Tänk långsiktigt!

Flera partiledare klagade i valrörelsen på medierna för att för mycket handlade om det politiska ”spelet”, och för lite om sakfrågor. Nu efter valet är ”spelet” precis vad partierna själva ägnar sig åt. Så då kan vi andra gå till sakfrågorna, så kommer partierna kanhända efter. Och på vilket område är politiken som mest intressant? När den möter näringslivet. Så vad händer mellan Apple och Stockholms kommun, när storföretaget vill etablera sig i Stockholms äldsta park?

Stockholms stad bestämde för länge sedan att Kungsträdgården behövde en restaurang. I detaljplanen som gjordes 1982 omformades därför parkbiten mot Hamngatan till kvartersmark. Och restaurang fick staden, nämligen den krog som nu heter TGIF, Thank God it’s Friday.

Tomträtten har Apple köpt, enligt uppgift i tidningen Fastighetsvärlden, för 129 miljoner kronor. Säljare? Stockholms Handelskammare. Och det är inte så konstigt eftersom kammarens ändamål är att främja handel, industri och det övriga näringslivet inom regionen, samt ”företräda dess intressen i förhållande till det allmänna”. Tjong. Där sitter stadens politiker med två starka motparter, SHK och Apple.

Markbiten uppläts med tomträtt på evig tid, dock med möjlighet att säga upp tomträtten efter 60 år.

Apple har ett planförslag. Det innebär att 300 kvadratmeter parkmark ska övergå i kvartersmark och att en träd-rad utmed Hamngatan tas bort. Sveriges äldsta park har ställts till förfogande för ett multinationellt bolag. Borde vi inte vara glada över den främjade handeln?

Nyligen tillbringade jag en helg i Barcelona, en upplevelse jag kontrasterade mot Barcelona i mitten av 80-talet. Den var då en sliten hamnstad. Nu är den Spaniens mest industrialiserade, hummer serveras på den välstädade stranden och varumärkesbyggandet pågår konstant i de tre turistbusslinjerna. Allt är, om ni undrar, bara finfint i Barcelona. Till och med rivandet av den medeltida stadsmuren framställs som en bedrift.

Men nu lever vi i 2018. Varumärken levereras på löpande band från konsultbyråer, men inget slår den äkta varan. Barcelona har legendariskt ont om parker, medan Stockholm lyckats bevara många av sina. Så vad tycker Stockholms stadsträdgårdsmästare Elisabeth Rosenquist Saidac om att den mark som Apple nu disponerar inte längre är park?

Intervjuad (SvD 17/6 2017) sa hon: ”Själva tomträtten är såld till Apple, men det man gör i parken ska ske på parkens villkor. Restaurangen TGIF, som finns där nu, har brett ut sig utanför sin tomträtt.” En tydlig markering från förvaltningens sida.

Politikerna? Läsningen av Trafiknämndens tertialrapport nummer 2, 2018, påminner starkt om en guidad tur i Barcelona. Stockholm håller samman, alla stockholmare har nära till kultur och eget skapande, miljön är giftfri och Stockholm är en världsledande kunskapsnation.

Om Kungsträdgården? Där sägs att man planerar ”upprustning av evenemangsplatsen”.

Ni kanske undrar varför Trafiknämnden yttrar sig om en park? Det är för att Stockholms parker sorterar under Trafikkontoret.

Och ett trafikkontor ska syssla med trafik, varpå det säger sig självt att parker kommer i andra hand. Det kan kännas lite Grönköping, men påminner nog egentligen mest om Fawlty Towers.

I verkligheten har staden planmonopol och laglig rätt att inte driva planarbetet för Apple vidare. Att Apple har förvärvat tomträtten till fastigheten innebär inte att Apple har rätt att utöka sin yta på parkens bekostnad. Det är stadens skyldighet att skydda värdefull parkmark från exploatering.

Allt handlar om siktavstånd. Lönsamhet nu? Lönsamhet på sikt? Så fort ni är klara med spelet, kära politiker, ta itu med Kungsträdgården. I en stad av kvalitet gör man inte kvartersmark av park. Tala om att ni år 2046 tänker säga upp tomträtten. Det är bara 28 år dit, era barn kommer att tacka er. Eller så får vi lägga undan pengar för de konsulter som kommer att behöva rädda varumärket.

Författare och journalist som skriver en krönika i Affärsvärlden var fjärde vecka.

Varumärkesvård

För den som tycker att tidsavstånd är knepiga rekommenderas Robert Hardmans nya bok Queen of the World. Det brittiska kungahuset tillhör dem som märkvärdigt väl har förvaltat sitt varumärke. Ofta för att man lyckats se framåt på både kort och lång sikt, och för att man inte glömmer – utan använder sin historia.