På spaning efter sanning

Inte lätt, eller hur? Det pratades om fler poliser och kömiljarder och sänkta jobbtrösklar för invandrare. Men det var väl alla för, så vad tjafsade de om?

Också den som letade efter en djuplodande värderingsdiskussion fick mager utdelning. Inte konstigt, de statsbärande partierna har ju länge rört sig mot mitten. M omfamnar välfärdsstaten, S bejakar marknadsekonomin och lag och ordning. Värderingsspektrumet har faktiskt blivit så smalt, att när SD mumlade om att anpassa abortlagstiftningen till medicinsk utveckling och europeisk normalstandard, skälldes de ut för att vara svårt reaktionära kvinnohatare.

Jag som är tillräckligt gammal för att ha bevittnat bataljerna på 1970- och 80-talen, minns en helt annan ideologisk laddning. Individen versus staten? Höga eller låga skatter? Vård eller straff? Betyg i skolan som drivkraft?

De värderingsmässiga och sakpolitiska skillnaderna var, på gott och ont, betydande.

Verklighetsbilderna, däremot, var mindre spretiga än i dag. Samhället var ju – återigen på gott och ont – mer homogent. Bostadsområden och skolor var mindre segregerade. Och medielandskapet såg radikalt annorlunda ut, med få och enkelriktade avsändare. Dagens interaktiva och kalejdoskopiska tsunami av information och åsikter är ett nytt universum.

Säkert bidrog även den allmänna värnplikten, där pojkar från olika samhällslager sammanfördes, till sammansmältning av verklighetsbilder.

Jämför med dagens Sverige, där kompassnålen snurrar hej vilt när vi försöker oss på omvärldsorientering.

Brottsligheten ökar, säger Tino Sanandaji. Nej, den minskar, säger Jerzy Sarnecki. Kvinnor är lönediskriminerade, säger feministerna. Nej, de har andra livsstils- och yrkespreferenser än män, säger David Eberhard och Jordan Peterson. Sveriges ekonomi går som tåget, säger vissa bedömare. Nej, vi har byggt upp ett livsfarligt privat skuldberg och tillväxten per capita är historiskt låg, varnar vissa ekonomer. Ni behöver inte vara rädda, säger Henrik Schyffert, medan den uppmätta otryggheten och pessimismen stiger dramatiskt.

Inte undra på att värderingsdiskussionen är så futtig. Vi kan ju inte ens enas om basfakta.

På senare år har dessutom en ny kraft trätt in på arenan, vilken ytterligare försvårar traditionellt idéutbyte: identitetspolitiken. Innan dina åsikter och filosofiska utgångspunkter prövas, ska din hudfärg och ditt kön och din sexualitet, med mera, läggas under lupp.

Vissa menar också – här går forskningsrönen isär – att vi genom så kallade filterbubblor fjärmar oss från varandras verklighetsbilder. De algoritmer som styr flödena i våra sociala medier medverkar till medhårsstrykande bekräftelse av redan intagna positioner i stället för tankeproduktiva nya perspektiv. Och eftersom vi människor av födsel och ohejdad vana är tribalister, gör vi snabbt perfekta fiender, halmgubbar, av varandra.

Min upplevelse – och jag vet att många delar den – är att den här blodiga kampen om verklighetstolkning behöver motkrafter. Ett möjligen heroiskt men i grunden feltänkt försök att etablera grundfakta, var några centrala redaktioners experiment med faktakoll på domänen faktiskt.se.

Att statliga pengar var inblandade genom Vinnova, skapade frågor om oberoendet. Och det var nästan lite gulligt att se hur medverkande redaktioner som DN och SR inte begrep hur mitt i åsiktskorridoren de befann sig.

Den kontroversielle M-politikern Hanif Bali näpstes för att han kallade asylpolitiken ”abnorm”. Medan statsministern kom undan med rekordartad fake news: att hävda att vår asylpolitik ligger på ”EU:s miniminivå” – fast den ligger på max.

Men ambitionen var rätt. Det demokratiska samtalet behöver en stadigare och bredare plattform. Hur ska vi kunna testa våra värderingar i uppriktiga samtal om vi inte kan enas om att den där spaden nog är en spade?

Det har tjatats mycket om värdegrund under senare år.

Jag längtar efter en kunskapsgrund.

Livsregler

Jag har redan nämnt identitetspolitikens svurne fiende, den intellektuelle världsstjärnan Jordan Peterson, och tänker göra det en gång till. I boken 12 Rules for Life lyder den nionde regeln: ”Assume that the Person You’re Listening to Might Know Something You Don’t.” (Utgå ifrån att personen du lyssnar på kanske vet något du inte vet).

En bra regel, tycker jag!