Världsupptäckaren som föll i onåd

Den lilla staden Cogoleto strax väster om Genua på den liguriska kusten i nordvästra Italien är berömd för en enda sak. Det var här som Christofer Columbus föddes. I alla fall kanske.

På ett litet torg framför kommunhuset står han staty, och på en parallellgata till strandpromenaden utmärker en skylt från 1888 hans födelsehus för turisterna.

Cristoforo Colombo (på spanska Cristóbal Colón) föddes någon gång mellan den 26 augusti och 31 oktober 1451. Hans far Dominico Columbo var ullvävare och flyttade mellan olika städer längs den liguriska kusten.

Vid 14 års ålder bytte Christofer skolbänken mot skeppsdäcket. Det påstås att han som skeppspojke deltog i sjö­resor inte bara på Medelhavet, utan även till England, Portugal, Guineakusten och så långt norrut som till Island. Vid 40 års ålder hade han seglat på världens alla då kända hav. Han fick tjänst som befälhavare över de genovesiska galärerna i kriget mellan Genua och Venedig, och han ledde en expedition mot barbareskstaternas fribytare.

1477 flyttade han till Lissabon och försörjde sig och sin familj genom att färglägga planscher i böcker och att göra kartblad och jordglober. En astronom och läkare vid namn Toscanelli hade föreslagit att man skulle kunna finna sjövägen till Indien genom att segla västerut. Columbus tyckte detta var en god idé, och försökte få kungen av Portugal intresserad. Denne stal idén i sin tur och skickade i smyg ut ett par skepp, men när de råkade ut för en storm och kom tillbaka insåg Columbus att han blivit lurad och lämnade Portugal.

1485 reste han till Spanien och försökte få kungaparet Ferdinand och Isabella intresserade av projektet. Columbus hade med kartor beräknat sträckan från Europas västligaste ände till Palestina, och sedan med hjälp av reseberättelser avståndet därifrån till Kina och Japan. Så hade han dragit summan av sträckorna från jordens beräknade omkrets och därigenom uppskattat avståndet mellan Europa och Japan till på sin höjd någon veckas seglats.

– Nej, svarade kungaparets rådgivare och hävdade att Columbus uppskattningar var alldeles för optimistiska. Han hade använt ett på tok för litet mått på jordens omkrets och överskattat Europas och Asiens storlekar. Det var alldeles för långt över havet till Japan för att ett skepp skulle kunna ta sig dit utan att bunkra på vägen. Projektet var ogenomförbart.

Förresten hade spanska kungahuset nog med att driva ut morerna från Andalusien. Inte heller England eller Frankrike ville stödja Columbus projekt.

Men åren gick, och våren 1492 föll Granada, det sista moriska fästet. Columbus begav sig till Alhambra, dit Ferdinand och Isabella hade flyttat, och upprepade sitt anbud. Denna gång accepterades förslaget av kungaparet. Men när Columbus lade fram sina krav – att bli amiral och vicekung över alla nya länder han hittade på vägen och få tio procent av eventuella inkomster – sade kungen blankt nej. Columbus ilsknade till och begav sig därifrån.

Nu veknade drottning Isabella. Columbus återkallades, och man gick med på alla hans krav vid ett fördrag som går under namnet ”Kapitulationen vid Santa Fe”.

Columbus avseglade den 3 augusti 1492 med skeppen Santa Maria, Pinta och Nina. Den 11 oktober siktade man för första gå­ngen land, vad som nu är Bahamas, Därefter fortsatte man och undersökte ön Hispaniola. Här gick Santa Maria på grund och måste överges. Av skeppsvirket byggde sjömännen ett fort, och 39 man lämnades medan Columbus återvände med Pinta och Nina till Spanien.

I Barcelona blev han mottagen med pompa och ståt av kungaparet och jublande folkmassor. Det beslutades på stående fot att omedelbart utrusta en ny expedition. Nu ledde Columbus en flotta om 17 fartyg med 1?200 man, hästar och utsäde, med syfte att upprätta en permanent spansk koloni.

När Columbus kom tillbaka till Hispaniola visade det sig emellertid att urbefolkningen hade bränt det spanska fortet och dödat alla spanjorerna. De spanska trupperna inledde omedelbart vedergällningsaktioner och förslavade befolkningen.

Spanjorerna grundade staden Santo Domingo i vad son nu är Dominikanska republiken, och kontakt hölls med moderlandet genom månatlig postgång.

Columbus hårda regim ifrågasattes alltmer av hans officerare – kanske för att de spanska adelsmännen hade svårt att underställa sig en utländsk uppkomling – och under hans tredje resa arresterades han och fördes hem till Spanien slagen i järn. Han befriades av drottning Isabella, men fråntogs alla sina titlar och befogenheter.

Under sin fjärde resa blev han strandsatt på Jamaica. När urinvånarna blev hotfulla skrämde han dem till lydnad genom att leka mäktig trollkarl och tillfälligt stoppa månen från att skina. Som sjöman hade han naturligtvis en astronomisk kalender med sig, och tack vare den visste han när en månförmörkelse skulle inträffa.

Detta trick har återberättats i mängder av äventyrsböcker och tecknade serier, inte minst i Tintin.

1506 avled Columbus i Valladolid i Spanien.