Alliansen spelar bort guldläget

Politik är inte en rationell verksamhet, vilket folk i näringslivet ofta har svårt att förstå.

Just nu kan vi se ett väldigt tydligt exempel på hur politiken styrs av annat än vad som är bäst för affärerna.

Regeringen fick en gratischans genom oppositionens sängkammarfars. Ni vet, dörrarna som öppnas och stängs mellan Mona, Peter, Maria och Lars. Det är som Hotelliggaren på Vasan med Robert Gustafsson och de borgerliga kan sitta i bänkarna och asgarva.

I det läget är det bara att casha in för alliansen. Den egna politiska kraften borde koncentrera sig på att visa det statsmannaskap som krävs när botten har gått ur världsekonomin och rapporterna blir allt ruggigare för varje dag som går.

Men vad händer då? Jo, det är dags att än en gång ta upp de vid det här laget väl inövade turerna om könsneutrala äktenskap. Den borgerliga versionen av Figaros bröllop ger oppositionen möjlighet att njuta, djupt nersjunkna i salongen.

Vore politik rationellt skulle detta inte inträffa. Då skulle den stora majoriteten helt enkelt för länge sedan ha bestämt att även homosexuella ska få ingå äktenskap.

Men politik handlar om värderingar och intressen. Därför har det låst sig totalt. Tre partier i regeringen har bundit sig för att homosexuella ska kunna gifta sig på precis samma sätt som heterosexuella. Kristdemokraterna säger bestämt nej, äktenskap är en sak mellan man och kvinna.

Det säger sig självt att det är svårt att hitta en kompromiss mellan två så helt oförenliga ståndpunkter. Och hittills har lilla kd kunnat stoppa en lag om könsneutrala äktenskap.

I Sverige tar regeringen nämligen kollektiva beslut. Alla statsråd ska försvara allt oavsett vad de egentligen tycker. Det ger Göran Hägglund en stark förhandlingsposition i det inre kabinettet som de borgerliga partiledarna utgör.

Principen om kollektivt beslutsfattande har bara brutits en gång i modern tid. Det var när de centerpartistiska statsråden reserverade sig och partiledaren Olof Johansson lämnade regeringen Bildt i protest mot bygget av Öresundsbron.

Så verkar statsminister Fredrik Reinfeldt tycka att man kan göra igen. Men Göran Hägglund är hårt pressad av sina egna. Starka krafter inom kd tycker att partiet redan har gått för långt i liberal riktning. När Hägglund gav tillstånd för utländska kvinnor att komma till Sverige och göra abort var revolten nära. Att nu överge åsikten att äktenskap är en förening enbart mellan man och kvinna vore att sälja ut partiets själ.

Därför har kristdemokraterna i regeringen försökt få igenom att äktenskapsbalken i stället ska göras om till en samlevnadsbalk. Staten skulle registrera alla typer av samlevnad, sedan är det upp till varje religiöst samfund att avgöra vilka typer av äktenskap som ska välsignas.

Men de andra tre borgerliga partierna säger nej och nu brinner det i knutarna. Regeringen har lovat en proposition i december, annars hotar en rad borgerliga riksdagsledamöter att rösta på oppositionens lagförslag.

Därför lutar det åt att kristdemokraterna till slut får göra som centerpartisterna gjorde mot Öresundsbron. Reservera sig. Kd:s reservation kan i historiens ljus bli lika obegriplig som när Olof Johansson lämnade regeringen i protest. Vem säger i dag nej till en fast förbindelse till Köpenhamn?

Dessutom skulle Göran Hägglund sannolikt på kort sikt vinna på att vara den ende som tydligt representerar den ganska stora del av befolkningen som tycker att bara män och kvinnor ska få ingå äktenskap.

Ändå stretar han in i det längsta. Röstfiske är som sagt inte rationellt.