutvecklingen i Telia med konkurrenten Tele 2. Med samma utveckling som Tele 2 har haft sedan finanskrisen skulle Telia i dag ha varit värt runt 175 miljarder kronor mer.
Det finns säkerhetspolitiska skäl för att staten ska vara kvar som ägare i infrastrukturdelen av Telia. Ett separat ”Telia Infrastruktur” skulle också vara en utmärkt placering för de stora pensionsfonderna som i nollräntemiljö behöver hitta avkastning i långsiktiga investeringar med låg risk.
Inte bara Trump
Trump eller Warren – frihandeln är hotad oavsett utgång i presidentvalet, skriver Ulf Jakobsson i veckans makrokrönika.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.