Kan drömåret för depån fortsätta?

PortföljkommentarKrönika

Börsutsikt över dimhavet

Ett par gånger om året gör jag en ordentlig besiktning av den egna portföljen som sedan mynnar ut i en krönika med slutsatser och strategi framåt. I januari blev rubriken Börsutsikt över dimhavet eftersom jag tyckte att börsen var på ganska höga nivåer samtidigt som utsikten var både dimmig och rätt attraktiv på samma gång.

Den drömska liknelsen var inte helt fel. Min portfölj har, peppar peppar, faktiskt gått som en dröm, samtidigt som dimman av marknadsosäkerhet är fortsatt tät. Det senaste halvåret är börsindex (OMXS30) på minus, eller på noll inräknat utdelningar. Mina värdepapper är samtidigt upp +25% och ännu mer om vi exkluderar ganska stora räntebärande inslag.

Dragloken

Här är kortversionen av vad som hänt i några av de bättre innehaven. (Årets kursutveckling inom parentes.)

• Norion (+91%) var mitt klart största innehav redan vid årsskiftet. Efter nära nog en dubbling har jag runt 67-70 kr sålt av en hel del, mest för att få lite balans i portföljen.
• Implantica (+113%) har tokrusat på börsen och jag har sålt av en del runt 70-75 kr.
• Tobii (+50%) är väldigt frustrerande och jag tvivlar alltmer. Men inga förändringar i innehavet ännu.
• Spotify (+57%) har krympt som andel när jag sålt ner mig (senast runt 730 USD) men man måste fascineras av detta superbolag.
• SATS (+38%) Norska gymkedjan är i toppform. Men även här har jag sålt av en del (runt 35 kr).

Sammantaget har jag sålt mer aktier än jag trodde och tänkte i början av året, men de höga börskurserna har varit alltför frestande. Det gäller bland annat Ambea där de sista aktierna åkte ut runt 120 kr.

Nedsnittarna

Men som alltid finns det många innehav som gått dåligt. I flera fall har jag här ökat på innehaven och “snittat ner mig”.

• Cint (-45%) har bytt VD och turn-arounden låter vänta på sig. Bolaget är svårt men jag har fortfarande ganska gott hopp och nu är Cint näst största innehav.
• Adtraction (-9%) är i en krånglig och hatad bransch där Adtractions nischer är särskilt dåliga. Likviditeten är tunn men jag köper mer då och då.
• Synthetic MR (-13%) är ännu ett krångligt bolag med rejäla problem. Inte minst på VD-stolen. Jag håller tummarna för att det snart blir bättre för annars luktar det nyemission.
• Green Landscaping (-18%) är ett nygammalt innehav. Efter flera års bortavaro har jag nyligen återigen köpt in lite grönyte-expertis till portföljen.

Jag nästan hoppas att några av dessa aktier ska falla mer så att jag kan “snitta ner mig” mer och öka innehaven.

Kasst av Acast

Önskan om fallande börskurser är så klart bara rimligt när man tror att bolaget samtidigt bygger värden, som i sinom tid även kommer ägarna till del. Det kräver en sund verksamhet och en sund bolagsstyrning.

Ett innehav där jag tyvärr måste sätta ett frågetecken bakom bolagsstyrningen är Acast. Aktien har gått bra och borde vara en glädjekälla, men i halvårsrapporten framkom att bolagets nyligen genomförda VD-byte kostade 56 Mkr. Efter en rapportpresentation där VD inte var vuxen nog att besvara obekväma frågor så skrev jag ett mejl till bolaget vars huvudsakliga innehåll framgår av faktarutan.

Styrelseordföranden svarade med ett långt och helt substanslöst icke-svar på frågorna. Jag hade hoppats på bättre från ett bolag med tre förmodat aktiva huvudägare: mediekoncernen Bonnier, riskkapitalbolaget Alfvén & Didriksson och Rovio-grundaren Kaj Hed, via family office.

Portföljpajen

Nog om Acast och åter till portföljen i allmänhet. Min aktuella aktiefördelning framgår av pajdiagrammet nedan.

Jag är egentligen inte jättenöjd med fördelningen. De fem största innehaven är samtliga högriskbolag. Tobii och Acast för att jag inte litar på dem. Cint för att det är en turnaround. Och Norion och Implantica för att rekylrisken är stor efter en kursdubbling i ryggen.

TINA-aktier sökes

I allokeringen mellan börsen, obligationer och kassa så kommer jag förmodligen att vilja köpa mer aktier under hösten. Kassan är redan i överkant och jag vill inte köpa obligationer eller räntefonder. Och har man kapital att investera så är det ju TINA som gäller. There Is No Alternative (till börsen).

Men varför TINA? Varför inte obligationer eller räntefonder? Dels därför att jag har så det räcker med den saken och dels därför att halvhög inflation och duvaktiga centralbanker är en dålig kombination. Så jakten på bra TINA-aktier måste fortgå oförtrutet.

TACO eller inte?

En annan fråga är “dimmigheten” i omvärlden. Alltså den extrema turbulens som till stor del kommer från Donald Trumps olika utspel. Det har bara gått ett halvår sedan han blev president och vem vet hur mycket mer turbulens som kan skapas under mandatperiodens återstående 3,5 år?

Jag tror inte heller att teoremet “Trump Always Chickens Out” (TACO) är att räkna med. Dels för att det nog inte stämmer att han alltid kommer att fega ur när det gäller. Och dels för att världen faktiskt är mycket större än så. Inflation och aggression från Ryssland, Iran och Kina är exempel på risker som finns oavsett Trumps relation till kycklingtaco.