”År innan vi måste bli riktigt oroliga”

Tre år präglade av kraftig konjunkturnedgång: ett BNP-fall på mer än 10 pro-cent, halverade huspriser och en arbetslöshet som når 12,5 procent. Nej, där är vi inte riktigt, åtminstone inte än. Ovan nämnda scenario beskriver i stället det stresstest som Europeiska bankmyndigheten, EBA, lät de svenska bankerna gå igenom 2018. Resultatet blev godkänt.

”Det är antaganden som är värre än Lehman (situationen efter Lehman-kraschen, reds anm) och nu har vi en sådan potentiell situation i praktiken som vi ska hantera”, säger Johan Torgeby, vd i svenska storbanken SEB, under ett direktsänt webbinar arrangerat av SNS.

”Det är en allvarlig realekonomisk kris, men än så länge ingen finansiell kris. Beroende på hur vi agerar – bankerna, Finansinspektionen, Riksbanken och inte minst finanspolitiken – det avgör om den här realekonomiska krisen blir en finansiell kris”, säger Erik Thedéen, Finansinspektionens generaldirektör som också medverkar.

Alla tycks dock vara eniga om att tillståndet för det svenska banksystemet är betydligt bättre nu än vad det var när finanskrisen slog till 2008.

”Vi har väldigt goda buffertar i hela banksystemet. Det gäller alla de stora svenska och nordiska bankerna”, säger Johan Torgeby.

Erik Thedéen radarupp åtgärder som Finansinspektionen vidtagit för att tvinga bankerna att bygga upp dessa buffertar. Det rör sig om allt ifrån kontracykliska buffertar till systemriskbuffertar och höjda ris-kvikter på bolån. Han passar på att ge bankerna en känga – påminner dem om att krav på större kapitalbuffertar minsann inte mottagits med applåder från bankernas sida.

STARKARE KAPITALBAS

Av en färsk rapport från Internationella valutafonden, IMF, framgår att de svenska bankernas primärkapital-relation – primärkapital i förhållande till riskvägda tillgångar – ökat från runt 11 procent 2007 till dagens cirka 20 procent.

”Vi pratar ändå ett till två år innan jag tror kreditförlusterna biter sig igenom systemet så att vi måste bli riktigt oroliga”, säger Johan Torgby.

Även på likviditetsfronten är läget annorlunda nu jämfört med för tolv år sedan. Skälen är flera.

Efter finanskrisen infördes krav på något som kallas likviditetstäckningskvot, LCR. Det innebär att en bank måste ha tillräckligt mycket likvida tillgångar för att klara kassautflöden under en stressad period på 30 dagar.

Enligt Johan Torgeby skulle SEB klara sig längre än så.

”Om vi tittar på hur länge finans-marknaden kan vara stängd utan att det går att få tag på en krona, så pratar vi på SEB om 30 månader. Man kallar det survival horizon.”

Efter finanskrisen infördes även regelverk som bland annat innebär att bankerna inte längre finansierar sig lika kortsiktigt.

”Vid finanskrisen hade vi väldigt mycket interbank-belåning. Man lånade från andra banker på generellt väldigt korta löptider. I Sverige har interbank-lånen i princip ersatts av säkerställda obligationer där löptiden är betydligt längre. Det betyder att en eventuell likviditetsproblematik inte kommer lika snabbt”, säger Viktor Elliot, doktor i företagsekonomi vid Göteborgs Handelshögskola med särskild inriktning mot bank mana-gement.

Aktörerna ser inte heller några tecken på att banksystemet hotas av likviditetsproblem.

”I dag är marknaden öppen, så det finns inga begränsningar alls”, säger Johan Torgeby.

KREDITFÖRLUSTERNA INTE REALISERADE

Hur stora kreditförlusterna blir i spåren av coronakrisen är tiotusenkronorsfrågan. De ökningar som rap-porterats i bankernas rapporter för första kvartalet (se faktaruta) hand-lar i huvudsak om reserveringar med anledning av att man just förväntar sig problem i olika sektorer. Samtidigt befinner vi oss bara i krisens inled-ning, Och vd Johan Torgby konstaterar i vd-ordet:

”Förväntade kreditförluster för helåret är mycket osäkra eftersom de beror på hur snabbt den globala ekonomin återhämtar sig. ”

Framöver kommer fokus att förflyttas från generella kreditförluster till mer specifika sådana, spår Robin Rane, bankanalytiker på Kepler Cheuvreux:

”Jag tror att vi kommer att se mer kreditförluster kopplade till enskilda engagemang under andra halvåret. Först kommer oljerelaterade sektorer, hotell, flyg och restauranger. Sedan kommer detaljhandel och indirekt fastighetsbolag som äger köpcentrum och hyr ut till detaljhandeln.”

Men trots att analytikerna spår kraftigt ökade kreditförluster är huvudprognosen att det inte allvarligt kommer att hota vare sig enskilda banker eller systemet.

”Vi tror att kreditförlusterna går upp ganska kraftigt, framför allt på företagssidan. Och det kommer att hänga i sig några kvartal framåt. Men det är från väldigt låga nivåer. Vi har haft kreditförluster som varit så sjukt låga”, säger Maths Liljedahl, bankanalytiker på Handels-banken.

FARA I FASTIGHETER

Huvudscenariot är alltså ökade, men hanterbara, problem och kreditförluster för de svenska och nordiska bankerna. Men samtidigt som dessa har reglerats hårt och tvingats samla i ladorna, har det byggts upp obalanser på andra håll. Och det finns en sektor som oroar Finansinspektionens generaldirektör Erik Thedéen mer än andra, nämligen fastighetssektorn.

Under det senaste decenniet har fastighetsbolagen gynnats av bra konjunktur och nollränta. Men räntefesten har placerat fastighetssektorn i riskzonen menar flera bedömare, däribland Per Strömberg, professor i finansiell ekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm och föreståndare för nationella forskningsinstitutet Swedish House of Finance.

”Den är sårbar, delvis för att vi kom-mer från en period med ökande priser på grund av lägre räntor som gjort att bolagen tagit tillfället i akt att öka belåningen. Men också för att vissa delar av sektorn – särskilt kommersiella fastigheter inom retail och köpcentra – redan innan coronakrisen stod in-för en strukturell nedgång på grund av ökad näthandel.”

Erik Thedéen anser att den största risken ligger i högre finansierings-kostnader.

”Bara vid en ökning av finansieringskostnaden med 2 procentenheter från historiskt, extremt låga nivåer, så börjar flera av de här bolagen hamna i stora problem. Det vill säga, där deras intäkter inte fullt ut täck-er deras räntekostnader”, säger Erik Thedéen.

Fastighetsföretag med stor andel obligationslån är särskilt utsatta. ”Det är tveklöst så att det i princip är omöjligt att emittera obligationer med lägre kredit-betyg just nu, och spreadarna har ökat på obligationsmarknaden även för ”säk-rare” obligationer. I den mån fastighetsbolagen behöver omfinansiera sina obligationslån kommer det att bli problem”, säger Per Strömberg.

Erik Thedéen framhåller också att av storbankernas totala utlåning till företag så har 56 procent gått till fastighetsverksamhet.

”Cocktailen med stigande finansieringskostnader, fallande värden, ökade vakanser och fallande hyresintäkter – den är inte bra”, säger Erik Thedéen.

ÅTERFLÖDESRISK FRÅN OBLIGATIONSMARKNADEN

Fastighetsbolagen dominerar inte bara bankernas företagsutlåning. De är också mycket aktiva på företagsobligationsmarknaden.

”Vad händer om man inte lyckas låna på obligationsmarknaden? Ja, då söker man sig tillbaka till sin hemma-bank”, säger Erik Thedéen.

Här ser Finansinspektionen en ”återflödesrisk”.

”Vi har stor exponering mot fastighets-sektorn i bankerna, vi har stor exponering mot fastighetssektorn i obligations-marknaden och vi har en återflödesrisk från obligationsmarknaderna in i bankerna”, säger Erik Thedéen.

Såväl SEB:s vd Johan Torgeby som webbinardeltagaren Johanna Lybeck Lilja, Executive Advisor på Nordea, kan också bekräfta att trycket inom företagsutlåningen har ökat rejält i spåren av coronakrisen.

”Vi har nya kreditförfrågningar från företag i mars på 140 miljarder svenska kronor vilket är mycket högre än vad vi brukar se en normal månad. Antalet kundmöten har ökat med 20 procent på företagssidan”, säger Johanna Lybeck Lilja.