Myten om Prags lerrobot

KRÖNIKA. En judisk lergubbe var världslitteraturens första artificiella organism och en tidig varning om farorna med konstgjort liv.

Det berättas i Prag att under den excentriske kejsar Rudolf den andres tid, närmare bestämt år 1580, framträdde en skräckinjagande gestalt på stadens gator. Det var en Golem, en varelse skapad av lera från floden Vltavas strand av en berömd rabbin vid namn Juda Löw ben Bezulel. Han levde mellan 1530 och 1609, och var alltså samtida med Tycho Brahe och Johannes Kepler.

Men låt oss ta berättelsen från början. Vid den här tiden levde många tusen judar i Prags ghetto. De var förbjudna att syssla med hantverk eller att äga jord, och fick därför ägna sig åt sådant som ansågs vara ovärdigt för kristna, däribland pengautlåning. Nu visade det sig att denna syssla kunde bli mycket inkomstbringande, vilket väckte ont blod hos fattiga kristna.

En av pengautlånarna i Prag hette Reb Eliezer Polner. Han hade lånat ut pengar till en slarver till adelsman vid namn Jan Bratislavski, vilken omedelbart spenderat alltsammans på vällustigt leverne, spel och dobbel. När Bratislavski nekades att få låna ytterligare pengar blev han rasande. Han svor på att hämnas och tänkte ut en djävulsk plan.

Han lät spärra in sin egen dotter i källaren, och påstod därefter att Reb Eliezer hade mördat flickan för att stryka hennes blod på sina dörrposter under den judiska påsken. Så mutade han två vittnen att påstå att de sett bankiren begå det rysliga brottet.

Reb Eliezer arresterades och ställdes inför rätta. Att han skulle bli fälld och dömd till döden var självklart. Nu var goda råd dyra, och man sökte råd hos rabbinen. Han beslöt sig för att skapa en Golem.

På natten gick rabbi Löw ned till floden Vltavas strand. Där grävde han upp lera som han formade till en människokropp. Så skrev rabbinen Guds hemliga namn på en liten sten som han tryckte in i pannan på lergestalten.

Nu fick gestalten liv. Den hade blivit en Golem, en tjänare, och den reste sig upp och väntade på befallningar från rabbinen.

– Leta reda på den försvunna flickan och för henne till domstolen, sa rabbinen. Golem bugade sig och gick.

Nästa dag när domaren skulle börja förhandlingarna fördes flickan, till allas förvåning in i rättssalen.

– Var har du varit, lilla flicka? frågade domaren.

– Jag har suttit inspärrad i källaren i min fars hus, svarade flickan.

– Vem låste in dig där?

– Det gjorde de där båda, sa flickan och pekade på de två vittnena som intygat att de sett henne mördas.

Vittnena erkände då att de handlat på order av flickans far. Nu blev Bratislavski häktad medan den gamle bankiren återfick friheten.

Därefter tjänstgjorde Golem i den synagoga i Prag som kallas Staronova, den gamla-nya synagogan. Den hade byggts på 1300-talet, och den har fått sitt namn eftersom den påstås vara byggd på grunden av en ännu äldre.

Golem städade och hjälpte till med allehanda sysslor alla dagar i veckan utom under sabbaten. Då klättrade han upp på synagogans vind, rabbinen tog ut stenen med Guds namn från Golems panna, varvid Golem åter förvandlades till livlös lera. När sabbaten var över satte rabbinen tillbaka stenen, och Golem fick liv igen.

Golem var stor och kraftig, och han växte och blev starkare för varje dag. Men han kunde inte tala. Ingen visste vad Golem egentligen tänkte eller kände inne i sin lerkropp. Ingen visste att Golem hade börjat hata människorna för att han upptäckt att han aldrig kunde bli som de.

En sabbat glömde rabbinen bort att ta ut stenen ur Golems panna innan han började gudstjänsten. När han läst några böner inför församlingen hörde man ett förfärligt liv och folk som skrek ute på gatan. Alla rusade ut för att se vad som pågick.

Det var Golem som blivit galen och nu löpte amok. Han fäktade med armarna och slog sönder allt han kom åt där han gick fram. Rabbinen skyndade till och lyckades få Golem under kontroll. Han fick Golem att åter klättra upp på synagogans vind. Där uppe tog han för sista gången ut stenen och förstörde den.

Det sägs att resterna av Golem fortfarande finns där uppe under synagogans tak. Leran har sedan länge vittrat ner till ett fint stoft, men det påstås att man ännu kan urskilja konturerna av en stor kropp på vindsgolvet.

Berättelsen om Prags Golem har tagits upp av en mängd författare och dramatiker, däribland Isaac Bashevis Singer (Nobelpriset i litteratur 1978) och Eli Wiesel (fredspriset 1986). Berättelsen anses också ligga till grund för Mary Shelleys berömda roman om Frankenstein och hans monster.

Golem har blivit opera, han var med i tv-serien Arkiv X och i en rad romaner som under det senaste decenniet kommit ut i USA. Kanske har det moderna intresset att göra med debatten om kloning och bioteknikens möjligheter att syntetiskt skapa nya organismer.

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.



OBS: Ursprungsversionen av denna artikel publicerades på en äldre version av www.affarsvarlden.se. I april 2020 migrerades denna och tusentals andra artiklar över till Affärsvärldens nya sajt från en äldre sajt. I vissa fall har inte alla delar av vissa artiklar följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla viss formatering, tabeller eller rutor med tilläggsinfo. Om du märker att artikeln verkar sakna information får du gärna mejla till webbredaktion@affarsvarlden.se.