Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

Djävulens advokat

2019-12-04 18:00

Rudy Giuliani måste vara advokaten från helvetet. Riksrättsförhören i Washington D.C. har fått Donald Trumps personliga fixare, före detta borgmästaren i New York, att framstå som ännu mer omdömeslös än presidenten själv.

Världsrekord.

Trump är malign så det räcker. Skadan han gjort, särskilt i amerikansk utrikespolitik, går inte att göra ogjord. Men till skillnad från en karaktär som Giuliani är han förutsägbar i sin okunnighet och självcentrering.

Om Trump inte vet var Ukraina, Jemen eller Afghanistan ligger och inte bryr sig, så begränsas ju den potentiella skadan. Han har skapat en ny diplomatisk världsordning med två olika spår. Professionella tjänstemän – och i ännu högre grad kvinnor, att döma av Marie Yovanovitchs och Fiona Hills briljanta vittnesmål i kongressen – kämpar för att hålla frihetens och formalians fana högt, i nationens intresse. Samtidigt opererar Team Trump utifrån den surrealistiska principen att presidenten bara är intresserad av smicker.

I varenda huvudstad har man fattat galoppen, särskilt de som styrs av mördare och tjuvar. Hjälp Trump att bli omvald, beröm hans hotell, golfbanor och Miss Universum-tävlingar. Check på denna alternativa verklighet – sedan får du som du vill i den riktiga världen.

Att rollfigurerna Giuliani, Pompeo och Mulvaney lallar med i föreställningen kommer inte som någon överraskning för den som kan sin Shakespeare. Mera förvånande är att 63 miljoner amerikaner som röstade på Trump står fast vid sitt val oavsett vad som kommer upp i ljuset – och att samma sektliknande ledarlojalitet går igen världen över.

Putin, Netanyahu, Bolsonaro, Orbán, Erdoðan, Duterte … I Sverige ligger vi lite efter vad gäller ledarkult, men inte i fråga om missnöje med etablissemanget. Stefan Löfven personifierar den hånade, handfallna mittfåran, lika svarslös om klimatkrisen som inför växande klyftor och gängskjutningar i förorten. Allt som engagerar folk.

Högljudda kritiker av tingens otillfredsställande tillstånd har lojala följare. Kejsaren utan kläder saknar vänner. Valresultat och opinionssiffror blir därefter. I likhet med så många andra länder får Sverige en svag och vag regering.

Centrifugalkrafterna har många orsaker. Sociala förändringar som löser upp det gamla klassröstandet. Utmaningar som saknar perfekta lösningar. Algoritmer som belönar starka och negativa känslor, utan filter av redaktörer eller ansvariga utgivare.

I stället för juridiska ombud typ Rudy Giuliani skulle den gamla politiska ordningen behöva en riktig djävulens advokat. I Sverige kunde denne enkelt ställa några motfrågor till arga väljare:

Vilken nivå av konfiskatoriska skatter hade krävts för att förhindra klyftorna i spåren av globalisering och teknikskiften?

Vilka materiella uppoffringar hade behövts för att tackla klimatproblemet i tid?

Vilka politiska signaler hade stoppat flyktingvågen till Europa, och hur hade vi känt inför dem?

Vilken nivå av polisiära befogenheter och resurser hade hindrat ökningen av skjutningar och sprängningar?

Vilka handelshinder hade fordrats för att behålla enkla industrijobb, och vad hade de kostat i välfärd och pensioner?

Hur mycket nationalsång, svenskundervisning, politiskt orkestrerad integration krävs för att hålla ihop nationen i en kulturellt och ekonomiskt gränslös värld? Kinas approach till uigurerna är kanske inget föredöme.

Så länge ingen vågar ställa sådana kontrollfrågor har demokratin ett problem. Den är som bekant sämst av alla tänkbara styrelseformer – om vi bortser från de andra.

Författare och kolumnist som medverkar i Affärsvärlden med en krönika var fjärde vecka.

Niklas Ekdal

Fler krönikor av Niklas Ekdal

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom

Bostad & fastighet