Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

Stadens outforskade triumf

2019-06-12 18:00

Lika bra att bekänna det på en gång. Jag är en hängiven stadsmänniska som aldrig lockats av radhus i förorten. Trycket från omgivningen har funnits. Tänk vad härligt att kunna släppa ut barnen på gården! Jag höll emot och släpade mig med till närmaste lekpark. Och njöt för fullt av promenadavstånd till vart jag än ville ta mig.

Innerstad och förort må vara ett hett tema i storstäderna. Än mer känslor väcker frågan om stad och land. Med all rätt. Vi behöver en klok och nyanserad diskussion om hur hela vårt avlånga land ska utvecklas. Landsbygden behöver en vision lika mycket som staden. Med detta sagt är urbanisering en av vår tids stora megatrender.

Varför väljer vi att bosätta oss i städer? Staplade tätt inpå varandra, långt från öppna landskap nära havet?

Jag söker svaret hos nationalekonomen och Harvardprofessorn Edward Glaeser. Uppvuxen i New York, som son till en arkitekt och en ekonom, har Glaser ägnat sin yrkesgärning åt att förstå staden. Han inleder sin bok Stadens t riumf med att ställa frågan: Varför staden, när hela mänskligheten skulle få plats i Texas?

Svaret stavas kort: närheten. Att städer varit den självklara mötesplatsen för handel är förstås en grundläggande förklaring till varför de uppkommit. För att en vara skulle byta ägare behövde människor mötas, komma nära varandra. Men möjligheterna till snabba, enkla och billiga transporter över långa sträckor har aldrig varit så bra som i dag. All information kan blixtsnabbt skickas över nätet. Så handel behöver inte samma närhet. Ändå väljer allt fler staden.

Förklaringen ligger i allt det andra som närhet ger oss. Idéer, kulturliv, innovationer. Som de flockdjur vi är gillar vi helt enkelt att arbeta och ha roligt tillsammans. Urbanitet betyder också tolerans – i staden kan man vara främling men ändå en i gänget.

Stadens t riumf är inte bara en hyllning till staden. Den lyfter också flera frågor som den moderna stadsplaneringen tampas med. Hur utvecklar vi hållbara städer, såväl ekologiskt som socialt? Att närheten minskar behovet av motorburna transporter är visserligen ett starkt klimatargument för staden. Men mycket kan gå fel när nya stadsdelar byggs. Är förskolan inte rätt dimensionerad och den välsorterade matbutiken tillräckligt nära sitter den stressade småbarnsför­äldern ändå i sin bil genom staden.

När det svenska forskningsrådet Formas häromåret kartlade forskningen på samhällsbyggnadsområdet såg man att de sociala aspekterna av hållbarhet är relativt obeforskade. Man pekar på stora behov av forskning om den snabba urbaniseringen och hur förtätningen av städer hanteras. Storstäder vittnar om ökande segregation och därför ligger frågan om ekonomiskt svagare samhällsgruppers boende högt på listan. Den stora frågan är hur vi skapar inkluderande, demokratiska och trygga samhällen.

Man kanske kan trösta sig med att i Glaesers USA är dessa utmaningar betydligt större. Segregationen, kriminaliteten, de sociala spänningarna. Men större är också forskningen på området, och det kan vi dra lärdom av. Flera stora amerikanska universitet har en tradition av nära samverkan mellan forskning och praktik. Det finns mycket att inspireras av, och med tanke på vår fina tillgång till stora registerdatabaser har forskningen i Sverige fantastiska möjligheter att göra nytta för kommuner och städer som vi utvecklas kunskapsbaserat.

För mig är det svårt att förstå dessa förskoleköer som beror på oväntat många barn. Första signalen om att en ny kommuninvånare är på gång brukar komma drygt två år före förskoledebut, hos mödravården. Alla historiska data om flyttströmmar och föräldrars socioekonomiska bakgrund ger ett utmärkt underlag för att prognostisera vilken stadsdel familjen så småningom bor i. Det går inte ens att skylla på nya stadsdelar. Studerar vi boendeunderlaget i de nyligen byggda kan vi nog räkna ut de nya också.

Arkitekturhistorikern Rasmus Waern ger i sitt förord till Stadens t riumf en känga till kommunpolitiker som kår. Stadsbyggnad är en långsam process och lämpar sig särskilt dåligt för politiska utspel. Trots detta finns det enligt honom ingen nedre gräns för kommunpolitikers inflytande över planering och byggande.

Jag håller med. Låt kunskapen styra, långsiktigt.

Fristående rådgivare och docent i nationalekonomi med lång erfarenhet av forskning och ledarskap i offentlig sektor.

fem bjurholm är fler …

Sveriges minsta kommun heter Bjurholm i Västerbotten med sina 2 450 invånare (2018). Det motsvarar 1,9 personer per kvadratkilometer, medan alla drygt 960 000 stockholmare fick samsas 5 140 personer per samma yta. Mellan åren 2017 och 2018 minskade Bjurholm med en person. Stockholm växte med drygt fem Bjurholm: 12 393 personer.

Laura Hartman

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom