Krönika Grön omställning
Sandström: Dambergs gröna skygglappar i Almedalen
Under Almedalsveckan har den så kallade gröna omställningen i vanlig ordning fått stor uppmärksamhet. Tongångarna är dock en smula nedtonade, åtminstone jämfört med hallelujah-åren 2022 och 2023.
Förra året hade det börjat knaka i Northvolts mediabild. Ett par månader senare påbörjades kollapsen.
Några tecken till fördjupade lärdomar kring den gröna omställningens systemfel går inte att skönja i Visby.
Damberg kör huvudet i sanden
Under ett seminarium hos Svenskt Näringsliv resonerade socialdemokraternas ekonomiskpolitiska talesperson Mikael Damberg kring hur “AB Sverige” skulle få fart på tillväxten.
Han påtalade att detta svenska AB inte ska välja ett antal bolag att satsa på utan istället bör investera i ett antal viktiga teknologier.
Som vanligt låter den industripolitiska retoriken fantastisk.
Och som vanligt tål den inte en närmare granskning.
Teknologi eller företag?
Försöket att tala om teknologier istället för företag handlar om att fortsätta på inslagen kurs men gardera sig för kritik knuten till de senaste årens företagshaverier.
De gröna krascherna är dock en direkt funktion av att Sverige och Europa på politisk väg har valt ett antal teknologier. Dessutom har det gjorts på ett sådant sätt att utveckling inte främjas.
Vätgas – drömmar i kras
I EU:s gröna giv pekades vätgas ut som en särskilt viktig teknologi för att åstadkomma hållbar utveckling.
Konkurserna och nedläggningarna runt vätgas har avlöst varandra det senaste året, och av allt att döma fortsätter det med nya katastrofer nästan varje vecka.
Trots tiotals miljarder i stöd väljer tyska ståltillverkare som ArcelorMittal att låta vätgasprojekten gå upp i rök.
Batteri-haveri
Northvolt var förvisso den största, men långt ifrån den första eller sista batterikraschen. Gävlebaserade Nilar gick i konkurs november 2023 och det finns en hel del andra exempel i Europa.
Vindens blåsning
Vindkraftens ekonomiska moras har fortsatt och under våren har även branschens aktörer börjat tala om lönsamhetsproblemen. Men våren 2024 kände man inte igen sig i Afv:s analyser av förlusterna i sektorn.
Antalet timmar med negativa elpriser har ökat med en faktor 27 2022-2024. Värst är situationen i SE1 och SE2 där den absoluta majoriteten av vindkraften är belägen. När resultaten sammanställs för 2024 kommer det med största sannolikhet att se ännu värre ut än 2023.
Ännu ett exempel på hur politikerna i Sverige och Europa valt en specifik teknologi för elproduktion. Resultatet sedan 2008 är tydligt: ekonomiskt haveri, kronisk effektbrist och att Sverige inte gör bruk av den växande elproduktionen.
AB Sverige finns inte
Vari består då systemfelen som leder till dessa mönster av gröna bubblor?
Liknelsen mellan Sverige och ett aktiebolag låter spänstig och dynamisk, men i praktiken haltar den.
På nationell nivå sker inte urval av teknologier på kommersiella eller ens samhällsekonomiska grunder.
Urvalet sker på politisk väg, en väg som är väsentligt annorlunda och förknippad med åtminstone tre dilemman.
1. Medial och politisk logik
Vätgas har pekats ut som hållbarhetens “rockstjärna“.
Det skapas positiv publicitet, det görs invigningar och allting låter fantastiskt bra.
När politiker ställer fram pengar så görs det med hänsyn till den mediala och politiska logiken snarare än de tekniska och ekonomiska realiteterna. Resultatet blir felallokeringar.
2. Särintressen påverkar
Det är dessutom långt ifrån alltid den mest lämpade aktören får tillgång till politikens syltburkar. Selektionen av företag sker också på politisk väg via lobbyister och uppvaktande av politiker.
Är det en slump att 83% av Riksgäldens kreditgarantier hamnat hos Vargas-kontrollerade bolag?
Är det en slump att flera av Mikael Dambergs tidigare partikollegor såsom de före detta ministrarna Ibrahim Baylan och Anders Sundström har ekonomiska intressen i Vargasbolagen? När Sundström förordade statligt stöd till Northvolt hösten 2024 blev det svårt att inte se det som en partsinlaga.
3. “Picking winners” vs “Creating losers”
En vanlig invändning mot industripolitik handlar om att staten inte kan välja ut framtidens företag, eller ens teknologier.
En mer ovanlig synpunkt är att den gröna omställningen utformats så att det skapas urusla företag utan bärkraft.
Problemet kanske inte är “picking winners” utan “creating losers“.
Alla bidrag och kreditgarantier på svensk och europeisk nivå medför att inkompetens och vårdslöshet får löpa amok. Resultatet blir ekonomiska och miljömässiga tragedier.
Ingen risk är för stor när någon annan betalar, och ingen nota är för stor när den skickas vidare till Stockholm, Bryssel och ett antal stackars norrländska kommuner vars skuldsättning skjuter i höjden.
Alla sjöng hallelujah
Det var under Stefan Löfvens och Dambergs tid vid makten 2018-2022 som Northvoltbubblan blåstes.
“Ett bevis på att vi är ledande i den globala omställningen”, sa Damberg.
”Framtiden är i Skellefteå”, sa Löfven.
Annie Lööf (c) skrev på X 2020 om “gröna innovativa samarbeten med Northvolt”
Och EU-kommissionären Maroš Šefčovič kallade bolaget för “Europas framtid inom grön industri”.
Gröna skygglappar
Nu låtsas den politiska klassen i Almedalen att Northvolt – den största företagskraschen sedan Kreuger – aldrig har ägt rum.
Och fortsätter med samma politik, om än med en liten retorisk modifiering.
Arbetet med att granska den gröna omställningens systemfel måste därför fortsätta.
Läs mer:
Särintressen i alla länder – förena er!
Politisk kapitalism är ett grön-blå-rött systemfel
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
