Banker mer pressade än under finanskrisen

Ett tomt Colosseum och nedstängda incheckningsdiskar på flygplatsen Milan-Malpensa i Milano. På Markusplatsen i Venedig lyser turisterna med sin frånvaro. Besökare ratar Akropolis i Aten och i Spanien kontrollerar polisen med hjälp av drönare att befolkningen inte bryter mot utegångsförbudet.

Det är bilder av ett nedstängt Europa som kablats ut via medierna under de senaste veckorna. Bilder som antyder en förödande effekt på de, för närvarande, nedstängda ländernas ekonomier med en ökning av antalet företagskonkurser och kreditförluster som följd.

Coronasmittan har också satt tydliga avtryck i de europeiska bankernas aktiekurser. Sedan mitten på februari har Stoxx Europe 600 Banks backat 46 procent. Faktum är att bankindexet ligger cirka 25 procent lägre jämfört med lägstanivån under bankkrisen 2009.

Även oron för betalningsinställelser – bankkollapser – har ökat. Ett CDS-kontrakt, credit default swap, fungerar som en kreditförsäkring som faller ut om bolaget eller banken som lånat pengar skulle ställa in betalningarna. Att försäkra ett femårigt obligationslån till europeiska banker kostade i snitt runt 50 baspunkter innan coronakrisen. Det motsvarar en årlig kostnad på 50 000 euro för att försäkra en investering på 10 miljoner euro.

I dag ligger motsvarande försäkringskostnad på 106 baspunkter. Kreditförsäkringen har alltså blivit dubbelt så dyr.

VÄRRE UNDER EUROKRISEN

Men 106 baspunkter kan också jämföras med CDS-nivåerna under finanskrisen. Då handlades Swedbanks och Kaupthings 5-åriga CDS:er runt 200 respektive 1000 baspunkter. Kaupthing kollapsade sedermera och hamnade under statlig kontroll. Under eurokrisen steg iTraxx Financials – ett cds-index för europeiska banker – ännu mer.

”Under Eurokrisen 2011 och 2012 hade länder som Grekland, Portugal, Irland och Spanien alla problem med att refinansiera sina skulder. Och med det kom även bankerna i de länderna under hård press”, säger Louis Landeman, kreditchef på Danske Bank.

Nu har vi alltså lägre aktiekurser än under såväl finanskrisen som Eurokrisen, men även en betydligt måttligare oro för bankkollapser.

”Jag skulle säga att europeiska bankindexets låga nivåer i allt väsentligt speglar en oro över bankernas bristande lönsamhet snarare än farhågor om en bankkris”, säger Johan Torgeby, vd för SEB.

Han pekar på det senaste decenniets utveckling för de europeiska bankernas aktiekurser – hur Stoxx Europe 600 Banks befann sig på indexnivån 534 i maj 2007 och från toppen föll 80 procent i samband med finanskrisen.

”Efter finanskrisen steg index drygt 100 procent till en indexnivå strax över 200 och där har vi legat och harvat i ett decennium. Tills nu. Just nu står indexet lägre än under finanskrisen som vi gärna betraktar som den sämsta perioden i bankernas historia”, säger Johan Torgeby och fortsätter:

”Den bristande lönsamhet som vi sett i Europa – med undantag för Norden – har vi inte sett i USA. De amerikanska bankerna har tvärtom vunnit aktiemarknadens gunst tack vare att de blivit mycket mer stabila och lönsamma.”

Men även inom Europa existerar stora skillnader. En analys som holländska storbanken ING publicerat visar att vinst före och efter kreditförluster i relation till riskvägda tillgångar är högst bland nederländska banker. På andra och tredje plats kommer norska respektive polska banker. Våra svenska storbanker placerar sig på en god fjärde plats.

En hög och stabil lönsamhet gerbanker bättre möjlighet att absorbera de växande kreditförlusterna i spåren av corona. Banker som går in i krisen med sämre lönsamhet – som belgiska och grekiska banker – får det, allt annat lika, tuffare.

”I Eurozonen har bankerna överlag en svag affärsmodell och en hög kost- nadsmassa. Och vad gäller digitaliseringen så ligger man efter”, säger Robert Bergqvist, chefekonom på SEB.

TYSKLAND SÄMST I EUROPA

Sämst ut i jämförelsen kommer kanske något förvånande tyska banker – Tyskland betraktas ju annars som något av Europas ekonomiska motor. Bland annat har de regionala Landesbankerna länge varit ett bekymmer.

”Det har funnits en ovilja i att ta tag i de svaga, regionala bankerna eftersom de anställer väldigt mycket folk. De är arbetskraftsintensiva. Och i ett läge med högre arbetslöshet så vill man i alla fall inte från myndigheternas håll uppmuntra till strukturförändringar som innebär att människor förlorar jobbet”, säger Robert Bergqvist.

Stora tyska banker som Deutsche Bank och Commerzbank är inte heller några stjärnor på lönsamhetshimlen.

”Tyska banksystemet har lidit av dålig lönsamhet under en lång tid. Ett skäl till ineffektiviteten är de många kontoren”, säger Viktor Elliot, doktor i företagsekonomi vid Göteborgs Handelshögskola med särskild inriktning mot Bank Management.

Men trots att lönsamhet länge varit en utmaning är bankerna betydligt bättre förberedda på en kris nu jämfört med för tio år sedan.

”Efter finanskrisen introducerades en tsunami av nya regelverk för att bankerna inte ska kunna gå omkull på det sätt som hände med Lehman Brothers. Banker är helt andra djur idag”, säger Johan Torgeby.

Figur 2 visar effekten av de nya buffertkraven på bankerna. Svenska storbankers primärkapitalrelation – alltså en banks primärkapital i förhållande till dess riskvägda tillgångar – har nära på fördubblats sedan 2007. Och även om kapitalsituationen ser sämre ut i länder som Spanien och Italien är huvudbudskapet – enligt Viktor Elliot – att bankerna står relativt väl rustade för en coronakris som är begränsad i tid.

”Den övergripande slutsatsen är att banksektorn ser – på aggregerad nivå och även på nationsnivå – relativt välkapitaliserad ut.”

CORONAKRISENS LÄNGD AVGÖR

Problemet är att ingen vet hur länge coronakrisen kommer att vara. Dessutom kan det räcka med att en svag länk brister för att hela systemet ska få problem. Lehman Brothers kollaps 2008 illustrerar detta med all önskvärd tydlighet.

”Det finansiella globala systemet är väldigt integrerat. Sedan har inte SEB många kontakter med italienska banker. Men vi har relationer till amerikanska och tyska banker som i sin tur har kopplingar till italienska banker. Det är bankkedjans svagaste länk man måste titta på”, säger Johan Torgeby.

Och i en rapport publicerad i april pekar IMF på ett intressant fenomen som blivit effekten av kraftiga ras i aktiekurserna. Detta illustrerar också väl investerarnas oro.

Om marknadsvärderingar i stället för bokförda värden används för att beräkna kapitalförhållanden i banker, ser många banker ut att vara dåligt kapitaliserade, i nivå med kapitalrelationerna under finanskrisen.

”Detta understryker behovet av avgörande politiska åtgärder för att förhindra problem i bankerna som leder till en kraftig minskning av utlåningen vid en tidpunkt då den ekonomiska aktiviteten redan är svag”, skriver IMF.

Denna uppmaning har världens centralbanker inte varit sena att lyssna till. Amerikanska Federal Reserve har sänkt räntan till noll och sagt att det i princip inte finns någon gräns för hur stora kvantitativa lättnader man kan genomföra. Europeiska centralbanken, ECB köper stora mängder värdepapper och håller räntorna nere för att hjälpa stater att finansiera sig till låga kostnader. Japanska centralbanken, BOJ, gör på liknande sätt.

De massiva insatserna från centralbankerna har satt tydliga avtryck i iTraxx Financials. Snittkostnaden för att försäkra sig mot betalningsinställelser har gått ned från cirka 170 baspunkter när oron var som störst, till 106.

”Precis som när aktiekurserna dök kraftigt i mars så sjönk riskaptiten till bottennivåer på kreditmarknaden, och det avspeglas även i kreditriskpremien för banker. Sedan har ju kreditmarknaden gradvis återhämtat sig sedan dess mycket tack vare de stödåtgärder som presenterats av olika regeringar och centralbanker”, säger Louis Landeman.

Centralbankernas insatser ses som nödvändiga, men riskerar samtidigt leda till att obalanser byggs upp.

Länder med stora skulder som Grekland och Italien har begränsade möjligheter att stötta sina företag och ekonomier under corona-krisen med pengar. Men skulle stora ekonomier som Italien och Spanien få allvarliga problem, skulle hela Europa börja gunga. Därför rycker ECB in.

Vad gäller Italien så lånar ECB ut pengar till italienska banker som i sin

tur köper italienska statsobligationer. ECB köper även direkt italienska statsobligationer.

”Det har funnits en oro för att just italienska banker köper italienska statsobligationer. Kopplingen mellan italienska banker och italienska staten är redan stor. Och om italienska banker får problem måste ju staten gå in och hjälpa dem och låna upp pengar. Och skulle italienska staten få problem, ja då får också bankerna problem. Det gör Italien mer sårbart”, säger Robert Bergqvist.

SVAGA LÄNKEN I SYDEUROPA

Italien har en bottenplacering på kapitaliseringslistan. Det avspeglar sig i cds-kontrakten. Att försäkra sig mot att italienska storbanken Intesa Sanpaolo ställer in betalningarna kostar runt 3,5 gånger så mycket som att för- säkra sig mot att Handelsbanken och SEB gör det.

Samtidigt är Italien ett av de länder som infört hårdast restriktioner för att förhindra smittspridning vilket slår hårt mot landets ekonomi, inte minst turistsektorn.

Och när Johan Torgeby funderar över vad som skulle kunna orsaka nästa bankkris – den svagaste länken i kedjan – spanar han söderut.

”Det är högre sannolikhet att en sydeuropeisk bank – eller en paneuropeisk bank – skadar oss än något i Sverige”, säger han.

Faktum är att när coronakrisen slog till hade många banker i Sydeuropa inte hunnit städa upp efter finanskrisen.

Banker i Grekland, Cypern, Portugal och Italien dras fortfarande med tunga ryggsäckar bestående av dåliga lån, så kallade ”Non-performing loans”. I Grekland, som är Europas värsting, utgörs hela 40 procent av den totala utlåningen av just NPL:er. Därefter kommer Cypern med 20 procent och Portugal med 10 procent.

”Man har tagit kreditförluster för lån som rapporterats som NPL:er. Men de kostar rätt mycket att hantera rent administrativt – de är fortfarande nödlidande krediter. En annan aspekt är att när en bank rapporterar lån som NPL:er måste den sätta av mer kapital för dem. Utrymmet för nya lån blir mindre”, säger Viktor Elliot.