Triage eller pelarhelgon

Den svenska strategin för att hantera covid-19 är nästan unik. Många förklarar det med den ”svenska tilliten”. Att vi utan tvång gör det rätta för att vi litar på våra ledare, sägs det. Andra menar tvärtom att svenskar är dåliga på frivillig social distansering.

Den mest extrema formen av (frivillig) social distansering hittar vi redan under senantiken i det då kristna Mellanöstern. Pelarhelgon var asketiska munkar som ansåg att all mänsklig kontakt innebar synd och frestelse. Deras recept för att komma nära Gud var att klättra upp och bosätta sig på toppen av en stor pelare. Det enda mänskliga utbytet var att munken uppe på pelaren (”helgonet”) predikade för människorna nedanför och i gengäld för sina moralkakor kunde hissa upp mat och vatten från fromma kristna.

Mildare varianter av pelarhelgon hittar vi även i nutiden. Alltså aktörer som från en hög position läxar upp vanligt folk för sina syndiga liv. Enda vägen att undvika synd är att undvika alla val som följer av ett normalt liv.

I den andra ändan av skalan från pelarhelgonet hittar vi den vårdpersonal som jobbar med triage. Triage är den fas i vårdkedjan där läkare eller sjuksköterska så att säga sorterar de sjuka utifrån vilken vård de kommer kunna få. På triageavdelningen avgörs vem som kommer till intensivvården och vem som skickas hem utan behandling. I covid-19-krisen är det extremt hårda prioriteringar som görs. Det är därför hundratals svårt sjuka människor nu dör på äldreboenden. I triagen bestämdes att de helt enkelt inte skulle få en sjukhusplats eftersom andra behöver den bättre.

Alla som förstår något om samhällsekonomi och organisationer förstår att triage är en helt nödvändig instans. Men det är ett slags tröstlösa hjälteinsatser som dagligen avkrävs de som arbetar med triage under covid-19. Det är ett hårt och otacksamt arbete som måste göras eftersom alternativet är helt orealistiskt.

Kännetecknande är att man kan hålla isär sina privata känslor och intressen från de ofta svåra val som yrket kräver av en. Det här är dömt att ibland bli fel. Kanske inte för proffsen inom vårdens triage men för oss andra.

Jag kan dock lova att vi på Affärsvärlden tar denna typ av vägval på största allvar. För till skillnad från pelarhelgonen så tror vi inte att man kan fly undan livets realiteter. Vi tror mer på att försöka väga starka intressen mot varandra och alltid vara transparent med dessa val. Ett exempel på det är intervjun med Creades. VD John Hedberg är en privat vän som här får positiv press. Det är inget plus för vår trovärdighet. Å andra sidan anser vi att det är en story som har högt allmänintresse. Det är ju anmärkningsvärt att Sverige trots ett skattetryck i världstoppen inte har en offentlig sektor som själv klarar att handla in skyddsmaterial.

En annan avvägning mellan olika intressen är att vi på redaktionen äger aktier. Dessa redovisas på nätet under fliken Om Affärsvärlden/Redaktionen. Kolla in det. Och då om inte förr märker ni att vi har en ny hemsida. Och en ny design på papperstidningen, på tal om det. Och en ny utgivningsdag (varje måndag).

Vi har en lång lista med framtida förbättringar, stora och små. Hör gärna av er med era synpunkter så här långt.