”Anticimex till börsen”

Det är inte bara studenterna som sjunger om lyckliga dagar. Även Golvets corpvänner har svårt att inte sjunga av glädje när de pratar om den massiva pipeline av bolag som nu går in i skarpt läge med sina noterings­planer. Men allt är inte guld som glimmar. Busskoncernen Nobina blir årets IPO-fiasko, enligt en nytvättad Maserati MC12.

– Här kan man verkligen snacka om att goda råd är skitdyra. Rådgivarna får 76 ­miljoner för råd som inte alls är särskilt goda. Och alla pengar som de tar in i emissionen går till rådgivarna, bonusar till ledningen samt en generös obligationslösen till de gamla ägarna. Dessutom är prislappen på aktierna hisklig. Hela grejen stinker och det är bara att hålla sig så långt borta det går.

På tal om noteringar så viskar en som spelade pro-am inför Nordea Masters att EQT:s skadedjursbekämpare Anticimex är nära en IPO.

– Olof Sand har bara varit vd drygt två år men har gjort en offensiv förvärvsresa. De har köpt över 30 bolag och nästan dubblat ­omsättningen. Rörelseresultatet är uppiffat men balansräkningen är förfärlig. Det blir ett klassiskt PE-upplägg med en emission kring 2 miljarder vid noteringen för att lägga om lånen.

Så grunnar Fredrik Lundberg på hur han ska lösa upp korsägandet i Industrivärden så att han kan befästa kontrollen över sfären. Enligt ett glas riesling på Lydmars utebar lutar han åt att I-värden säljer tillgångar och sedan löser in SCA:s och Handelsbankens aktier i I-värden. Och Pär Boman är inte tillräckligt intresserad av makt för att kämpa emot, enligt vinet. Frågan blir förstås vad som åker ur portföljen?

– Ericsson-innehavet ligger pyrt till. ­Fredrik hatar LM. Han tycker att det är illa skött, omöjligt att förstå sig på och att styra. Det är ett typexempel på en aktie som han själv aldrig skulle röra. Dessutom åker nog SSAB ut. Ett hopplöst bolag i en hopplös bransch som aldrig tjänar pengar i långa loppet.

Däremot lär Sandvik få vara kvar i portföljen, men knappast i sin nuvarande tappning.

– De har alldeles för stor fast kostnadsbas med egna anläggningar och anställda. Ingen flexibilitet. Dessutom är de fast i sitt ingenjörstänk och är urusla på sälj. Där är skillnaden mot Atlas Copco enorm. Atlas är en stor säljorganisation där produktionen har order att leverera det kunderna beställer och sedan hålla käften.

Ett glas hemgjord äppelmust på Rosendahls trädgårdar vittnar om att många av PE-bolagen har det svårt nu. De kan sätta bolag på börsen men inte köpa ut eftersom priserna är för höga. Det enda de kan ­hoppas på är att hitta något vanskött bolag som börsen hatar, men som kan fixas till. Överst på den listan står Elekta.

– Den gamla ledningen var bra på smoke and mirrors så att allt såg bra ut och kursen gick. Men så kom den stackars finnen in och han kunde inte de där konsterna, så när börsen såg bakom kulisserna flydde de aktien, säger musten.

– Nu är den gamla ledningen tillbaka, men han kan inte köra samma trick igen. Så det slutar med att något PE-bolag köper skiten, tillsammans med Larry Leksell.

Slutligen har vännerna dragit sina slutsatser av att budet på Sobi drogs tillbaka och kursen rasade.

– Investor ville inte sälja eftersom de vill vara kvar i sektorn och inte har något bättre att stoppa pengarna i nu. Men det ­kommer inget annat bud i stället, som somliga hoppas. Och dagens aktiekurs rymmer ­fortfarande höga förväntningar på pipeline. Alla de kommer inte infrias och då är aktien övervärderad. Jag säljer.

Tack och adjö.