Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

Den allvarsamma leken

2018-09-19 18:00

Volvo Cars har skjutit sin notering på framtiden. Det gör inte ägaren Li Shufu någonting.

"Geely skjuter upp börsnoteringen av Volvo Cars på grund av oro för det svenska bolagets värdering, mot bakgrund av det globala handelskriget."

Så inleddes en artikel i den brittiska affärstidningen Financial Times i förra veckan, där biltillverkaren Volvo Cars vd Håkan Samuelsson meddelade att en börsintroduktion fortfarande var ett realistiskt alternativ, men att det för tillfället var dålig tajming.

Beskedet väckte förvåning. Bara veckor tidigare gick det att läsa i såväl svenska som utländska tidningar att en börsintroduktion av Volvo Cars skulle äga rum före årsskiftet.

Spekulationerna om en notering tog fart i december 2015 när vd Håkan Samuelsson, även då till Financial Times, sa att han inte uteslöt att företaget emitterade en företagsobligation (något Volvo Cars mycket riktigt gjorde ett halvår senare) och att bolaget framöver skulle skötas som om det vore börsnoterat. De flesta tolkade det som att en notering var nära förestående.

När Volvo Cars ett år senare tog in 5 miljarder kronor via preferensaktier, sålda till pensionsbolagen AMF, Första AP-fonden och Folksam, tog spekulationerna ytterligare fart. Inte minst sedan det framkommit att Första AP-fonden bara har rätt att investera i onoterade instrument om en börsintroduktion görs inom ett år.

Villkoren i obligationen pekade också i riktning mot en börsnotering inom en inte alltför avlägsen framtid. Utdelningen de första tre åren skulle vara 250 kronor. Efter 36 månader skulle ersättningen höjas kraftigt, från 250 till 750 kronor. Ett incitament för Volvo Cars att, inom tre år, göra verklighet av noteringsplanerna. Preferensaktierna skulle då också kunna omvandlas till stamaktier.

Sedan lånen togs och preferensaktierna emitterades har Volvo vuxit kraftigt.

Omsättningen ökade från 180 miljarder år 2016 till 210 miljarder kronor år 2017. Rörelseresultatet gick från 11 till 14 miljarder och antalet sålda bilar närmar sig 600 000. Rörelsemarginalen har gått från under 2 procent till nästan 7 procent på tre år. Under det här året har tillväxten fortsatt.

Det är inte alls omöjligt att Volvo år 2019 säljer mer än dubbelt så många bilar som under krisåret 2009, tio år tidigare.

Volvo investerar kraftigt i nya verksamheter. Den nya 90-serien har rullats ut, koncernen samarbetar med nättaxi­giganten Uber för att utveckla nästa generations autonom­a bilar och har bildat ett samriskbolag med bilsäkerhetsföretaget Autoliv för att utveckla mjukvara.

Volvo har också investerat 6 miljarder kronor i en fabrik i Kina för att producera Polestar, sidomärket som Volvo gärna ser som en Tesla-konkurrent, och är också tillsammans med Geely ägare till Lynk, som tillverkar smarta bilar.

Allt detta kräver förstås pengar. Men varför svenska pengar?

Dessförinnan hade Volvo finansierats med lån från kinesiska banker, bland annat China Development Bank. Pengarna från de svenska pensionsbolagen är småpotatis i sammanhanget.

Effekten av preferensaktierna synes således främst ha varit att driva på noterings­processe­n.

Men medan Volvo Cars ledning drivit på, rådgivare anlitats, investerarmöten hållits och preferensaktier emitterats har man från ägarhåll vidhållit att Volvo Cars är mycket lönsamt och att det inte brådskar med börsnotering. Den sker, någon gång i framtiden, om det skulle behövas, är budskapet.

När processen i våras sattes igång på allvar, var det med en värdering som syntes sakna förankring i verkligheten. I mitten av augusti uppgav FT att den tilltänkta nivån låg på 30 miljarder dollar, motsvarande 260 miljarder kronor. Det var nästan dubbelt så mycket som institutionella investerare var beredda att betala. Dessa värderade, enligt samma tidning, Volvo Cars till mellan 12 och 18 miljarder dollar.

Nu skjuts noteringen fram. Och Samuelsson hänvisar till handelskrig.

Vad blir då resultatet?

Volvo har lånat pengar förhållandevis billigt. En utdelning på 250 kronor per aktie i utdelning ger 2,5 procents ränta. Plus att Volvo Cars har rätt att lösa in preferensaktierna till 112,5 procent av nominellt värde. Det vore inte förvånande om Volvo gör allvar av den möjligheten.

Samtidigt sitter Geelys grundare Li Shufu kvar som 100-procentig ägare till Volvo Cars. Ett bygge som sannolikt måste bli mycket större innan han släpper greppet om det. Vd Håkan Samuelsson har nyligen förlängt kontraktet två år till år 2022. Frågan är om det räcker för att hinna ta Volvo Cars till börsen.

Lotta Dinkelspiel

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom

Bostad & fastighet